Hur skapa ensamtid med barn?

Sätt dig med barnen innan och tala om att denna vecka ska de få varsin egen stund med dig. Tex: på onsdag ska jag och Pelle gå till simhallen själva och på torsdag ska jag och Stina gå på bio själva.

Den som är kvar med pappa och bebisen kanske kan få gå till lekparken eller vara med och välja och tillaga middag tills de andra kommer hem. Så få den som är hemma också en mysig stund även om bebisen också är med.

Berätta för barnen ett par dagar innan och påminn sedan så hinner de vänja sig vid tanken innan det är dags. Jättefint att du vill ha egen kvalitetstid med barnen tycker jag!

Jag skulle föreslå att du inte berättar för den som inte ska med vad som ska ske. Det känns jobbigt att bli lämnad hemma när andra ska iväg på något kul - eller på vad som helst. Avsked är svårt. Ni ska bara ut en stund och kommer snart hem. Pappan eller barnvakten avleder och sysselsätter barnet som stannar hemma en  stund: stoppar barnet i badet, läser en bok, leker en stund i lekparken, går och hämtar posten ...

Vill du involvera barnen i att planera era utflykter så behöver ni inte göra det i direkt anslutning till ensamtiden. De kan välja ut aktiviteter som de gärna vill göra i förväg.

Lägg ner det där. Om de verkar må bra och inte efterfrågar det så behövs det inte. De verkar ju mest bli ledsna av det.

Har tvillingar, snart 6 år gamla. Vi delar på dem och en är tex med pappa och handlar och den andre hemma med mig. Detta har vi gjort sedan de var typ 2 år. 

Vi kommer även mer och mer börja göra olika saker med dem var för sig. Var tex ute på en cykeltur med bara den ena för ett tag sedan vilket uppskattades. 

Prata innan med båda barnen om att göra olika saker ensamma med varsin förälder eller annan anhörig de står nära. Och just att "Denna gång är det X och jag som gör något, nästa gång (och kanske en specifik dag) så är det du och jag som gör något tillsammans". 

Det där stämmer ju inte riktigt. Egentid med föräldrarna är mycket bra för barnen. Speciellt för tvillingar eller de barn som är väldigt nära i ålder och ALLTID är tillsammans. Det är skönt för dem att få vara lite själva ibland, och få ha sin förälder för sig själv. Det kan du ju själv tänka dig hur det skulle vara, om du dygnet runt såg samma person framför dig, och få dela uppmärksamheten med dina föräldrar hela tiden, visst skulle det vara skönt ibland att få vara själv?

Jag har tvillingar som är tre år och jag SER på dem hur mycket de tycker om att vara själva med mig eller pappan. De blir MYCKET lugnare. De bråkar ganska mycket, dvs det är den ena som alltid är lite avundsjuk och tar saker från den andra och vill ha mig för sig själv och så där. När vi delar upp dem så är det bra för den ene som alltid blir påhoppad, han får ta det lugnt och kan leka i lugn och ro (jag behöver inte ens vara med bara i närheten), och att han slipper känna det här stressmomentet från sin bror hela tiden. Han får mig också för sig själv och det hjälper vår relation, vi kan bara mysa och gosa utan att någon ?stör? oss. Med den andra som är avundsjuk är det också bra när han är själv med mig, han blir MYCKET lugnare och slipper känna att han ?tävlar? med någon. Han blir helt annorlunda.

Jag känner också att min dynamik med var och en blir annorlunda när vi är ensamma. Det känns mer ?personligt?. Det känns som att vår relation utvecklas. Jag själv blir såklart lugnare och kan ju anpassa situationen efter just detta barnets behov. Annars är det alltid två som man måste ta hänsyn till.

Jag har också läst, att om man delar upp tvillingar ibland, så får de en bättre relation sinsemellan (för de är inte så jäkla trötta på varandra! ;)). Egentligen ska de inte sova i samma rum heller och inte gå i samma klass eller grupp på dagis (fast det gör mina, hade inte hjärta att sära på dem, tycker det är något bra också att de har varandra).

Så när det gäller egentid så finns det bara fördelar, däremot har jag dåligt samvete som inte kan sära på dem oftare, jag menar för att det ska kunna hända så måste ju båda föräldrarna eller en annan vuxen ha tid samtidigt och det är inte alltid så lätt att få ihop det. Men vi försöker göra små saker i vardagen, som att den ene följer med pappan och handlar mat och den andra stannar hemma, så det är inte alltid fråga om några omständliga utflykter eller så

Om de går i en större grupp som ibland delas upp i mindre så kan du be personalen om att dela på dem i det läget. Då har de varandra men får ändå lite tid ifrån varandra periodvis. Så har vi gjort med våra killar. Samma avdelning men när de delats in i mindre konstellationer så har mina inte varit i samma. Samma sak vid matbordet, de har inte suttit nära där heller.

Nu börjar de i skolan i höst och kommer då gå i varsin klass men vara tillsammans på fritids.

Fast var har du läst att de INTE ska sova i samma rum eller gå i samma klass? Jag har nämligen läst typ tvärtom, att man inte ska separera tvillingar för tidigt, genom att splittra dem i varsin klass.
Jag tror absolut att man kan och nog bör dela på dem i vissa situationer, det behöver inte vara så stora saker utan att i bland men regelbundet göra saker själva med dem. Kan vara så enkla saker som att ta med ena barnet till affären och låta den andra vara hemma med andre föräldern.
Våra tvillingar är 10 år och de har precis nu bytt till varsina rum, de har helt enkelt inte velat innan.

Skulle säga tvärtom, håll dem i samma klass ett tag till. Förutsatt att inga speciella skäl till att separera dem finns? Ex att den ena av dem " tar över" eller liknande.

Eftersom totalt ALLT är en tävling dem emellan, speciellt från den enes sida, och de hela tiden jämför sig med varandra samt ser väldigt lika ut så är det bästa för dem att gå i varsin klass. När man gått ifrån varje utvecklingssamtal på förskolan de senaste 1,5 åren med känslan "Är du säker på att du pratar om rätt barn nu?" och även förskolan rekommenderar att dela på dem (av just tävlingsanledningen samt att de hemskt gärna triggar igång varandra när en av dem har tråkigt) så är det rätt beslut för oss i vart fall. 

De är de bästaste vänner i 9 fall av 10 annars men just att allt är en tävling gör det inte lämpligt att de ska gå i samma klass. De är sjukt tighta ändå och har svårt att släppa in andra när de leker tillsammans även fast de jättegärna vill leka med sina kompisar också. Men eftersom de känner varandra så väl och har sin speciella gemenskap så blir lätt en vän utanför.

Av 3 tvillingpar som börjar i samma skola så är det 2 av 3 som kommer att splittas. 

Ok det kan såklart vara ett skäl som är en just sådan särskild anledning. Min erfarenhet är att skolan varit väldigt pigga på att splitta tvillingar, mer av " så brukar vi göra för det är bäst för dem".
Vi stod verkligen på oss och sa att vi inte ville dela dem och jag läste mycket i ämnet då.
https://www.psykologiguiden.se/fragor-och-svar/svarsbanken/?ID=3114&Q=Ska%20tvillingarna%20g%E5%20i%20olika%20klasser?

Jag har också läst massor samt pratat med andra tvillingföräldrar om hur de tänkt, både såna som har tvillingar som också börjar skolan samt de med äldre tvillingar. Jag håller inte med JK alls där om att tvillingrelationen ses som osund och att man till varje pris från förskola och skola vill skilja dem åt. Det är vi som mer eller mindre (i början när de började förskolan) fått tvinga förskolan att dela på dem ibland just för att de triggar både varandra och kompisarna till bus när de tycker att något är tråkigt (bland annat). Förutom pedagogen som själv hade tvillingar och hade mer förståelse så är det bara en annan pedagog som sett deras mönster och rekommenderat att de inte ska vara tillsammans 24/7. Hon kom in i en turbulent period på förskolan där man inte delade upp barngruppen alls och hade därmed ingen som helst aning om våra önskemål när det gällde barnen så hon var väldigt försiktig i sin önskan om att få dela på dem dessutom (inget om "vi vet bäst" eller "så här ska det vara"). 

kan säkert vara olika på olika skolor,. Här utryckte de tydligt av att de alltid delar på tvillingar. Vilket vi gick emot och det är jag mycket glad av att vi gjorde.
Själklart kan det finnas tvillingar som mår bra av att delas, men inte slentrianmässigt.

?Den nya forskningen? säger ju det. De flesta barnpsykologer rekommenderar ju numer att tvillingar ska splittras när det gäller sovarrangemang och klass. Alla nya artiklar jag läst säger det.

Jag säger inte att jag stödjer detta. Jag är väl lite både för och emot.

Skäl som gör att jag är för uppdelning:

1. Ofta tävlar tvillingar med varandra. När det gäller pojkar så tror jag att antalet tvillingar som tävlar med varandra ligger på 100%, iallafall från den enes sida.

2. Att vart de än går tillsammans, så stämplas de automatiskt som ?tvilllingarna?, vilket kan påpeka deras identitetutveckling. Kanske inte alltid kul att alltid förknippas med någon annan. Och HÄR tror jag personligen, att denna punkt är EXTRA viktigt när det handlar om ENÄGGSTVILLINGAR, som ser identiska ut. Då är det säkert mycket mer välbehövt att sära på dem, för att inte få denna ?stämpel?. Mina tvillingsöner t.ex. är tvåäggstvillingar och ser inte likadana ut, den ene är t.o.m. mycket längre och större än den andra så det är många som tror att han är storebror till den andra. Så det är många som inte förstår att de är tvillingar, det blir bara uppenbart när de t.ex sitter i tvillingbarnvagnen tillsammans.

Skäl som gör att jag är emot en uppdelning:

1. Det är praktiskt, samma tider, de kan göra läxor tillsammans och hjälpa varandra.

2. Jag har försökt prata med så många vuxna tvillingar som möjligt och fråga dem hur det var när de var små, om de tyckte det var jobbigt att gå i samma klass (för alla vuxna tvillingar som jag träffat hade alla gått i samma klass som deras tvilling när de var små). Samtliga sa till mig att de tyckte om att gå i samma klass som deras tvilling, att de inte sett några problem, och att de alltid tyckt att det varit tryggt att ha en sån nära person i sin klass. De har varit ett team. Det har speciellt känts bra när de börjat i nya klasser t.ex. Det har också skapat, såklart, ett speciellt band till den personen, de har varit med om allt tillsammans. När jag hör hur de beskriver detta så avundas jag dem, det låter fantastiskt. Tänk om jag hade haft någon att dela allt med, och som man kan prata om minnen med även idag!

Jag kommer nog inte sära på dem tror jag, har inte särat på dem på förskolan nu och kommer nog inte sära på dem i skolan heller. Dels för att jag tror att det sista skälet jag beskrev skuggar alla andra skäl, men också för att jag praktiskt sett inte skulle hinna med att ha dem i olika klasser med olika scheman. Jag bor i Grekland och här har de inte börjat sära på dem i skolorna som jag vet att man börjat med i svenska skolor. Här bara antar de att man vill ha dem tillsammans. Så isåfall skulle jag själv få be om att de satte dem i olika klasser, vilket jag antagligen inte tänker göra.

Men det här är så jag känner nu, om saker och ting ändras, t.ex om min ena son blir ännu mer tävlingsinriktad och är på den andra hela tiden så att den andra blir helt ?kvävd?, så kommer jag vara tvungen att tänka om. Jag vill ju att båda mina barn ska kunna utvecklas till fullo och känna sig fria och lyckliga. Men jag vill försöka ?uppmuntra? detta speciella band som de har så mycket jag kan. Däremot som jag sa i min tidigare tråd, så tycker jag att det är jätteviktigt att vi försöker sära på dem på vår fritid så mycket det går.

Vilken ny forskning då? Att enskilda pedagoger eller psykologer säger dela är ju inte samma sak som att forskningen ändrar mening. Personligen tror jag egentligen att det inte finns så mycket tung forskning egentligen i ämnet. Vare sig där är 5 år sen eller nu. Och olika psykologer har säkert olika mening om detta.

De psykologer/ artiklar och även vuxna tvillingar jag lyssnar på här förespråkat "dela inte per automatik" och jag tycker det verkar rätt och har passat även oss.

Vi har nog lite olika intryck av vad psykologer säger, men det verkar ju som att vi har samma åsikt iallafall, att vi föredrar att barnen är tillsammans.

Jag lyssnar faktiskt mer på vad vuxna tvillingar säger än vad psykologer och nya rön säger. Vad är bättre än att lyssna på dem som har varit med om det själva? Det går alltid trender i vetenskapen också, så jag tar alltid ny information som lanseras med en nypa salt. Jag försöker lyssna på andras erfarenheter istället och sen känna efter vad jag själv vill och vad som passar vår situation och vår familj. I allt. Alla barn är inte likadana heller, olika barn behöver olika saker. Eftersom jag inte har hört något annat än positivt från vuxna tvillingar som gått i samma klass, så ser jag inte varför jag istället skulle lyssna på någon psykolog som säger motsatsen. Den psykologen kanske radar upp vissa problem som självfallet existerar, men psykologen förbiser uppenbarligen allt det som är bra med att gå i samma klass.

Jag tror också vi tycker rätt lika här, men jag är bara lite nyfiken på vad du läst att de förespråkar att de ska splittras? Allt jag läser sen i alla fall 10 år tillbaka säger i princip samma sak; dela inte på tvillingar för tidigt . Däremot har jag upplevt att pedagoger generellt förespråkar till att dela på dem, men när man skrapar lite på det så finns det sällan ett underbyggt bra skäl att göra det slentrianmässigt.

Du har fått bra råd i tråden och jag vill bara understryka det viktiga med att faktiskt dela på syskon då och då.

Varje barn är en egen unik individ som behöver egentid med mamma/pappa/mormor/morfar/farmor/farfar, osv.

Jag ser alldeles för många syskonpar som mår genuint dåligt av att alltid behöva anpassa sig till sitt/sina syskon för att syskonet/syskonen alltid är med överallt.

Alla människor behöver egentid! Alla människor behöver få utvecklas på egen hand och inte alltid ihop med sina syskon.

Det är verkligen fint att läsa i tråden om alla som satt egentid med varje barn var för sig, på en slags schemalagd agenda.