Har jag rätt eller fel angående en 12 årings beteende?

Alltså vissa kvinnor är verkligen fascinerande. Ni träffar en man som är totalt inkompetent som pappa och tänker "hmm HAN borde jag skaffa barn med"? Inte bara inkompetent som far utan även en förvuxen bebis som inte kan föra ett vuxet samtal. 

Fan vad smart att se till att denna usla farsa får ett till barn att förstöra. Verkligen genialt. 

Och du ska självklart inte göra dessa saker åt pojken. Vill pappan förstöra sitt barn och skämma bort honom får han ta konsekvenserna av det. 

Barn är extremt olika. Har en 15-åring som hade stenkoll och gjorde allt det där du beskriver när hon började förskoleklass. Sen började hennes bror 2 år senare och första halvåret var det kaos för han hade inte koll och vi fattade först inte att han inte funkade som syrran. Sen styrde det upp sig för vi började dubbelkolla allt samtidigt som han lärt sig den hårda vägen att hans föräldrar var sämst på att komma ihåg så han fixade också i princip allt från 7 års ålder.

Sen har vi då lillebror som är 11 nu och som i många år varit helt disträ, förvirrad och utan någon som helst koll. Hade glömt huvudet om det inte suttit fast på kroppen. Nu som 11-åring kommer han oftast ihåg, har en plan för läxan, ber mig packa gympakläderna (och då gör jag det ibland och ibland får han göra det själv). Har fortfarande borta saker hela tiden men viktiga saker som läxa, gymnastik, träningar o s v har han koll på även om han gärna försöker leja bort på andra att ta fram saker. Han har glömt så mycket så ofta att han nu nästan maniskt dubbelkollar viktiga saker i absurdum.

Så ja, jag tycker de flesta 12-åringar bör ha kommit ganska långt med det du beskriver. Inte nödvändigtvis felfria men börjar inse att det är deras ansvar.

Gör han allt som 12 åringen behöver? Om inte bör du sluta med att passa upp barnet genast.

Tack för allas svar, känns bra att jag inte är den sån har fel, men de visste jag väl egentligen men känns lite som att "bara för jag inte har barn i den åldern etc så ska jag inte säga till om något".

Jag gör inget åt barnet som jag tycker han ska klara själv, samtidigt som jag hela tiden tänker att det är sambons barn, mitt bonus men hans ansvar egentligen. Men kan inte med helhjärtat att bara titta på när jag tycker han förstör barnet, det vore ju inte rätt heller.

Ska försöka prata verkligen om det ännu mer, men vet itne hur mycket som hålls då han som sagt i sin hjärna tycker att barn inte ska göra eller ha ansvar för något alls själva förrens dom är 18.

Vet inte hur jag ska göra mer... Låter jag allt ligga i huset så som dom lämnar det, för att få en reaktion, ser det ut så läääänge tills jag själv får fixa det. Igen! Det är som att dom inte ens ser det, och jag har försökt på annat vis tex städa bort allt så fort dom lagt ner de och säga till. Så dem ser att det känns fräschare i hemmet då, men inget funkar. Känns som hade jag inte vart här hade inget funkat och allt hade vart ett helvete :(

Försök förklara det utifrån vad du behöver och inte vad du tycker att de ska göra. För dig är det viktigt att inte jackor och väskor ligger slängda i hallen så du snubblar över dem när du kommer hem. Då blir du bara stressad och irriterad och det är en dålig start på kvällen. Osv...

Försök att öppna upp för ett samtal om varandras behov och gränser, vad man bör göra av respekt för varandra i familjen. Din sambo och hans son har säkert också saker som är viktiga för dem. Eftersom det alltid har varit på ett sätt som du inte trivs med (och som i långa loppet inte är bra för 12-åringen) kommer det ta lång tid att få ordning. Ha regelbundna familjemöten där ni pratar om vad som funkar bra och mindre bra. Var öppen med det som är problematiskt men lägg också tid på de positiva sakerna i familjen.

Låt det ligga och var på din man om att han måste plocka upp efter barnen. Eftersom ni har olika åsikt och han inte tycker att barnen behöver lära sig så får han plocka upp efter dom men du behöver troligtvis tjata och påpeka för mannen när det ligger saker som väntar på att bli upplockade.

Ja det är fullständigt normalt för ouppfostrade barn. Ta ett snack med sambon!

Tillägg: Sambon verkar ju lite trög på den fronten så det kanske inte lyckas även med dina bästa argument, så vad gör man då? Sluta serva ungen! Du sätter dina gränser, om pappa vill curla så var så god, men du tar hand om ert barn och är ingen tjänare åt en otacksam brat (inte ungens fel ska tilläggas!).

Baskat att man inte kan redigera sina inlägg....

Tillägg #2: Om pappan då inte tar reda på efter sin egen avkomma, vad gör man då? Då kör man en Nanny Jojo: bort med sakerna. Hon brukar lägga leksaker etc i en låda som barnen får "förtjäna" att få tillbaka, så kan du så klart inte göra men däremot ta en korg, samla allt och ställ in/häll ut i ungens rum istället. Era gemensamma utrymmen ska kunna vara så städade som du önskar. Om detta blir ett problem får du ryta i åt din sambo ordentligt, man ska inte behöva leva under diktatorskap av en 12-åring!

Kör annars klassikern - om de inte sätter sig ner för att prata samt kommer fram till en plan för att ha hand om hushållet: lägg allt i deras sängar.

Skor på fel plats - i sängen. Talriken kvar på bordet - i sängen. Smutsiga kläder - i sängen.

Samma med mannen om han inte heller plockar efter sin son (kanske inte sängen då du själv kanske sover där, men annan lämplig plats).

Vill de stöka ner för dig så stölar du ner för dem. :)

SWO

Din sambo har fel inställning. Har uppfostrat sex barn o alla klarat av dom sakerna du räknade upp vid 12års ålder. Man kan curla o packa jympapåsen o sätta den i handen deras men då lär man få hålla på ännu då dom är 15. När dom ges ansvaret själv kanske den glöms en eller två gånger men inte fem el sex. Torkar han barnet i rumpan också efter toabesök? Visa gärna honom tråden.

Du låter väldigt aggresiv TS kan det vara du själv som oraskar detta? 

Precis såhär är en nära bekants tolvåring. Föräldrarna lägger upp mat(och skär den åt honom), säger åt honom när han ska duscha, kräver inte att han ska hjälpa till med minsta lilla osv. Ungen kan liksom inte ens hyvla en skiva ost. Det är självklart enbart föräldrarnas fel och det är synd om honom för att han kommer få det så svårt i sitt vuxna liv.

Jag antar att han begärt redovisning från alla förskolepedagoger och lärare så att alla har barn i rätt ålder också? Annars kan de ju inte ha något att säga till om.

En del människor, som inte lyckats lära sig något av andras erfarenheter innan de själva fick barn, verkar tro att alla andra är lika inskränkta. En majoritet brukar faktiskt klara av att se livet ur fler vinklar än sitt eget skinn. Med tanke på att du till och med lever med barnen varje dag borde dina åsikter vara högst relevanta.