• LaserFrida

    Vill höra solskenshistorier kring första graviditeten

    Hej,

    Jag är 34 år och har plussat för ca 1 vecka sedan och är nu i vecka 6. Det är första barnet och vi hade en sån otrolig tur att lyckas på första försöket. Men nu är jag så orolig, vilket såklart är normalt. Jag skulle vilja höra från er som lyckades på första försöket och som sedan fick behålla det hela vägen och där allt gick bra. Jag vet att risken för missfall är störst fram till v.12 och jag har läst otaliga berättelser här och på andra ställen om missfall i både tidigt och sent skede, så det vill jag INTE höra om. Så om du har en sådan historia så ber jag dig att hålla den för dig själv i just den här tråden. ???? Jag hoppas att jag inte trampar någon på tårna, isf ber jag om ursäkt ??Jag behöver bara höra om/att det kan gå bra för nu kan jag vara fokusera på att något dåligt ska hända ????

  • Svar på tråden Vill höra solskenshistorier kring första graviditeten
  • tillyra

    Blev också gravid på första försöket med min dotter. 33 år. Gick hur bra som helst, inga större krämpor. Jag kanske var naiv då men det föll mig liksom inte in att det inte skulle gå bra, eller att något skulle vara fel på henne.

    Det var det inte heller. Hoppas du kan slappna av lite snart och ha det bra i din graviditet. Bra att tänka på tror jag är att folk sällan skriver om allt som går bra. Så det är lätt att få för sig att "alla" får missfall, åtminstone någon gång. Så är det ju verkligen inte, det är bara det att i såna här forum så ventileras mycket oro och de som varit med om jobbiga saker hörs kanske lite mer.

    All lycka!

  • lövet2

    Gravid på första försöket. Inga krämpor förutom illamående en månad i början. Jag kunde jobba fram till kvällen före förlossningen. Inga komplikationer vid förlossningen och ett friskt barn.

  • Sasu

    min första graviditet gick jättebra, hade dock illamående från v.8 till v.22, och kraftig foglossning, men inget man inte kunde leva med! ut kom en frisk liten flicka den 11/7 på BF+2 :) Försök att inte tänka på missfall för mycket då stress inte är bra för en gravid kvinna! ta det lugnt och njut av din graviditet istället! :)

  • viljaa

    Hej!

    Ville bara säga hej och att jag förstår din känsla på pricken. Också gravid för första gången på första riktiga försöket. Är i v 4+1 och har vetat om det i ca 1 vecka. Jätteorolig för att nåt ska gå fel. Kollar efter blod varje gång jag kissar men än har det inte kommit nåt. Vi får försöka lita på att våra kroppar är friska och starka och klara detta. Ingen aning om det finns nåt samband mellan att bli snabbt gravid och att ha lättare och mindre komplikationer under graviditet men tänker att det iaf inte kan vara negativt<3 du är ju också hyfsat ung fortfarande så det ska nog gå vägen för dig! Kram

  • fyrasnartfem

    Vi blev gravida på 6e försöket (men försökte inte aktivt och hade noll koll på min ägglossning). Jag var så orolig men försökte slappna av, var sedan svårt att tänka på oro när jag började spy dagligen haha! Pga oro fick jag av min barnmorska ett ultraljud i vecka 11 där vi såg en bebis men väldigt små armar och ben som rörde sig. Några månader senare, på självaste bf-dagen (kvällen) gick mitt vatten och på natten föddes vår dotter som fyller 4 snart! Idag plussade jag med bebis nummer 3, och jag försöker bara tänka att vi väntar en bebis, inte ett missfall. Och jag kan inte styra eller påverka vad som händer, så bara att leva i denna lilla bubbla nu och hoppas jag inte spyr lika mycket som med mina andra två barn ;)

    Grattis till dig och stort lycka till, barn är verkligen det bästa här i livet <3

  • belletristik

    gravid på första försöket, allt gick bra. positiv graviditetsupplevelse, normal förlossning, friskt barn!

  • Gabby

    Jag fick mitt första barn i april 2018. Han kom till på första försöket.
    Graviditeten gick jättebra förutom foglossning i ca en vecka. Jobbade till samma dag vattnet gick (nästan en månad för tidigt) så min son föddes prematur, men utan komplikationer. En frisk liten kille :). Inga stygn och en fantastisk förlossning som jag gärna upplever igen. 
    De jag tyckte var jobbigt var sen.. Amningen och hela den biten..

  • Jinthry

    Blev gravid på första försöket (inte planerat) med min partner. Vi valde att behålla och gick de första veckorna på nålar. Var verkligen jätte stressigt och jag var superrädd för missfall. Efter vecka 12 släppte en hel del, för statistiskt sett är det en liten chans för att det skulle gå åt helvete efter det. Vi gjorde KUB då som visade att vår bebis har 1:200000 chans att ha någon kromosomavvikelse. Efter det så började det bara rulla på.. Sparkar som gjorde att jag inte kunde undvika att känna att bebisen är vid liv och mår bra. Nu är vi i vecka 32 och har 8 veckor kvar - med jätte mycket sparkar mot både blåsa och revben som får mig att känna att jag definitivt bär ett levande/friskt barn!
    Lycka till! :)

  • LaserFrida

    Hej alla och tack för alla era svar, det stärker mig verkligen. Hjärta 

    Gjorde ett tidigt ul i fredags och såg inte bara ett utan två hjärtan som pickade! Så nu är jag ju orolig på en helt annan nivå och av andra orsaker Skrattande

  • nnnnnnnn
    LaserFrida skrev 2019-09-16 18:51:47 följande:
    Hej alla och tack för alla era svar, det stärker mig verkligen. Hjärta 

    Gjorde ett tidigt ul i fredags och såg inte bara ett utan två hjärtan som pickade! Så nu är jag ju orolig på en helt annan nivå och av andra orsaker Skrattande
    Grattis!

    De gånger som allt sett bra ut på UL och storleken på barnet har stämt, så har det blivit ett friskt barn. Så UL gör mej lugn, även om du kanske fick en liten chock av ditt UL!

    Tänk på att ifall du har en partner så kan ni båda vara FL med vars ett barn, så ni måste inte göra så att ena föräldern jobbet 100 % och den andre är hemma ensam med ett eller flera barn.
    Och klarar ni er ekonomiskt så måste ingen av er ta ut en enda FP-dag förrän då barnet/barnen fyller 1 år.
    Så man kan vara hemma länge även om båda är hemma heltid eller deltid.

    Det är en balansgång mellan ledighet och klara sig ekonomiskt.

    Kämpa på med att dra ner på alla utgifter redan nu så du/ni får lite mer frihet att planera ledigheten.

    Lycka till!
  • LaserFrida
    nnnnnnnn skrev 2019-09-16 18:56:59 följande:
    Grattis!

    De gånger som allt sett bra ut på UL och storleken på barnet har stämt, så har det blivit ett friskt barn. Så UL gör mej lugn, även om du kanske fick en liten chock av ditt UL!

    Tänk på att ifall du har en partner så kan ni båda vara FL med vars ett barn, så ni måste inte göra så att ena föräldern jobbet 100 % och den andre är hemma ensam med ett eller flera barn.
    Och klarar ni er ekonomiskt så måste ingen av er ta ut en enda FP-dag förrän då barnet/barnen fyller 1 år.
    Så man kan vara hemma länge även om båda är hemma heltid eller deltid.

    Det är en balansgång mellan ledighet och klara sig ekonomiskt.

    Kämpa på med att dra ner på alla utgifter redan nu så du/ni får lite mer frihet att planera ledigheten.

    Lycka till!
    Tack! Känns overkligt, läskigt och fantastiskt! 

    Ja vi har funderat lite på det där redan, har sagt att min sambo måste vara hemma åtminstone 2 månader med mig i början! 

    Och vi hade sedan innan infört köpfri period just för att vi behövde spara pengar inför att vi skulle bli gravida. Vi trodde ju dock att det skulle ta mycket längre tid att bli gravida än vad det gjorde... Glad Men det löser sig! 

    Jag försöker läsa på så mycket som möjligt ( på gott och ont eftersom människor har en tendens med att dela med sig när det går dåligt) för att försöka skapa ordning i mitt inre kaos. Det har pendlat lite de senaste dagarna och räknar väl med att det kommer att fortsätta så! 
  • nnnnnnnn
    LaserFrida skrev 2019-09-16 19:26:32 följande:
    Tack! Känns overkligt, läskigt och fantastiskt! 

    Ja vi har funderat lite på det där redan, har sagt att min sambo måste vara hemma åtminstone 2 månader med mig i början! 

    Och vi hade sedan innan infört köpfri period just för att vi behövde spara pengar inför att vi skulle bli gravida. Vi trodde ju dock att det skulle ta mycket längre tid att bli gravida än vad det gjorde... Glad Men det löser sig! 

    Jag försöker läsa på så mycket som möjligt ( på gott och ont eftersom människor har en tendens med att dela med sig när det går dåligt) för att försöka skapa ordning i mitt inre kaos. Det har pendlat lite de senaste dagarna och räknar väl med att det kommer att fortsätta så! 
    Kämpa på!

    Vi var hemma 3 månader tillsammans med varje barn (ett barn per graviditet) så jag hade satsat på minst 4-5 mån om jag hade fått tvillingar...
    Sen jobbade vi 50-80 % tillsammans länge (tex 0 % + 50 %, sen 40 % + 40 % så vi hade onsdagen hemma tillsammans båda), typ till barnet var 1 - 1,5 år, sen ökade vi till ca 120 - 140 % tillsammans (tex 60 % + 60% eller 50 % + 80 %) så det inte blev så långa dagar.
    Med sista barnet när vi hade fler barn hemma, efter förskolan/skolan, så prioriterade vi faktiskt att ha ledig tid tillsammans även när vi jobbade mer än 100% tillsammans, så vi saxade inte in absurdum  och höll barnen hemma heltid, utan jobbade lite samma tider = var hemma en hel del tillsammans även om vi jobbade en del.
    Tex om vi jobbade 60% vars så var vi ändå lediga onsdagen tillsammans = 20 % lediga tillsammans , övriga 20 % tog vi lite som det passade på jobbet men vi tog vars en halvdag i samband med helgen dvs fredag eller måndag. SÅ då kunde vi ta 3 halvdagar vars över helgen tex fre + lör + sön och sen en halvdag på onsdagen = hade skyddat SGI'n och ändå varit lediga på samma dag med samma barn.

    Så man kan pussla!
Svar på tråden Vill höra solskenshistorier kring första graviditeten