Mina barn har manipulerade att kalla mammans sambo för pappa och mig vid förnamn

Hoppas en rimlig lösning uppnås.

En vettig "bonus pappa" hade förklarat för barnen att han inte är deras pappa men hoppas på att få vara en viktig vuxen i deras liv ändå. Barnen har en pappa redan och det kommer aldrig ändras så länge de lever. 

En tingsrätt med lite innanför pannbenet förstår att allt inte står rätt till hemma hos barnens mamma om dina barn kallar dig för förnamn och sin mammas partner för pappa. 

Instämmer helt.

Hon ÄR saklig och avviker inte ifrån trådens ämne, tycker jag. Du däremot är inte det.

Men är du säker att de blir manipulerade? Jag har själv erfarenhet av att barn med styvföräldrar och kanske med halvsyskon kan göra på olika sätt där. Mina barn har också kallat sin pappa vid förnamn, och då var vi ihop! Och de gjorde det för att deras halvbror gjorde det.

Där försökte vi att få äldste sonen att säga "pappa" till sin styvpappa, så där har vi "manipulerat" honom. Men tanken var då att han ju kan kalla sin biologiske pappa, som är engelsk-talande, för "daddy". Och det var för syskonens skull. Men det funkade inte, alla tre kallande honom vid förnamn.

Och jag har sett andra exempel där barn gör som de vill, när det gäller vad de kallar föräldrar och styvföräldrar och även mor-och farföräldrar. Även där kan vissa barn få för sig att kalla dem för något annat än vad familjen skulle vilja. Därför säger jag - har du några bevis för att mamman skulle ha främjat detta? 

Och en sak till: Det är inte heller alltid så att barn kallar den som står dem närmast för mamma och pappa. Barn är olika, och vissa lägger inte så mycket vikt på sånt. Ibland är det också när de har hört många vuxna kalla föräldern vid namn att de gör likadant. Föräldrar som har en massa kompisar runt sig, kanske är aktiva i idrottsföreningar och har sina barn med - där händer det ofta att barn använder namnet för att de har hört det så mycket. 

Instämmer verkligen inte. 

Visst, men VET vi att bonuspappan inte har gjort det? Jag säger av personlig erfarenhet för att jag har sett att det har hänt att barn har gjort så som de velat ändå. 

Barn är barn.. De testar ständigt gränser... säger saker för att se vilka reaktioner det tar. Håll huvudet kallt och ta hand om dina barn. I det kortare perspektivet går det köpa barn och tuta i dem konstigheter men över tid vinner den som finns där, lyssnar på dem och visar att de älskar dem. 

Bara för att du tar hänsyn till vad hon skrivit i andra trådar, och för att du har motsatta erfarenheter. Hon avvek inte ifrån ämnet och hon skrev det hon tyckte. Jag säger bara, det som hon beskriver har jag sett i verkligheten. Det händer. Det är inget bevis för manipulation att barnen säger pappa till någon. Det är snarare ganska vanligt att barn får för sig egna idéer och gör som de vill. Framför allt - som hon också sa - om det kanske finns halvsyskon/styvsyskon. Då hänger de ju på. 

Men sedan såg jag att TS skrev i ett senare inlägg att barnen hade sagt att de måste kalla honom för pappa. Det är ju förstås en annan sak då. Även om jag skulle borra lite försiktigt där och försöka ta reda på hur exakt och i vilket sammanhang. Kan inte tänka mig nåt sammanhang egentligen där det vore okej, men man vet aldrig. 

TS, om ditt ex verkligen är en manipulativ, elak person, så bör du vara lite försiktig. Jag menar inte att du ska ge upp, men bara att du inte ska ge henne för mycket provokation att reagera på. Hur gammal är barnet egentligen? 

Vad du kan försöka är att kolla om hennes nya karl kanske är vettigare. Det kanske är mycket mer problemfritt om det är han som är hemma om/när du träffar/hämtar ditt barn. Visserligen kan det då hända att han får skit ifrån henne för det, men det beror lite på hur mycket hon vill ha kontroll själv. 

Överhuvudtaget är det en bra idé att fortsätta försöka, fortsätta ha kontakt med barnet, men bara så mycket som nödvändigt med henne. De flesta människorna orkar ju inte bråka hur länge som helst. Vet du vad låg-affektivt bemötande är? Det är ett bra koncept med såna människor. 

En utredning har gjorts nu och dom föreslår att barnen ska flytta till mig och att hon ska ha ett begränsat umgänge med barnen för att sedan trappas upp till var annan helg.

Alla risker fanns på henne och inga på mig.

Var ganska mycket dom hittade i hemmamiljön och skola mm.

Har svårt att se att tingsrätten skulle döma till nånting annat men man vågar inte tro för mycket.

Har hört att dom oftast dömer efter vad utredningen kommit fram till?

Jag hade blivit skogstokig, minst sagt! Vad säger mamman om detta, när ni pratar om detta? Har du berättat att det gör ont i dig? 

Va fint att höra att du får mer tid med dina barn. Vid sådana former av utredningar, utgår man från barnens bästa. 

Hon förnekar att hon har manipulerat barnen till att kalla han för pappa men som de står i utredningen så kallar han sig själv för pappa och hon kallar honom för pappa. Samtidig säger barnen bonuspappa och bonus mamma när dom pratar om mig och min fru i utredningen.

Förhoppningsvis inte alls eftersom det är en vårdnadstvist, inte ett faderskapsmål. Men man vet ju aldrig.

Du skrev någonstans att inte ens soc kunde hänga med i svängarna - deras ord borde du kunna lägga fram till din fördel.

Det du får se upp med är att följande fyra mekanismer inträffar framöver, nu när du har med sannolika beteendestörningar hos den andre föräldern att göra. De skadar barnens utveckling och din hälsa rejält:

1) Du och barnen hindras från att träffas och umgås (telefon eller irl) på ett listigt eller bryskt sätt. Oerhört viktigt att du ser till att du har mycket och regelbundet umgänge. Ta hjälp av myndigheter raskt om detta hindras av den nadra föräldern.

2) Barnen matas i din frånvaro med ord och berättelser som pekar på dig som dålig förälder som inte kan eller brys sig, gör fel på alla sätt. Detta är svårare att förhindra. I dialogen med den andra vårdnadshavaren måste det poängteras att vuxna pratar väl om varnadra inför barnen. Den andre vårdnadshavaren kommer varje gårn att bedyra att hen inte alls förtalar dig..

3) När du och barnen allt mer sällan har någon sorts kontakt så blir er relation allt mer obekväm och det känns spänt er emellan. Du får svårt att vara förälder och barnen börjar som det verkar självständigt kritisera dig och se dig som mindre värd. Det gör att du måsta bete dig helgonlikt och hålla alla känslor i schack. Inte minsta kritik kan falla på dig, men barnen och den andre föräldern kommer ändå att hitta anledningar...

4) Den andre föräldern  skapar en stämning av lojalitet och rädsla hos barnen, de vill inte göra den andre vårdnadshavaren besviken eller arg för att de visar att de bryr sig om dig eller har haft roligt hos dig. Detta är en svår psykologisk sak att upptäcka för dig, men den är själva motorn i den här sortens triangulering, parentifiering och onödig avskildhet. Barnen är lojala mot den förälder som de upplever kan straffa dem med nån sorts förskjutning eller onåd...

Varm lycka till! Vad bra att du är vaksam och att du agerar. Det är så lätt att tro att det löser sig med tiden...