Hej!
Är gravid i vecka 5 just nu och fått lite bruna flytningar.. Är såklart livrädd då jag haft många missfall innan.. Men då har jag märkt MF redan på gravtesten då dom inte ökat allt för mycket.. Men kan testen öka efter början på MF?
Det översta är taget igår och nedre nu imorse
Det kommer ta lite tid för hcg att sjunka så pass att det syns på testen, i regel ett par dagar till en vecka innan man kan se någon riktig skillnad. Jag fick en klarröd blödning i vecka 7 och detta var troligen för att livmodern precis börjat växa och blodkärl brast, de hittade iallafall ett blåmärke på livmodern via vaginalt ultraljud och sa att det var den mest troliga anledningen. Nu är jag i vecka 35 så det behöver absolut inte vara någon fara! Försök att inte stressa upp dig även fast det är svårt, och om du är jätteorolig kan du ringa till kvinnokliniken/gyn och fråga om du kan få en tid för ett vaginalt ultraljud om typ en vecka (hjärtat börjar väl slå i vecka 6-7 någon gång och därför görs nog inga ultraljud tidigare) precis som jag gjorde. Jag överdrev lite grann i telefonen och sa att jag fått en jätteblödning och att det gjorde ont och att jag kände mig febrig just för att de skulle ta det lite mer på allvar och då fick jag en tid samma dag, annars får man den klassiska frasen till svar: avvakta och se vad som händer, om det är ett missfall på gång så kan man inte göra något åt det utan kroppen sköter sig själv la la la. - Något man absolut inte vill höra när man sitter med hjärtat i halsgropen och oron sköljer över en.
Hej!
Är gravid i vecka 5 just nu och fått lite bruna flytningar.. Är såklart livrädd då jag haft många missfall innan.. Men då har jag märkt MF redan på gravtesten då dom inte ökat allt för mycket.. Men kan testen öka efter början på MF?
Det översta är taget igår och nedre nu imorse
Tack snälla för era ord... <3 Det värmer!
Inget mer brunt än men känslan att detta går åt skogen nu är stor :-/ Hoppas såklart det är som för er 
Så lite hopp har ni ändå tänt
Fortsätter testa med tester för att se skillnad och bara vänta ut tiden!!
Det kommer ta lite tid för hcg att sjunka så pass att det syns på testen, i regel ett par dagar till en vecka innan man kan se någon riktig skillnad. Jag fick en klarröd blödning i vecka 7 och detta var troligen för att livmodern precis börjat växa och blodkärl brast, de hittade iallafall ett blåmärke på livmodern via vaginalt ultraljud och sa att det var den mest troliga anledningen. Nu är jag i vecka 35 så det behöver absolut inte vara någon fara! Försök att inte stressa upp dig även fast det är svårt, och om du är jätteorolig kan du ringa till kvinnokliniken/gyn och fråga om du kan få en tid för ett vaginalt ultraljud om typ en vecka (hjärtat börjar väl slå i vecka 6-7 någon gång och därför görs nog inga ultraljud tidigare) precis som jag gjorde. Jag överdrev lite grann i telefonen och sa att jag fått en jätteblödning och att det gjorde ont och att jag kände mig febrig just för att de skulle ta det lite mer på allvar och då fick jag en tid samma dag, annars får man den klassiska frasen till svar: avvakta och se vad som händer, om det är ett missfall på gång så kan man inte göra något åt det utan kroppen sköter sig själv la la la. - Något man absolut inte vill höra när man sitter med hjärtat i halsgropen och oron sköljer över en.
usch jag förstår din oro, MEN jag hade bruna spottings (ganska stora) från att jag plussade på BIM till vecka 12, mådde såklart otroligt dåligt och var stressad hela tiden över detta men det gick bra! Så ditt HCG höjs mest troligtvis för att du ff är gravid oh att allt är ok. kram till dig
Förstår verkligen din oro! Jag fick lite gammalt mörkrött blod som kom för 3 veckor sedan. Sedan kom det liite rött färskt blod fem dagar i rad. Det är nu över 2 veckor sedan det kom något.
Jag har avvaktat, och inte någon mer blödning, ingen smärta annat än vanliga "växtvärken".
Jag plussar fortfarande och det har inte blivit svagare. Men ångest och oro äter upp en nästan varje dag. Tänkte kontakta bm så jag får reda på hur det står till. Avvaktat har jag ju gjort, men det kan inte vara meningen att man ska behöva gå och känna såhär, så självklart ska man få undersökning tycker jag!
Håller tummarna för dig att allt går bra.
Förstår verkligen din oro! Jag fick lite gammalt mörkrött blod som kom för 3 veckor sedan. Sedan kom det liite rött färskt blod fem dagar i rad. Det är nu över 2 veckor sedan det kom något.
Jag har avvaktat, och inte någon mer blödning, ingen smärta annat än vanliga "växtvärken".
Jag plussar fortfarande och det har inte blivit svagare. Men ångest och oro äter upp en nästan varje dag. Tänkte kontakta bm så jag får reda på hur det står till. Avvaktat har jag ju gjort, men det kan inte vara meningen att man ska behöva gå och känna såhär, så självklart ska man få undersökning tycker jag!
Håller tummarna för dig att allt går bra.
Att pendla mellan hopp och förtvivlan känner jag också. Jag tycker inte att man ska ha dåligt samvete för att man vill ha hjälp av sjukvården i detta läge. Klart man vill veta om det är en normal graviditet. Det är första gången sånt här händer mig. Har väl haft några tidiga missfall, men i övrigt fem helt normala graviditeter. Aldrig något blod. Så det är klart man nojar totalt och tror det värsta..
Jag blir så äcklad av er som ljuger för vården för att få omotiverade undersökningar. Försök tänka lite längre än er själva och förstå att ni blir nekade av en anledning, resurserna är ändliga och vi i vården går på knäna. Ska ni prompt ha ultraljud så kan ni väl åtminstone ha hyfs nog att betala för det själva? Men ångesten är visst aldrig så stor att det känns motiverat om kostnaden ska komma ur er egen ficka...
Fy vilken orolig resa så länge :-/ Kände du av något särskillt i livmodern under tiden du fick dina spottings?
Känner själv att något händer i livmodern nu men det kan ju lika gärna vara för att det ligger något och gror.. ingen smärta alls iaf
Klart som fan man inte pratar till sig ett vul bara för att det är så mysigt!
Jag har aldrig gjort ett sånt innan, utan Bara rul. Min 6:e graviditet och nu först känner jag att jag verkligen vill ha ett. Just för att jag skulle bli psykiskt knäpp av att gå och bära på ex ett dött foster i vecka ut och vecka in utan att veta av det.
Inte konstigt om vissa tänjer lite på sanningen, om de känner att de inte blir tagna på allvar i sin oro och rädsla.
Fast det är ju upp till vården att prioritera varje ärende, om vården prioriterar en 7 veckors långt gången graviditet över en graviditet som nästan är fullbordad så är det vården det är fel på. Dessutom brukar man få hamna hos förlossningen för kontroll när man är i vecka 36 och inte på vanliga mödrahälsovården, kvinnokliniken, gyn, etc där man hamnar innan man passerar v. 22-23.
Om man själv kämpat med ofrivillig barnlöshet och sedan lyckas bli gravid så är det förödande när det kommer blod på pappret och då rasar hela världen, då tar man i desperation till sig de metoder som krävs för att se om det faktiskt finns hopp eller inte istället för att gå ovetandes fram tills det första tidiga ultraljudet om man blir erbjuden någonting sådant. Anledningen till varför jag överdrev var för att vi just kämpat i flera år för en graviditet och när jag väl blev gravid och vi åkte på vårt första ultraljud så beräknades fostret vara i storlek för vecka 5 - jag hade alltså burit på något som inte ens levde i flera månader utan att kroppen stött ut det. Detta låg med i bakhuvudet vid nästa graviditet sen när blodet uppenbarade sig. - Sen finns det såklart de människor som ljuger för att de tycker att det är mysigt att se sitt blivande barn på skärmen, men nu handlade det inte om det.
Inget mer brunt alls, men vaknade idag med känslan att det va helt kört nu och att testen skulle blivit svagare men icke.. så nu börjar jag hoppas och tro att det inte var någon fara med det lilla jag hade?!
