Hur f*n sparar man pengar egentligen?

Tänker att det vore rimligare att ni fördelar kostnaderna på ett annat sätt. Om du tjänar 12 000 och din kille 24 000 så står du för en 1/3 av de utgifterna och han 2/3.

Ni verkar ha ett relativt dyrt boende? Är det stort? Finns det möjlighet att hyra ut ett rum ett tag (om ni bor tex i en studentstad är det ju relativt enkelt).

[quote=79930279][quote-nick]Anonym (12345) skrev 2019-09-29 10:37:48 följande:[/quote-nick]Då betalar ju han hennes skulder, hur är det rimligt?[/qoute]

Jag tänker att det är rimligt att ha en liknande levnadsstandard när man lever ihop som ett par. Skulle kunna tänka mig att ha två separata ekonomier om min partner hade ett väldigt ansvarslöst beteende när det gäller ekonomi och ständigt drar på sig spelskulder osv, alltså i extremfall.

Ett annat alternativ är ju att de flyttar till ett billigare boende som ger en mer rimlig boendekostnad för TS. Det kanske inte TS sambo vill och då kanske det är mer värt för honom att de kan bo kvar och han betalar mer under en period tills TS har en större anställning med mer inkomst?

Jag tjänar mer än min partner men vi lägger ihop våra inkomster i en hög, betalar alla räkningar, mat, sparande osv därifrån och sen delar vi på resten. Vi har valt att leva ihop och jag vill att vi ska ha det lika bra. Jag blir inte lyckligare av att ha mer pengar att spendera medan han har mindre. Jag blir glad av att vi båda kan unna oss samt att det känns som att dela på allt man har är vad man gör i en familj. Det är min åsikt och givetvis finns det flera andra sätt att se på ekonomi som inte är mindre rätt, så länge de inblandade mår bra av och är nöjda ned lösningen.

Jag undrar samma. Det spelar ingen roll om jag har 10000 eller 30000 i månaden klarar inte av att spara ett öre ändå. Nu vet jag inte men jag tror det hade vart samma med 100 000 och en miljon med.

Det är som att man snabbt anpassar utgifterna och alltid gör av med allt oavsett. Kanske att i brytpunkten mellan låg lön och hög lön att jag hade kunnat där om jag hade tänkt till men det gjorde jag inte.

Nu har jag tack och lov inga skulder alls, men det är verkligen plus minus noll oavsett.

Även om det ska vara rimlig levnadsstandard så innebär det inte att man måste betala den andres skulder bara för att man väljer att bo ihop.

Jag personligen hade inte velat göra det och tycker inte det är rätt att min sambo skulle göra det heller, mina skulder är upp till mig att betala.

Tycker TS gör rätt, ju denne betalar av ju mer pengar får denna över.

Vi lägger tex inte inkomsterna i en hög, jag betalar mer då jag tjänar mer, bostad m.m.

Det spelar ingen vart pengarna kommer ifrån det viktigaste är att saker och ting betalas och att man är överens.

Jag undrar samma. Det spelar ingen roll om jag har 10000 eller 30000 i månaden klarar inte av att spara ett öre ändå. Nu vet jag inte men jag tror det hade vart samma med 100 000 och en miljon med.

Det är som att man snabbt anpassar utgifterna och alltid gör av med allt oavsett. Kanske att i brytpunkten mellan låg lön och hög lön att jag hade kunnat där om jag hade tänkt till men det gjorde jag inte.

Nu har jag tack och lov inga skulder alls, men det är verkligen plus minus noll oavsett.

Menade ju att jag betalar mer då jag tjänar mer, blir ju så när vi lägger ihop våra inkomster och sedan betalar räkningarna med de ihoplagda pengarna. Till räkningar hör även studieskulder, mobilabonnemang (innehåller ofta avbetalning på själva telefonen) osv. Vi har generellt sätt väldigt få lån och avbetalningar så det kanske bidrar till vår inställning om att dela på allt. Skulle kanske vara annorlunda om en av oss hade stora, dyra konsumtionslån.

Givetvis ska TS betala av så mycket som möjligt på sina skulder, helt rätt.

Ditt vuxna barn ska omgående gå till soc med ett inneboendekontrakt mellan er och ansöka om försörjningsstöd. Du är INTE försörjningsskyldig längre, så om de drar till med ett "21 år" så kan du be dem sticka upp den i röven. 

Fast gör inte det, för det brukar hjälpa bättre om man är lugn, diplomatisk och påläst.

Får ungen aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen/FK?

Fast så fungerar det inte. Vi på försörjningsstöd har koll på lagar och riktlinjer. Finns ingen mening med att bli arg då det är utom socialsekreterarens kontroll.

Ditt vuxna barn ska omgående gå till soc med ett inneboendekontrakt mellan er och ansöka om försörjningsstöd. Du är INTE försörjningsskyldig längre, så om de drar till med ett "21 år" så kan du be dem sticka upp den i röven. 

Fast gör inte det, för det brukar hjälpa bättre om man är lugn, diplomatisk och påläst.

Får ungen aktivitetsstöd från arbetsförmedlingen/FK?

Bara av ren nyfikenhet, säg att det skulle vara så att ni går skilda vägar, hur delar ni upp kontot?

Det var du som sa att pengar som finns i madrassen inte syns, du fick 100.000 kr av din mamma när du blev myndig så jag antog att du menade att du fick dem när du var 18 år?? Och att du gick på soc tills du var 25. Dvs du hade 100.000 undanstoppade under tiden du uppbar socialbidrag, pengar i madrassen som du sa.

Stämmer inte det?

Mitt barn tog studenten i juni, det är inte så lätt att hitta ett jobb direkt efter studenten när man inte har erfarenhet och vi har inte heller sökt något socialbidrag fram tills nu, vi har försökt klara oss ändå men vi svälter bokstavligt talat (jag äter ett mål mat om dagen för att spara) och för att glädja dig kommer vi antagligen inte ens att få soc för de anser att bor man hemma ska föräldrrna försörja en. Barnet söker jobb som en galning och har varit på flera intervjuer så förhoppningsvis får hen något snart!

Fult som fan att sparka på någon som redan ligger, tror du inte jag redan mår skitdåligt för det här!! Jag var med om en olycka för några år sen så jag kan inte jobba med mitt gamla jobb och pga lång sjukskrivning och rehabilitering har min ekonomi kraschat och alla mina sparpengar är slut! Tyvärr har jag inga föräldrar som kan ge mig 100.000 kr.

Jävla skitstövel vad äcklig du är :( :(

Jag är redan på gränsen att ta livet av mig, jag orkar fan inte längre. Har ständig värk efter olyckan dessutom. Har kollat upp hur man ska hänga sig för mardrömmen vore ju att misslyckas och bli liggande hjärndöd eller förlamad utan ens möjlighet att avsluta sitt lidande.

För att man ska få aktivitetsstöd krävs att man deltar i något, det är inget man kan få bara för att man är arbetslös och söker jobb.