Vilket är värst för barnen?
Skilsmässa eller hålla ihop för barnens skull?
-
-
Svar på tråden Vilket är värst för barnen?
-
Jo, men jag förstår ändå henne. Hade gått sönder om barnen grät efter mig varje kväll i ett år. Om fem-tio år får de väl separera på riktigt om de vill gå vidare på varsitt håll i så fall, då är ju barnen i alla fall äldre.Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 11:47:15 följande:
Nu ja. Det låter som typisk separationsångest, och det är svårt för barn i den åldern med skilsmässa, men man kan inte bo ihop för den sakens skull. Just nu funkar det för de vuxna, men hur blir det om fem-tio år? Vad händer om någon träffar en person de hellre vill bo med? Det skapar fler problem i längden att inte gå vidare, för alla inblandade.
-
Jag tycker att det vidgar frågan på ett onödigt sätt. Om jag ska följa din linje blir min följdfråga: ska man fortsätta vara gifta trots att man inte borde/vill pga risken att ena eller båda vuxna skaffar olika partners på löpande band..? Det blir ju en absurd tankeställning.Anonym (N) skrev 2019-09-28 12:29:18 följande:Det var visserligen inte med i originalfrågeställningen , men det är inte alls irrelevant eftersom livet fortsätter oavsett ett par separerar eller inte och alla val man gör ger konsekvenser.
TS har inte skrivit att vilken är värst för barnen DAGEN föräldrarna berättar att de separerar eller om de håller ihop , så det är inte orimligt att utgå ifrån att TS menar barnens framtida liv också , konsekvenser av skilsmässa eller konsekvenser av att de håller ihop.
Men TS själv får såklart förtydliga om hen menar att man ska absolut inte tänka på vad som efter separationen när man svarar. -
Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 11:45:06 följande:
Visst finns det positiva variationer, som du beskriver, men jag tänker att generellt så går det inte till så. De flesta personer vill inte leva ihop men att den andra har fria tyglar, eller att man ska leva i celibat tillsammans. Återigen, skulle man må bra (oavsett sex eller inte) så skulle man ju inte fundera på skilsmässa.
Du kan inte heller utgå ifrån att alla människor är exakt lika intresserade av sex som du.Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 11:47:15 följande:Nu ja. Det låter som typisk separationsångest, och det är svårt för barn i den åldern med skilsmässa, men man kan inte bo ihop för den sakens skull. Just nu funkar det för de vuxna, men hur blir det om fem-tio år? Vad händer om någon träffar en person de hellre vill bo med? Det skapar fler problem i längden att inte gå vidare, för alla inblandade.
Om föräldern i fråga mår mycket sämre av att vara utan sitt barn och att barnen skriker efter föräldern än tillfällig celibat då är kanske ett bättre val att vänta med separationen.
Det kan göra stor skillnad om barnen är större och man kan prata med dem och förklara saker istället att mamman / pappan bara försvinner varannan vecka.
Så i vissa fall kan det vara bättre att gå vidare senare och inte ha för bråttom.
Det är upp till varje par att avgöra vad är bäst för just dem , att utropa sin personlig åsikt till allmän sanning eller påstå att det är så generellt tyder på brist på livserfarenhet och självupptagenhet. -
Och du förenklar frågan på ett onödigt sätt. Allt handlar inte om sex för alla. Du kan inte utgå ifrån att alla skaffar olika partners på löpande band som gifta bara för att de inte genast skiljer sig om förhållandet är inte det bästa.Anonym (Anonym) skrev 2019-09-28 14:23:12 följande:
Jag tycker att det vidgar frågan på ett onödigt sätt. Om jag ska följa din linje blir min följdfråga: ska man fortsätta vara gifta trots att man inte borde/vill pga risken att ena eller båda vuxna skaffar olika partners på löpande band..? Det blir ju en absurd tankeställning.
Tycker du att sex kommer först ska du förstås skilja dig.
Medan andra som kanske har andra prioriteringar kan göra annorlunda.
Folk är olika helt enkelt och prioriterar inte nödvändigtvis på samma sätt som du. -
Absolut , och man behöver kanske inte ens vänta så länge.Anonym (S) skrev 2019-09-28 13:26:53 följande:
Jo, men jag förstår ändå henne. Hade gått sönder om barnen grät efter mig varje kväll i ett år. Om fem-tio år får de väl separera på riktigt om de vill gå vidare på varsitt håll i så fall, då är ju barnen i alla fall äldre.
Det är så i många fall att barnen klarar en separation bättre om de är tillräckligt stora att förstå att vad som händer.
Men det är såklart individuellt , man känner sin partner och sina barn bäst , vad som fungerar bäst för hela familjen.
För din kollega funkar kanske bäst att stanna , i alla fall några år till , för Anonym funkar bäst att hitta lämpliga sexpartners.
Man får utgå ifrån sin egen situation helt enkelt och inte tvinga sina åsikter på andra som enda sanning och rätt sätt att leva. -
Beror på.
-
+1Anonym (N) skrev 2019-09-28 14:54:19 följande:Du kan inte heller utgå ifrån att alla människor är exakt lika intresserade av sex som du.
Om föräldern i fråga mår mycket sämre av att vara utan sitt barn och att barnen skriker efter föräldern än tillfällig celibat då är kanske ett bättre val att vänta med separationen.
Det kan göra stor skillnad om barnen är större och man kan prata med dem och förklara saker istället att mamman / pappan bara försvinner varannan vecka.
Så i vissa fall kan det vara bättre att gå vidare senare och inte ha för bråttom.
Det är upp till varje par att avgöra vad är bäst för just dem , att utropa sin personlig åsikt till allmän sanning eller påstå att det är så generellt tyder på brist på livserfarenhet och självupptagenhet. -
Helt rätt.Anonym (S) skrev 2019-09-28 11:43:22 följande:
Det är svårt det där. Min kollega lever ihop med sina barns pappa, för barnens skull... Barnen är fortfarande små, 2,5 år och 4 år gamla. De grääääät efter henne varje (!!!) kväll och natt när föräldrarna var separerade (olika boenden med 2-2-3-stuk). Tillslut stod hon inte ut med vetskapen, så hon har flyttat ihop med exet och de ska bo under samma tak, varsitt sovrum, typ som rumskompisar tills barnen blir äldre.
Jag vette fan om det är det bästa, men hennes barn mår mycket bättre nu i alla fall.
-
Beror väl helt på om man kan bete sig som folk och inte slåss och drogar åtminstone. Och barn upp till 5-6 år mår nog definitivt bäst av att inte "förlora" en förälder.
Meeen...jag har flera vänner och min man som tycker att bara den dåliga stämningen och de konstiga tystnaderna räckte för att lägga sordin på hela deras barndom. Även vuxna barn som applåderade och skålade när deras föräldrar äntligen fick tummen ur bakdelen och slutade leka fejkfamilj med varandra.
Så barnen kommer att veta, om de är normalt känsliga och empatiska.
Och Norénjular kan man ha både före och efter skilsmässan, jag hade hellre haft dubbelsidig lunginflammation och legat inlagd än återuppleva ett par av de vi har haft med våra föräldrar.
Men alla ska en dag dö, och sen är problemet löst.
-
Håller med här. Jag har noterat, att föräldrar ofta skyller på barnen, för att få göra det som känns bäst för dem själva just då. Det ska vara VÄLDIGT illa, om en skilsmässa ska vara det bästa för barnen. Föräldrarnas skilsmässa, räknas som en av de största stressorerna en människa kan vara med om i livet.Anonym (E) skrev 2019-09-28 12:15:58 följande:
Så länge föräldrarna inte bråkar, är mycket respektlösa mot varandra eller mår riktigt dåligt i situationen (svår depression, missbruk för att döva eller liknande) så är det utan tvekan bäst för barnen att föräldrarna håller ihop. Att de får växa upp i en trygg, intakt och stabil familj och det traumat och den sorg som skilsmässa innebär för barnen inte händer. Att förneka det är inget annat än att ljuga för sig själv för nej, skilsmässa är inte alltid bäst för barnen oavsett hur mycket vissa intalar sig det. Det är i vissa fall inget annat än ett riktigt egoistiskt och faktiskt elakt val, och då är det såklart man vill intala sig att det är det bästa för barnen. Det är det dock som sagt långt från alltid.
Jag tycker, att man ska vara så ärlig att man erkänner att man separerar för sin egen skull. Och jag säger inte att man inte ska göra det. Livet är kort, and all that. Men man ska stå för det man gör. -
Jag tycker man ska skilja sig innan man inte kan dela hus, kommunicerar via lappar i hallen och ens barn mår skit redan som det är.Anonym (XXX) skrev 2019-09-29 06:53:42 följande:Håller med här. Jag har noterat, att föräldrar ofta skyller på barnen, för att få göra det som känns bäst för dem själva just då. Det ska vara VÄLDIGT illa, om en skilsmässa ska vara det bästa för barnen. Föräldrarnas skilsmässa, räknas som en av de största stressorerna en människa kan vara med om i livet.
Jag tycker, att man ska vara så ärlig att man erkänner att man separerar för sin egen skull. Och jag säger inte att man inte ska göra det. Livet är kort, and all that. Men man ska stå för det man gör. -
1) Jag utgår från den ursprungliga frågeställningenAnonym (N) skrev 2019-09-28 15:00:36 följande:Och du förenklar frågan på ett onödigt sätt. Allt handlar inte om sex för alla. Du kan inte utgå ifrån att alla skaffar olika partners på löpande band som gifta bara för att de inte genast skiljer sig om förhållandet är inte det bästa.
Tycker du att sex kommer först ska du förstås skilja dig.
Medan andra som kanske har andra prioriteringar kan göra annorlunda.
Folk är olika helt enkelt och prioriterar inte nödvändigtvis på samma sätt som du.
2) Jag utgår från någon ungefärlig mängd lust till sex, dvs inte typ tio ggr om dagen och inte "aldrig"
3) Jag har aldrig påstått att folk skaffar partners på löpande band, vare sig de är gifta, skilda eller aldrig gifta
4) Jag har öht aldrig diskuterat mina personliga preferenser
5) Jag har öht aldrig sagt att jag funderar på skilsmässa
6) Håll dig till vad som faktiskt sägs istället för att trolla -
Det beror såklart på tusen omständigheter, men jag vill lära mina barn att de förtjänar lycka och kärlek. Om de ser sina föräldrar i olyckliga kärlekslösa relationer är det vad de lär sig att livet ska vara...Anonym (Qwerty) skrev 2019-09-28 09:59:22 följande:Skilsmässa eller hålla ihop för barnens skull?
-
Förekommer det misshandel - skilsmässa. Annars - håll ihop och revoltera mot Roms sista dagar.