Hjälp för barn som ligger före i utvecklingen.

Min yngsta dotter har väldigt lätt för sig akademiskt. Hon lärde sig själv läsa när hon ännu inte var 4 och har alltid lekt med sina storebröders pussel, spel och byggsatser. Hon läser kapitelböcker från hyllan för 9-12-åringar på biblioteket, fast självklart läser vi godnattsaga för henne för hon är liten.

Nu går hon i 1:an och hon får jobba i 5:ans mattebok - eller hon är väl i princip klar med den. Hennes lärare ger henne särskilda instruktioner så att hon kan jobba med samma uppgifter som sina klasskompisar fast ta det lite djupare och till en lite högre nivå. Jag tycker att han är väldigt duktig på att utmana henne och hålla henne intresserad. Socialt är hon helt klart i rätt åldersgrupp. Än så länge älskar hon skolan och vi tänker inte ta ut några problem i förskott.

Vi uppmanar henne att vara aktiv på fritiden och att hon sportar och leker med sina kompisar. Men vi pushar inte för att hon ska lägga mer av sin barndom på att plugga. Hon får givetvis följa sin nyfikenhet och vi svarar på frågor och letar svar med henne, men vår uppgift som föräldrar är att hjälpa henne att hitta en bra balans. Och vi förstår att hon har sina egna triggers och egenheter som gör henne till sin egen person. Som att hon hellre räknar primtal än leker med Barbiedockor.

Det är jättesvårt att ge undervisning på rätt nivå till alla barn, mest för att man inte har tid, helt enkelt... De som ligger långt före eller långt efter får lite anpassat material och extra hjälp, men får också vara med på det de andra gör, trots att det hade varit bättre om de hade haft en egen lärare och en helt annan lektion. 
Ni kan vara tydliga mot läraren med barnets nivå, men samtidigt tänka på att inte påverka barnet att tycka att undervisningen är "fel", för då blir det ju bara tråkigare för barnet. 
Ni kan ge barnet material/utmaningar som siktar lite bredvid skolmatematiken. T. ex sudoku, kakuro, tekniklego, programmering, osv, hellre än gångertabellen och algoritmer. Om det behövs kan ni tipsa personalen om material ni hittar eller skicka med, om de tycker att det är ok. 

Min son låg aldrig mer än 1 år före i matteböckerna, men lärarna gav honom gamla matteböcker också att räkna parallellt (böcker som var 10, 20, 30 år gamla och helt annorlunda i upplägget). Sedan fick han göra mycket problemlösning, och där fick han använda hur avancerad matte han ville. När han kom upp i högstadiet, så såg läraren till att han fick ställa upp i olika mattetävlingar också. Jag har varit mycket nöjd hela tiden, med hur de har behandlat sonen.

Läs på om särbegåvade barn. Tänk på att bara för att ett barn är framåt på ett område så är det kanske inte det på andra, så som sociala färdigheter exempelvis.

Det finns privata skolor som jobbar annorlunda med undervisning. Själv gick jag på Kunskapsskolan, som då var väldigt anpassningsbar till individens olika nivåer i olika ämnen. Idag vet jag inte hur de jobbar dock.

Var själv engagerad som förälder. Jag har liknande erfarenheter som du. Idag kan jag inse att mina föräldrar med lätthet hade kunnat mata mina studieintressen om de själva engagerat sig. Idag finns ju t ex läxhjälp som tjänst att köpa. Går säkert att använda det till att utmana barnet på fritiden där skolan inte har möjlighet.

Mina två äldsta barn är konstaterat särbegåvade. Äldsta har autism också så han har det svårt ändå. Men lillebror som är 8 år är "bara" särbegåvad, kan berätta lite hur vi gör med honom. Han går i åk 2 nu och har matte för åk 3 och 4. Han får egen mattelektion 2 ggr/vecka med mellanstadiets mattelärare. Uppgifter i svenska, NO och SO får han svårare t.ex. genom att han får en egen text eller bok i det ämnet de behandlar. Vi gjorde så att vi begärde att han testades av specialpedagog vid skolstart för att nivån skulle bli rätt. Vi visste redan att storebror var särbegåvad och hade väl starkt på känn att det var lika med lillebror. Vi har valt att inte flytta upp honom någon klass eftersom han har mycket jämnåriga kompisar som han trivs med. Är mycket nöjd med hans lärare och skola.