healojjj

Äldre 7 Oct 04:53

14 svar

Blev hjärtekrossaren idag. Vet inte vad jag ska göra.

Hej!

Jag har varit tillsammans med min kille i ett år (jag är 20 och han 22). Idag sa han att han under fyra veckors tid inte vetat vad han känner längre. Han har inte velat inse att det är så han antagligen känner. Jag känner mig krossad.

När jag tänker på det så är det ändå mycket som inte varit bra. Det känns som att jag alltid gett 100 % och att han blivit bekväm. Jag anpassar mig helt sjukt mycket efter hans hockey (vi bor inte tillsammans), åker dit sent på kvällarna, väntar hos kompisar tills hans träning slutat, anpassar mitt plugg efter det, kollar varje match. Gör allt. Jag tror dock inte han insett hur mycket jag anpassat mig för att han ska kunna träna (det är hans liv i princip). Jag tror han kommer inse det förr eller senare, men han gör nog inte det nu. Och någonstans där emellan har det tappats fokus kring mig. Han sa det ikväll när vi sa hejdå, att det finns så mycket mer han hade kunnat göra. Bara ansträngt sig lite mer. Kanske frågat mer hur det går för mig med plugget. Inte låtit nig vänta i onödan, att han inte alltid behövde kolla hockeymatch när vi är, utan bara se/göra något tillsammans. Bara visat mer uppskattning.

Visat att han bryr sig mer. Den bekvämheten har varit de senaste kanske 4-5 månaderna, så det är inget som kommit i takt med att han blivit osäker.

Aldrig innan har jag haft så kul ihop med någon som med han. Jag kan inte beskriva känslan men det känns som att vi är gjorda för varandra. Alla runtom säger att vi passar så bra ihop och det är verkligen så. Han säger det med, att jag är hans bästa vän. Han grät så mycket när han sa det, jag märker att han önskar att han inte kände såhär. Men han vet inte om det känns helt rätt längre. Han saknar mig inte på samma vis under de dagarna vi inte ses. Han ska fundera på saken. Jag sa att han ska ta den tid han behöver, men jag orkar inte gå runt och vänta. Jag vet att det kommer ta slut, så för mig är det som att det tog slut idag. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan honom. Jag mår så dåligt av att bo hemma, så det har varit så skönt att komma hem till honom. Det är verkligen som att jag förlorade min bästa vän idag. Som att jag har tappat halva mig.

Klockan är 4 nu, ligger uppe och gråter och vet inte vad jag ska ta mig till. Hur fan orkar man ta sig igenom dethär? Känner mig helt trasig. Vi ska inte höras på ett tag. Jag sa när jag skulle gå att jag älskar honom, men då sa han att han ?inte vet vad han ska säga men jag älskar mig som person?. Då känns det verkligen som att det är över. Han sa att han aldrig tidigare har varit med en tjej han är så bekväm med, och jag vet inte om det skrämmer honom lite? Han följde mig till tåget och då sa han ?jag tänker på att jag skulle ha gjort sånthär mer. Typ följt dig till tåget. Som jag gjorde i början?. Då sa jag att han inte ska tänka på att han varit dålig, att han är den bästa jag träffat oavsett. Men jag ångrar det lite nu, för jag vill att han ska inse hur mycket energi jag lade ner på oss. Han kanske gör det? Fan, vi har hunnit göra så mycket ihop på denhär korta stunden. Jag är så nära hans mamma, ja, allt. Förlåt för en flummig text men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vet inte hur länge jag ska låta han fundera. Jag ser att han önskar så mycket att han inte kände såhär (han vet tydligen inte helt 100 än). Vad ska jag göra..

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-10-07 04:54
hjärtekrossad ska det stå i rubriken.

Anonym (D)

Äldre 7 Oct 09:17

#1

Det låter på dig som om du gett upp väldigt mycket och anpassat dig efter din killes liv. Det är aldrig hälsosamt. Men det är lätt att hamna där, speciellt när man är ung.
Det är skitsvårt att gå igenom uppbrott. Men det kommer att lätta efter ett tag. Jag tror inte att det är en bra idé att hoppas på att han ändrar sig. Du kommer bara att sitta och vänta på att han ska ringa eller höra av sig. Även om det känns hopplöst just nu är det nog en bra idé att försöka leva ditt eget liv. Jag hade en liknande situation när jag var i din ålder och även om jag kände att jag hade förlorat en del av mig själv så kände jag också en lättnad över att inte behöva sitta och vänta på att han skulle ha tid. Någon månad efteråt insåg jag hur mycket tid han hade tagit för mig. Alla kvällar jag skippat roliga grejer för att träffa honom en kort stund, alla timmar jag väntat på att han skulle höra av sig. Jag hade slutat planera in saker med andra för att jag inte ville vara otillgänglig för honom om han skulle ha tid/lust att ses. Allt det här var ju givetvis väldigt bekvämt för honom, jag blev liksom inte en jämställd flickvän utan någon man ringde när det passade.

Även om det känns hopplöst nu så vill jag rekommendera dig att "fake it until you make it". Det vill säga, även om det känns jobbigt och du helst vill ligga hemma och gråta och vänta på att han ska ringa, gå ut och gör saker som du tyckt om att göra tidigare. Åk iväg med vänner/familj, gå på bio, sporta och så vidare tills du en dag upptäcker att du faktiskt har roligt och inte tänker på honom varje vaken minut.

Jag hoppas att du hittar dig själv snart igen!

LoveRain

Äldre 7 Oct 10:03

#2

Se der som att det är slut. Att han vill fundera säger han troligen mest för att det blev för jobbigt för honom att göra slut direkt.

Fattar att det känns hemskt, särskilt om detta var din första seriösa relation och kärlek. Det kan kännas som om du aldrig kommer känna likadant för någon annan och du aldrig kommer bli kär igen osv. Kan lova dig att det kommer du att göra, bättre till och med!

Som föregående skribent skrev, ut och gör sådant du gillar, sitt inte och vänta mer på honom.

healojjj

Äldre 7 Oct 12:22

#3

Anonym (D) skrev 2019-10-07 09:17:12 följande:

Det låter på dig som om du gett upp väldigt mycket och anpassat dig efter din killes liv. Det är aldrig hälsosamt. Men det är lätt att hamna där, speciellt när man är ung.

Det är skitsvårt att gå igenom uppbrott. Men det kommer att lätta efter ett tag. Jag tror inte att det är en bra idé att hoppas på att han ändrar sig. Du kommer bara att sitta och vänta på att han ska ringa eller höra av sig. Även om det känns hopplöst just nu är det nog en bra idé att försöka leva ditt eget liv. Jag hade en liknande situation när jag var i din ålder och även om jag kände att jag hade förlorat en del av mig själv så kände jag också en lättnad över att inte behöva sitta och vänta på att han skulle ha tid. Någon månad efteråt insåg jag hur mycket tid han hade tagit för mig. Alla kvällar jag skippat roliga grejer för att träffa honom en kort stund, alla timmar jag väntat på att han skulle höra av sig. Jag hade slutat planera in saker med andra för att jag inte ville vara otillgänglig för honom om han skulle ha tid/lust att ses. Allt det här var ju givetvis väldigt bekvämt för honom, jag blev liksom inte en jämställd flickvän utan någon man ringde när det passade.

Även om det känns hopplöst nu så vill jag rekommendera dig att "fake it until you make it". Det vill säga, även om det känns jobbigt och du helst vill ligga hemma och gråta och vänta på att han ska ringa, gå ut och gör saker som du tyckt om att göra tidigare. Åk iväg med vänner/familj, gå på bio, sporta och så vidare tills du en dag upptäcker att du faktiskt har roligt och inte tänker på honom varje vaken minut.

Jag hoppas att du hittar dig själv snart igen!

Hörde av av sig till dig sen och ville försöka? Eller hur kände han tillslut? Han får mig att må så himla bra. Jag mår ganska dåligt av att vara hemma och han är den som får mig att må bra igen. Han är min bästa vän. Orkar inte sova eller äta något. Jag låser alltid in mig själv när jag mår dåligt trots att jag vet att det är det sämsta jag kan göra.

healojjj

Äldre 7 Oct 12:25

#4

LoveRain skrev 2019-10-07 10:03:25 följande:

Se der som att det är slut. Att han vill fundera säger han troligen mest för att det blev för jobbigt för honom att göra slut direkt.

Fattar att det känns hemskt, särskilt om detta var din första seriösa relation och kärlek. Det kan kännas som om du aldrig kommer känna likadant för någon annan och du aldrig kommer bli kär igen osv. Kan lova dig att det kommer du att göra, bättre till och med!

Som föregående skribent skrev, ut och gör sådant du gillar, sitt inte och vänta mer på honom.

Ja jag tänker att det är slut för jag vågar inte hoppas på någonting. Han är den första jag någonsin gillat och den första jag öppnat upp mig för. Han säger att han inte haft tid och tänka. Det hände samma sak för min kompis för ett år sen, hennes kille kände som min och dom hittade tillbaka till varandra efter en månads paus. Någonstans går jag runt och hoppas att han ska sakna mig, att han tagit mig för givet.

Anonym (D)

Äldre 7 Oct 14:02

#5

healojjj skrev 2019-10-07 12:22:07 följande:

Hörde av av sig till dig sen och ville försöka? Eller hur kände han tillslut? Han får mig att må så himla bra. Jag mår ganska dåligt av att vara hemma och han är den som får mig att må bra igen. Han är min bästa vän. Orkar inte sova eller äta något. Jag låser alltid in mig själv när jag mår dåligt trots att jag vet att det är det sämsta jag kan göra.

Han hörde av sig efter lång tid, oklart om han ville försöka igen men jag gav honom ingen chans att säga det. Vi hade brutit upp och "hittat tillbaka" många gånger under de fyra åren (från jag var 16 till 20). Men i vårt fall var ojämlikheten i relationen så inarbetad att det aldrig hade gått att ha ett normalt förhållande. Jag hade anpassat mig efter honom hela tiden och det var delvis därför han var med mig över huvud taget. Till slut kände jag att jag också ville ha ett liv utan att behöva passa på hans behov hela tiden. Sista gången var det faktiskt jag som dumpade honom för jag hade tröttnat på det.

Jag är också så, låser in mig när jag mår dåligt. Men försök tvinga ut dig själv även om det är jobbigt. Prata med dina vänner och be dem hjälpa dig. Det är aldrig bra att låta en person vara "den som får dig att må bra igen". Och jag skulle säga att han kanske inte alls är din bästa vän. En bästa vän hade inte låtit dig uppoffra så mycket och sitta och vänta på honom.

healojjj

Äldre 8 Oct 13:33

#6

Anonym (D) skrev 2019-10-07 09:17:12 följande:

Det låter på dig som om du gett upp väldigt mycket och anpassat dig efter din killes liv. Det är aldrig hälsosamt. Men det är lätt att hamna där, speciellt när man är ung.

Det är skitsvårt att gå igenom uppbrott. Men det kommer att lätta efter ett tag. Jag tror inte att det är en bra idé att hoppas på att han ändrar sig. Du kommer bara att sitta och vänta på att han ska ringa eller höra av sig. Även om det känns hopplöst just nu är det nog en bra idé att försöka leva ditt eget liv. Jag hade en liknande situation när jag var i din ålder och även om jag kände att jag hade förlorat en del av mig själv så kände jag också en lättnad över att inte behöva sitta och vänta på att han skulle ha tid. Någon månad efteråt insåg jag hur mycket tid han hade tagit för mig. Alla kvällar jag skippat roliga grejer för att träffa honom en kort stund, alla timmar jag väntat på att han skulle höra av sig. Jag hade slutat planera in saker med andra för att jag inte ville vara otillgänglig för honom om han skulle ha tid/lust att ses. Allt det här var ju givetvis väldigt bekvämt för honom, jag blev liksom inte en jämställd flickvän utan någon man ringde när det passade.

Även om det känns hopplöst nu så vill jag rekommendera dig att "fake it until you make it". Det vill säga, även om det känns jobbigt och du helst vill ligga hemma och gråta och vänta på att han ska ringa, gå ut och gör saker som du tyckt om att göra tidigare. Åk iväg med vänner/familj, gå på bio, sporta och så vidare tills du en dag upptäcker att du faktiskt har roligt och inte tänker på honom varje vaken minut.

Jag hoppas att du hittar dig själv snart igen!

Tack! Ja, jag har aldrig varit i en seriös relation innan. Jag offrar mycket tid skulle jag säga, men det är ändå inte så att jag sagt nej till vänner eller att göra andra roliga saker. Den anpassningen jag gjort skulle jag nog inte kalla uppoffring, för jag har inte sett det som jobbigt på det sättet. Jag hade bara önskat att han såg allt det. Att jag alltid åker till honom, han aldrig till mig. Att han skulle ha visat uppskattning för att jag alltid kollat på hans matcher. När vi sa hejdå i söndags sa han att ?vi kan väl höras av ibland. Fråga hur den andra mår? och då sa jag att isåfall får du höra av dig till mig. Min kompis hade samma situation med sin kille för ett år sedan.. Han hade inte saknat henne när hon var utomlands i två veckor och kände hur känslorna hade försvunnit en del. Det tog en månad innan han hörde av sig, han fick väl panik när hon inte gjorde det. Nu har dom det bättre än innan.

Jag har bara så svårt att förstå. Om han saknar mig, varför skriver han då inte? Han har inte hört av sig än. Jag hoppas att han är hemma och saknar mig. Jag ser att han skippade träningen igår, han var hemma. Och det händer aldrig att han skulle göra det. Jag vet att du inte kan veta, men tror du vi kommer hitta tillbaka till varandra? Hur lång tid ska jag ge?

Anonym (D)

Äldre 8 Oct 15:32

#7

healojjj skrev 2019-10-08 13:33:52 följande:

Tack! Ja, jag har aldrig varit i en seriös relation innan. Jag offrar mycket tid skulle jag säga, men det är ändå inte så att jag sagt nej till vänner eller att göra andra roliga saker. Den anpassningen jag gjort skulle jag nog inte kalla uppoffring, för jag har inte sett det som jobbigt på det sättet. Jag hade bara önskat att han såg allt det. Att jag alltid åker till honom, han aldrig till mig. Att han skulle ha visat uppskattning för att jag alltid kollat på hans matcher. När vi sa hejdå i söndags sa han att ?vi kan väl höras av ibland. Fråga hur den andra mår? och då sa jag att isåfall får du höra av dig till mig. Min kompis hade samma situation med sin kille för ett år sedan.. Han hade inte saknat henne när hon var utomlands i två veckor och kände hur känslorna hade försvunnit en del. Det tog en månad innan han hörde av sig, han fick väl panik när hon inte gjorde det. Nu har dom det bättre än innan.

Jag har bara så svårt att förstå. Om han saknar mig, varför skriver han då inte? Han har inte hört av sig än. Jag hoppas att han är hemma och saknar mig. Jag ser att han skippade träningen igår, han var hemma. Och det händer aldrig att han skulle göra det. Jag vet att du inte kan veta, men tror du vi kommer hitta tillbaka till varandra? Hur lång tid ska jag ge?

Jag förstår hur du tänker. Men jag tänker att du har en hel del grejer där som du inte varit nöjd med. Han har aldrig kommit till dig, du har alltid fått åka till honom, du har tittat på alla hans matcher, han har inte visat att han uppskattar det, eller tiden du lägger på honom. På ett sätt har det bara gått åt ett håll. Tror du att han hade kunnat tänka sig att ägna lika mycket tid åt din fritidssysselsättning som du lagt på hans?

Jag tror att han hade skrivit om han saknade dig. Jag tror att det bästa för dig är att försöka tänka att det är slut på riktigt. Lev ditt liv, sitt inte och vänta på att han ska komma tillbaka.
Det rimliga svaret på "hur lång tid ska jag ge" är ingen tid alls. Det var han som valde att göra slut, då får han stå sitt kast om du går vidare.
Jag kan givetvis inte veta hur er framtid kommer att se ut. Men jag önskar att jag själv hade ägnat mindre tid åt min nonchalanta kille när jag var i din ålder. Du kan garanterat hitta någon som är bättre, någon som uppskattar att du intresserar dig för hans hobby och som mer än gärna åker till dig.

healojjj

Äldre 9 Oct 11:23

#8

Anonym (D) skrev 2019-10-08 15:32:14 följande:

Jag förstår hur du tänker. Men jag tänker att du har en hel del grejer där som du inte varit nöjd med. Han har aldrig kommit till dig, du har alltid fått åka till honom, du har tittat på alla hans matcher, han har inte visat att han uppskattar det, eller tiden du lägger på honom. På ett sätt har det bara gått åt ett håll. Tror du att han hade kunnat tänka sig att ägna lika mycket tid åt din fritidssysselsättning som du lagt på hans?

Jag tror att han hade skrivit om han saknade dig. Jag tror att det bästa för dig är att försöka tänka att det är slut på riktigt. Lev ditt liv, sitt inte och vänta på att han ska komma tillbaka.

Det rimliga svaret på "hur lång tid ska jag ge" är ingen tid alls. Det var han som valde att göra slut, då får han stå sitt kast om du går vidare.

Jag kan givetvis inte veta hur er framtid kommer att se ut. Men jag önskar att jag själv hade ägnat mindre tid åt min nonchalanta kille när jag var i din ålder. Du kan garanterat hitta någon som är bättre, någon som uppskattar att du intresserar dig för hans hobby och som mer än gärna åker till dig.

Han hörde av sig igår. Han skrev och frågade vad jag gjorde. Så vi skrev lite om det. Han undvek att prata om problemet, så jag frågade tillslut hur han mådde. Då skrev han att det kändes skumt, att hans huvud var inställt att jag skulle sova hos honom på kvällen eftersom jag brukar det. Jag svarade att det kändes konstigt för mig med. Sen skrev jag att det känns konstigt att skriva såhär vardagligt med honom efter allt vi pratade om häromdagen. Han svarar att ?ja det var så mycket blandade känslor som kom upp på samma gång? och jag skriver att ?jag tror det känns bättre om du hör av dig när du är redo att prata om oss <3? och då svarade han att ?ja, det blir bra <3.?

Jag skrev så för jag vill visa att han kan inte bara skriva till mig och veta att jag alltid kommer svara. Men det känns så mycket bättre för mig när jag vet att han skriver ibland. Hur ska jag göra??? Jag skrev precis att vi kanske kan prata i telefon ikväll. Han har inte svarat än, men jag vill bara få lite klarhet i allt. Allt skedde så snabbt, han har ju själv inte tänkt igenom någonting. Jag tänker om jag ska ringa, bara få lite klarhet, fråga vad han tänker. Jag tänkte först att jag skulle ta upp allt jag känner, fast på ett bra sätt, men det kanske är onödigt? Jag vill som sagt att han ska höra av sig ibland, men jag tänker att han kanske saknar mig mer om han inte får göra det?

Ska jag säga att han får skriva till mig ibland eller inte? Vad tror du gör att han saknar mig mest? Ska jag ringa honom ikväll bara för att få lite klarhet?

Jag vill inte att han ska ta mig för givet. Jag vill göra det som får han att sakna mig mest. Jag saknar han mer av att han hör av sig ibland, men det kanske är för att jag är i den sisten jag är i. Jag mår iallafall bättre av att han hör av sig ibland, men jag vill göra det som blir bäst för oss.

healojjj

Äldre 9 Oct 11:23

#9

Han hörde av sig igår. Han skrev och frågade vad jag gjorde. Så vi skrev lite om det. Han undvek att prata om problemet, så jag frågade tillslut hur han mådde. Då skrev han att det kändes skumt, att hans huvud var inställt att jag skulle sova hos honom på kvällen eftersom jag brukar det. Jag svarade att det kändes konstigt för mig med. Sen skrev jag att det känns konstigt att skriva såhär vardagligt med honom efter allt vi pratade om häromdagen. Han svarar att ?ja det var så mycket blandade känslor som kom upp på samma gång? och jag skriver att ?jag tror det känns bättre om du hör av dig när du är redo att prata om oss <3? och då svarade han att ?ja, det blir bra <3.?

Jag skrev så för jag vill visa att han kan inte bara skriva till mig och veta att jag alltid kommer svara. Men det känns så mycket bättre för mig när jag vet att han skriver ibland. Hur ska jag göra??? Jag skrev precis att vi kanske kan prata i telefon ikväll. Han har inte svarat än, men jag vill bara få lite klarhet i allt. Allt skedde så snabbt, han har ju själv inte tänkt igenom någonting. Jag tänker om jag ska ringa, bara få lite klarhet, fråga vad han tänker. Jag tänkte först att jag skulle ta upp allt jag känner, fast på ett bra sätt, men det kanske är onödigt? Jag vill som sagt att han ska höra av sig ibland, men jag tänker att han kanske saknar mig mer om han inte får göra det?

Ska jag säga att han får skriva till mig ibland eller inte? Vad tror du gör att han saknar mig mest? Ska jag ringa honom ikväll bara för att få lite klarhet?

Jag vill inte att han ska ta mig för givet. Jag vill göra det som får han att sakna mig mest. Jag saknar han mer av att han hör av sig ibland, men det kanske är för att jag är i den sisten jag är i. Jag mår iallafall bättre av att han hör av sig ibland, men jag vill göra det som blir bäst för oss.

healojjj

Äldre 9 Oct 11:24

#10

healojjj skrev 2019-10-09 11:23:55 följande:

Han hörde av sig igår. Han skrev och frågade vad jag gjorde. Så vi skrev lite om det. Han undvek att prata om problemet, så jag frågade tillslut hur han mådde. Då skrev han att det kändes skumt, att hans huvud var inställt att jag skulle sova hos honom på kvällen eftersom jag brukar det. Jag svarade att det kändes konstigt för mig med. Sen skrev jag att det känns konstigt att skriva såhär vardagligt med honom efter allt vi pratade om häromdagen. Han svarar att ?ja det var så mycket blandade känslor som kom upp på samma gång? och jag skriver att ?jag tror det känns bättre om du hör av dig när du är redo att prata om oss <3? och då svarade han att ?ja, det blir bra <3.?

Jag skrev så för jag vill visa att han kan inte bara skriva till mig och veta att jag alltid kommer svara. Men det känns så mycket bättre för mig när jag vet att han skriver ibland. Hur ska jag göra??? Jag skrev precis att vi kanske kan prata i telefon ikväll. Han har inte svarat än, men jag vill bara få lite klarhet i allt. Allt skedde så snabbt, han har ju själv inte tänkt igenom någonting. Jag tänker om jag ska ringa, bara få lite klarhet, fråga vad han tänker. Jag tänkte först att jag skulle ta upp allt jag känner, fast på ett bra sätt, men det kanske är onödigt? Jag vill som sagt att han ska höra av sig ibland, men jag tänker att han kanske saknar mig mer om han inte får göra det?

Ska jag säga att han får skriva till mig ibland eller inte? Vad tror du gör att han saknar mig mest? Ska jag ringa honom ikväll bara för att få lite klarhet?

Jag vill inte att han ska ta mig för givet. Jag vill göra det som får han att sakna mig mest. Jag saknar han mer av att han hör av sig ibland, men det kanske är för att jag är i den sisten jag är i. Jag mår iallafall bättre av att han hör av sig ibland, men jag vill göra det som blir bäst för oss.

Och varför hörde han av sig? För att han saknar mig?

Anonym (D)

Äldre 9 Oct 11:41

#11

healojjj skrev 2019-10-09 11:23:35 följande:

Han hörde av sig igår. Han skrev och frågade vad jag gjorde. Så vi skrev lite om det. Han undvek att prata om problemet, så jag frågade tillslut hur han mådde. Då skrev han att det kändes skumt, att hans huvud var inställt att jag skulle sova hos honom på kvällen eftersom jag brukar det. Jag svarade att det kändes konstigt för mig med. Sen skrev jag att det känns konstigt att skriva såhär vardagligt med honom efter allt vi pratade om häromdagen. Han svarar att ?ja det var så mycket blandade känslor som kom upp på samma gång? och jag skriver att ?jag tror det känns bättre om du hör av dig när du är redo att prata om oss <3? och då svarade han att ?ja, det blir bra <3.?

Jag skrev så för jag vill visa att han kan inte bara skriva till mig och veta att jag alltid kommer svara. Men det känns så mycket bättre för mig när jag vet att han skriver ibland. Hur ska jag göra??? Jag skrev precis att vi kanske kan prata i telefon ikväll. Han har inte svarat än, men jag vill bara få lite klarhet i allt. Allt skedde så snabbt, han har ju själv inte tänkt igenom någonting. Jag tänker om jag ska ringa, bara få lite klarhet, fråga vad han tänker. Jag tänkte först att jag skulle ta upp allt jag känner, fast på ett bra sätt, men det kanske är onödigt? Jag vill som sagt att han ska höra av sig ibland, men jag tänker att han kanske saknar mig mer om han inte får göra det?

Ska jag säga att han får skriva till mig ibland eller inte? Vad tror du gör att han saknar mig mest? Ska jag ringa honom ikväll bara för att få lite klarhet?

Jag vill inte att han ska ta mig för givet. Jag vill göra det som får han att sakna mig mest. Jag saknar han mer av att han hör av sig ibland, men det kanske är för att jag är i den sisten jag är i. Jag mår iallafall bättre av att han hör av sig ibland, men jag vill göra det som blir bäst för oss.

healojjj skrev 2019-10-09 11:24:57 följande:

Och varför hörde han av sig? För att han saknar mig?

Han kan ha hört av sig för att det är en vana. Han är van vid att ha kontakt med dig och har inget annat sätt att fylla ut det just nu.

Jag tror att det enda som funkar är att inte höra av sig alls. Se varje timme du klarar utan att höra av dig som en seger. Han gjorde slut, bollen ligger hos honom. Föreslå inte att ni ska prata, skriv inte att han får skriva. Om du klarar av det, blockera honom. Du kommer inte kunna locka tillbaka honom om han inte har känslor för dig längre. Det enda som kan göra att han inser det är om han får tid att fundera och sakna.

MEN, jag tycker också att du ska ta en liten funderare på vad du verkligen vill ha ut av en relation. På dina inlägg ser det ut som om du själv inser att du dansat lite för mycket efter hans pipa. Är det så du vill ha det? Vill du ha en relation där du hela tiden måste anpassa dig efter honom och hans schema?
Ta den här tiden att fundera på vad du vill ha i relationen som du inte fått. Var inte rädd för att ställa krav på att han anpassar sig lite också, sover hos dig varannan gång t ex om han hör av sig och vill försöka på nytt.

healojjj

Äldre 9 Oct 12:11

#12

Anonym (D) skrev 2019-10-09 11:41:46 följande:

Han kan ha hört av sig för att det är en vana. Han är van vid att ha kontakt med dig och har inget annat sätt att fylla ut det just nu.

Jag tror att det enda som funkar är att inte höra av sig alls. Se varje timme du klarar utan att höra av dig som en seger. Han gjorde slut, bollen ligger hos honom. Föreslå inte att ni ska prata, skriv inte att han får skriva. Om du klarar av det, blockera honom. Du kommer inte kunna locka tillbaka honom om han inte har känslor för dig längre. Det enda som kan göra att han inser det är om han får tid att fundera och sakna.

MEN, jag tycker också att du ska ta en liten funderare på vad du verkligen vill ha ut av en relation. På dina inlägg ser det ut som om du själv inser att du dansat lite för mycket efter hans pipa. Är det så du vill ha det? Vill du ha en relation där du hela tiden måste anpassa dig efter honom och hans schema?

Ta den här tiden att fundera på vad du vill ha i relationen som du inte fått. Var inte rädd för att ställa krav på att han anpassar sig lite också, sover hos dig varannan gång t ex om han hör av sig och vill försöka på nytt.

Okej.. jag tolkade det som att han saknade mig men så kanske det inte är... han sa ju att han ville prata ibland under vår paus. Men jag förstår inte varför. Han skrev ?ja det kan vi göra då!? När jag frågade om vi skulle prata sen. Men jag svarade inte för jag tyckte han lät dryg. Så ringer han inte så kommer jag inte ringa honom heller.

Jag fattar bara inte. Han hade inte ens tänkt att ta upp det i söndags. Det bara blev så eftersom jag tog upp det först. Så jag tror inte han tänkt igenom beslutet alls. Jag tror inte han vet själv vad han menar. Jag ser ju att han inte vill känna såhär. Känns inte chansen större då? Han sa att han inte vet alls vad han känner. Han vet ingenting.

Nej jag vet. Jag vill ha mer bekräftelse från min kille än vad jag fått från honom. Men jag vill bara vara med honom. Jag tror att vi hade kunnat få det så bra bara vi kan förbättra domhär sakerna. Jag vill ringa och säga allt, men det kanske är dumt.

Igår såg jag att han åkte förbi där jag var på telefonen med kartan på snap. Han känner ingen här, har inget att göra. Jag vet inte om han kanske ville kolla vart jag var eftersom han såg mig på kartan. Så lägger han upp videos när han kör en bil som inte är hans. Jag vet inte om han gör det för att få mig att undra? Det känns ofta som att han spelar ett spel, och så har det känts ofta under värt förhållande. Varför ska han spela ett spel med mig när vi är tillsammans.. ser också att han hittar på saker. Vet inte om det är för att dämpa ångesten.

Anonym (D)

Äldre 9 Oct 12:59

#13

healojjj skrev 2019-10-09 12:11:04 följande:

Okej.. jag tolkade det som att han saknade mig men så kanske det inte är... han sa ju att han ville prata ibland under vår paus. Men jag förstår inte varför. Han skrev ?ja det kan vi göra då!? När jag frågade om vi skulle prata sen. Men jag svarade inte för jag tyckte han lät dryg. Så ringer han inte så kommer jag inte ringa honom heller.

Jag fattar bara inte. Han hade inte ens tänkt att ta upp det i söndags. Det bara blev så eftersom jag tog upp det först. Så jag tror inte han tänkt igenom beslutet alls. Jag tror inte han vet själv vad han menar. Jag ser ju att han inte vill känna såhär. Känns inte chansen större då? Han sa att han inte vet alls vad han känner. Han vet ingenting.

Nej jag vet. Jag vill ha mer bekräftelse från min kille än vad jag fått från honom. Men jag vill bara vara med honom. Jag tror att vi hade kunnat få det så bra bara vi kan förbättra domhär sakerna. Jag vill ringa och säga allt, men det kanske är dumt.

Igår såg jag att han åkte förbi där jag var på telefonen med kartan på snap. Han känner ingen här, har inget att göra. Jag vet inte om han kanske ville kolla vart jag var eftersom han såg mig på kartan. Så lägger han upp videos när han kör en bil som inte är hans. Jag vet inte om han gör det för att få mig att undra? Det känns ofta som att han spelar ett spel, och så har det känts ofta under värt förhållande. Varför ska han spela ett spel med mig när vi är tillsammans.. ser också att han hittar på saker. Vet inte om det är för att dämpa ångesten.

Att man säger att man ska hålla kontakten kan vara ett sätt att fasa ut det mjukt, både för sig själv och för den andra. Jag tror att om man ska ha en paus för att fundera så ska det verkligen vara en paus. Ingen kontakt. Hur ska man annars hinna tänka?

Jag tror att du verkligen behöver släppa funderingarna på vad han vill. Det är inte lönt för oss att spekulera om det. Ingen kan veta vad han känner eller tänker. Tyvärr händer det ganska ofta att man inte får en förklaring till vad som var fel när det tar slut. Han kanske inte ens vet mer själv än att det inte känns rätt.

Min rekommendation är att sluta kolla på vad han gör. Ta en paus från honom på snap och alla andra kanaler där du kan se honom. Det behöver inte vara för alltid, bara tills den här värsta ångesten har lagt sig.
Sedan kan du göra en lista på alla dåliga saker du upplevt i ert förhållande och fundera på om en person som verkligen älskar sig skulle göra så. Sedan kan du göra en lista på alla saker du vill göra i livet som du inte skulle göra om du var tillsammans med honom.

Man kan ju fråga sig om du verkligen vill vara med någon som spelar spel med dig. Det är ju bara respektlöst och inte så lite omoget.

Uppbrott är skitjobbigt, speciellt det första. Det gör ont och det blir ännu värre när man svävar i ovisshet som du gör. Men det går att komma ur det. Du är inte beroende av honom för att vara lycklig. Du hade lycka och glädje innan ni blev tillsammans och du kan hitta den igen utan honom.

LoveRain

Äldre 9 Oct 13:52

#14

Ta några råd från en kvinna som också analyserat sönder killars beteende och slagit knut på mig för att vara där för män som inte brytt sig nämnvärt lika mycket om mig som jag om dem:

Han är inte tillräckligt intresserad!

Det bästa du kan göra är att blocka honom överallt. Du lurar dig själv genom att intala dig att du mår bättre av höras av ibland. Det enda som händer är att du drar ut på smärtan det är att bli lämnad. Du får bestämma dig om du vill vara ledsen nu och kommit över detta om ett halvår eller om du vill sitta och vänta på att han gör av sig då och då tills han tröttnar om ett halvår (eller annan tidsrymd) och vara ledsen då. Hade jag kunnat gå tillbaka i tiden och gett mig själv råd när jag var i din ålder skulle det solklart varit: riv av plåstret nu! Slösa inte din tid och ditt hjärta!

Du skriver att det skulle kunna vara så bra om ni bara kan förbättra vissa saker. Här gör du en klassisk tabbe, du fokuserar på den potential du ser i honom, hur du önskar att han var istället för att se honom som han är här och nu. Om han är exakt som han är nu och beter sig likadant, vill du verkligen vara med honom då? Se dina partners för de människor de är nu, inte som någon de skulle kunna vara.

Blev hjärtekrossaren idag. Vet inte vad jag ska göra.

INNEHÅLL