Gjort bort mig?

En lång historia kort. För flera år sedan träffade jag en man som kom från en väldigt stormig och bråkig relation med sitt ex. De har barn tillsammans. Det var en ordentlig pajkastning från båda håll och fick aldrig riktigt klarhet i vad som hänt mellan dem förutom att de verkade avsky varandra. Pratade illa om varandra. Hade knappt någon kontakt.

Vi flyttade ihop ganska snabbt och jag fick varannanvecka ganska snabbt ett stort ansvar för även hans barn. Jag har också barn sedan förut. Jag gjorde liksom ingen skillnad på barnen. Vi har alltid haft en nära relation. Mamman har alltid gjort allt i sin makt för att förstöra mellan oss, pratat illa om mig, hittat på lögner, attackerat mig direkt som person, försökt få mig osäker, hävdat att min sambo (numera man) aldrig kommer älska mig för hon var hans första kärlek osv. Första åren var HEMSKA. Men vi tog oss igenom dem tillsammans och stod pall, jag och min man. Vi levde som om hon inte fanns för att orka.

Däremot så kände jag efter några år att hon kommer inte sluta invadera vårt privatliv så länge det finns konflikter, jag gav så som förslag att vi skulle lägga ned stridsyxan och vi kunde förlikas med varandra alla 3, umgicks med barnen, pratade ofta osv. Jag tog till största del det ansvaret.

Nu är det ombytta roller. Nu är jag den hemska. Jag är den som inte får veta saker kring barnen mer för deras relation har blivit så pass bra att jag blir utesluten av min man när det gäller deras barn. I takt med att mannen och exets relation blivit bättre har vår blivit sämre. Nu är det hemskt. Jag vet aldrig något om vad som ska hända de veckor barnet kommer (varannan vecka), får inte veta väsentliga saker och får ofta stå som ett fån och inte ha någon aning om vad de pratar om som de bestämt m.m. Jag är totalt utanför. Har jag en åsikt i något så blir min man arg och tycker att de inte är mitt barn och att jag inte bestämmer.

Har jag gjort bort mig och fört tillbaks dem i armarna på varandra?

Tillägg : jättebra för barnen att de har bra relation igen ! Menar inget annat. Men det är vår relation som förstörts.. Vad gör man? Lämnar?

Låter mer som att du stör dig på att du har ?förlorat? det stora ansvaret du hade i början när det gällde barnen och deras relation.

Nej. Stör mig på att jag är lämnad helt utanför som jag skrev i TS.

Du gjorde bort dig i början som flyttade ihop för snabbt och tog över ett ansvar som inte borde varit ditt alls.

Nu har det blivit som det borde varit i början och hela tiden vilket är bra även om det tagit sin tid.

Ditt ansvar är ditt barn, ditt styvbarn är deras ansvar precis som det ska vara.

Vad är det önskar att du visste, som du tycker du blir utesluten från under barnveckan?

Du gjorde bort dig i början som flyttade ihop för snabbt och tog över ett ansvar som inte borde varit ditt alls.

Nu har det blivit som det borde varit i början och hela tiden vilket är bra även om det tagit sin tid.

Ditt ansvar är ditt barn, ditt styvbarn är deras ansvar precis som det ska vara.

Vad är det önskar att du visste, som du tycker du blir utesluten från under barnveckan?

Oj, käkat taggtråd till frulle eller?

Jag antar att du själv vill leva och lever i en relation där en annan kvinna står över dig i hierarkin och som din man är mer förtrolig med?

Sedan så vet ju inte jag hur jobbiga ungar du och andra människor verkar ha, antagligen riktiga små odjur eftersom det ska behövas föras dialog med den andre föräldern om varenda litet steg dom tar. Äpplet faller ju liksom inte så långt från trädet.

Behöver veta sådant som är väsentligt för att det överhuvudtaget ska gå att leva tillsammans. Får inte ens veta sånt som jag förväntas göra, tex skjutsa på matcher på helgen som är rätt väsentligt ifall jag har andra planer. Utan det tas förgivet att jag ska släppa allt. Föräldrarna planerar ihop och sen får jag veta i sista minuten och förväntas ändå vara delaktig. Har blivit en pass-opp.

Du gjorde bort dig i början som flyttade ihop för snabbt och tog över ett ansvar som inte borde varit ditt alls.

Nu har det blivit som det borde varit i början och hela tiden vilket är bra även om det tagit sin tid.

Ditt ansvar är ditt barn, ditt styvbarn är deras ansvar precis som det ska vara.

Vad är det önskar att du visste, som du tycker du blir utesluten från under barnveckan?

Behöver veta sådant som är väsentligt för att det överhuvudtaget ska gå att leva tillsammans. Får inte ens veta sånt som jag förväntas göra, tex skjutsa på matcher på helgen som är rätt väsentligt ifall jag har andra planer. Utan det tas förgivet att jag ska släppa allt. Föräldrarna planerar ihop och sen får jag veta i sista minuten och förväntas ändå vara delaktig. Har blivit en pass-opp.

Behöver veta sådant som är väsentligt för att det överhuvudtaget ska gå att leva tillsammans. Får inte ens veta sånt som jag förväntas göra, tex skjutsa på matcher på helgen som är rätt väsentligt ifall jag har andra planer. Utan det tas förgivet att jag ska släppa allt. Föräldrarna planerar ihop och sen får jag veta i sista minuten och förväntas ändå vara delaktig. Har blivit en pass-opp.