Min fru kysste en annan. Hur förlåta och gå vidare?

Håller med

Ja vi var på väg att flytta ihop. Hade egen nyckel så jag klev bara på.
Chock, ilska, men ingen misstanke innan.

Detta hände för mig för länge sedan. Har sedan dess både gift mig och har numera vuxna barn, så jag lider inte.
Det jag vill rikta till ts är att, ett svek även om det kanske inte är lika stort som det var för mig, kan ta många år att komma över. Det blir bättre ju längre tiden går, men det kommer alltid att finnas där, någonstans i huvudet. För min del har jag haft svårt att lita på kvinnor jag varit i relation med. Tyvärr.

Vad säger din fru om att fortsätta gå på AW o företagsfester?

Ser hon det som en självklar rättighet, eller har hon sagt att hon kommer att avstå av respekt för dig och händelsen på festen?

Är du säker på att hon skulle reagera på det sättet? Det verkar rätt så extremt och respektlöst. Även om man skulle köpa hennes version av kyss/hånglet så har hon ju ett stort terapikrävande problem i och med att hon, utan att kunna förklara det minsta, spontant helt kan förlora sin självkontroll med en närmast okänd man.

Har du alls pratat henne omkring parterapi, evt. kombinerat med individuell terapi? Det är inte en fråga som hon bara kan säga nej till, utan att säga nej till hela er relation. Det verkar som att du till varje pris vill undgå konflikter med henne. Om du bara försöker att lägga lock på allt, så kommer du att explodera till slut.

Skulle hon nog inte gå med på???. Bor ni inte tillsammans och är gifta. Om ni inte pratat med varandra på en vecka hur har du då tänkt att ni skall lösa problemet. Det finns inget blått piller för att ta dig tillbaka till drömvärlden. Nu är det det röda pillrets krassa verklighet som gäller. Skärp dig och ta lite komando över ditt liv och över dina rektioner. Sitt inte som ett offer med offerkoftan på. Vill du rädda relationen så se för sjutton till att börja prata och lyssna. Tankeläsnig är det försvinnande få som bemästrar.

Om man har så dålig impulskontroll att man alltid springer ut i vägen utan att se sig för kan jag förstå hur man sätter sig i en sån situation i övrigt krävs att man är extremt respektlös och har taskigt konsekvenstänk (hänger ihop med respektlöshet) eller tycker om att ta risker (hänger ihop med respektlöshet) för att lyckas sätta sig i skiten man satt sig i är man nog mer ångerfull att man blev avslöjad än ångerfull över det man gjort. Hur benägen är man då att att reda ut skiten man satt sig i? De som verkligen ångar sig kan göra en hel del för att försöka få tillbaka förtroendet igen.

Förklara hur du tänker, känner och att du känner ett behov av gå på parterapi delvis p.g.a skadat förtroende, jag skulle få väldigt dåliga vibbar om hon inte ställer upp på det.

Hur går det ts? Har du tagit till dig något av de senast inläggen?

Jag får också en känsla av att du är alldeles för undfallande. Det är inte du som gjort fel här, och huvudansvaret att ställa till rätta det hon ställt till med är hennes.
Om hon har uppfattningen att du inte litar på henne om du skulle föreslå parterapi har hon helt rätt. Varför skulle du lita på henne? Hon ger ju inga svar.
Det är bara för henne att tugga i sig och ställa upp, så du kan få något svar på varför.

Det är klart hon säger att du inte litar på henne , men vem har rivit ner tilliten , om inte hon själv .Det är väl inte mer än rätt av henne att hjälpa dig att bygga upp det igen . Vill hon inte det är hon antagligen rädd att tidigare händelser råkar komma upp till ytan . 
      Tala om att hon måste följa med om hon vill leva kvar med dig . Vill hon inte det vill hon inte bygga vidare på ert förhållande så då kan hon ju bygga vidare på attraktionen till kollegan och låta dig söka efter någon som du kan få förtroende för .

Hur går det,TS?

Ursäkta för sent svar. Jag har funderat kring era råd men i slutändan så är jag ju den jag är och hon är som hon är och vi vet hur vi fungerar ihop. Jag känner att jag inte kan göra så mycket mer än att lita på henne att det inte händer igen, och att när hon säger att hon inte känner något för honom och att det var en engångsgrej så får jag försöka lita på henne, för vad mer kan jag göra? Jag har ju tagit upp det att hon kanske ska byta jobb men det blir ofta gräl efter det. I alla fall så förstår hon varför och hur jag känner att jag är orolig att det händer igen. Hon har sagt att om det kommer upp nåt jobb som är likvärdigt eller bättre så ska hon ansöka det, för att få mig lugnare. Hur som helst som ni andra som varit med om liknande så finns minnena kvar av händelsen och det tar ju tid att bearbeta. Parterapi kanske längre fram om det inte blir förbättring alls.

Tack för uppdatering.

Ingen parterapi i världen kommer bota din naivitet.
Du har valt att lägga dig platt och acceptera allt hon säger och allt hon gör. Det där med parterapi är bara ett spel för gallerierna för att du ska känna att du iaf ställt lite krav, men i praktiken har du inte det, för allt du "kräver" viftar hon bara bort och du nöjer dig med det vilket gör dina sk krav totalt värdelösa.

Men om det är så du vill leva ditt liv så...

Ingen parterapi i världen kommer bota din naivitet.
Du har valt att lägga dig platt och acceptera allt hon säger och allt hon gör. Det där med parterapi är bara ett spel för gallerierna för att du ska känna att du iaf ställt lite krav, men i praktiken har du inte det, för allt du "kräver" viftar hon bara bort och du nöjer dig med det vilket gör dina sk krav totalt värdelösa.

Men om det är så du vill leva ditt liv så...

Och om det händer igen,hur ska du göra då?
Jag tycker det är lite märkligt att hon blir sur när det är hon som har gjort fel.
Och att hon anklagar dig för att du inte litar på henne.
Det är ju hon som är orsaken till din bristande tillit.
Oavsett hur du väljer att göra så tror jag att samtalsterapi kan vara en bra idé i alla fall för dig.
Du behöver prata med någon. Om du låter det här gnaga i dig så är risken att det spricker i slutänden pga det.

Jaha ts. Får hålla med (man) man i vad han skriver. Hon har alltså inte gjort någon eftergift alls. Och du bara lägger dig platt.
Vad hjälper ett byte mellan avdelningar? Dom jobbar ju på samma ställe ändå.

Du är som du är, och hon är som hon är? Innebär det att du kommer att fortsätta acceptera om hon fortsätter hångla upp kollegor?
Men du skall ha tack för uppdateringen ändå.

Hur har du det nu? Det är ju ett tag sedan vi hörde från dig.

Och vad säger det dig om henne? Du gör ju inte det, vad tror hon egentligen? Tror hon att allt bara över överspelat nu? Du kan inte avstå från att ta upp frågan om parterapi för att du skulle vara oroad över att hon då ska anklaga dig för att inte lita på henne. Det är ju det som är hela kärnan 

Tycker det alltid är märkligt när en part frågar om parterapi och den andra säger nej. Oavsett om det handlar om otrohet eller nåt annat, men säger man nej blir det ju som att man faktiskt inte prioriterar att rädda sin relation. 

Att gå ensam kan ge dig rätt mycket faktiskt. Det kan ge dig nya redskap i hur du ska hantera detta, dels för dig själv men också hur du kan prata med henne. 

Håller inte med alls, familjeterapi och egen terapi är två helt skilda saker med två helt olika fokus. Att gå på familjeterapi ensam är värdelöst. Egen terapi kan däremot vara värdefull, men då handlar det främst om hur man själv ska hantera sin situation hur man mår och hur man känner. Men det kommer inte hjälpa ett smack för hur hans ska prata med henne. Det går liksom inte att prata med människor som inte vill prata, faktum är att man heller inte ska behöva tvinga människor att prata utan det borde komma självmant, en person som inte vill prata vill heller inte lösa problemen och en sån person ska man inte ha som partner.

Vet att det har gått lång tid.

Hur lever livet för dej/er, är ni fortfarande ihop eller höll det inte?

Om ni är ihop antar jag att ni har fått barn.

Kanske du tittar in nån gång o läser inläggen, kul om du uppdaterade

Hur har det gått?