Två kraftiga psykoser senare är jag friskförklarad. Min historia.

Har du liknande erfarenheter? Psykisk ohälsa och missbruk så dela gärna med er av er historia. :)

Jag drabbades 2013 och 2015 av drogutlösta psykoser

Den första varade i 3 mån, den andra i 5mån.

Vill säga innan jag skriver vidare att jag idag mår bra och är friskförklarad från psykossjukdom.

Jag har alltid vart en tänkare och väldigt introvert och jag har alltid trivts med mina tankar och när jag kom i kontakt med cannabis utökades tänket till en helt ny nivå, jag var smartare på ett sätt, fullkomligt korkad på ett annat. Jag menar, visst man blir kreativ å tankar och idéer sprutar ut men det stannar oftast vid soffan igen, nedsjunken å beng.

Jag kunde tex sitta med 5 polare och de däckar en efter en när de rökt några holkar på kvällen, för mig var det tvärtom. Jag blir pigg av röka och kan inte sova när jag rökt uppåt-sorter (sativa).

När min första psykos slog till hade jag vart utan sömn i 3 dygn och försökte förgäves röka ner mig på hasch. Det gick inte, sen över en natt förvandlades jag till en HELT annan person. Jag trodde jag var med i de "hemligas sällskap", att alla som betalar skatt är slavar till mitt sällskap och att jag kan få vad jag vill materiellt som hus, lgh, bil mm. Detta fick mig att inse då att pengar har inget värde, så jag gick runt en halv dag och predikade om att folk ska jobba mindre och göra mer vad de känner för!

Jag, världens blygaste mest introverta kille gick nu runt å gapade och skrek. Jag fick för mig att mina polare köpt en bil till mig men jag skulle få gissa vilken bil det var. Jag gick runt på en parkering och ryckte i dörrar tills Polisen kom, då trodde jag att det var mina föräldrar syskon vänner, etc som ringt polisen som skulle ta mig till en fest för mig som äntligen förstått hur livet funkar. Det slutade i arresten 6 timmar och det var de längsta 6 timmarna i mitt liv, blev så total paranoid så jag fick lov att ha öppen dörr å sitta och prata med häktesvakten.

De körde mig till psyk och vad händer där? - ingenting. Jag fick sova över en natt sen släppte de ut mig igen, i journalen står det "***** är vid god vigör mentalt och fysiskt"

Jag började nu bli aggressiv för inget av de jag trott stämde och tänkte att ALLA har lurat Mig, jag är så förbannad att jag tar mig in vid ett företag och börjar slå sönder allt jag ser med ett järnrör, 7 bilars rutor, samtliga gick i kras. Dröjer väl 5 min sen står det 4 polisbilar runt mig, de hoppar ut och säger att jag ska lägga mig men jag kan inte förstå vad dom säger, det var som att de snackade ett helt annat språk. Iallafall så satte jag mig ner och skrek "-kan nån förklara vad de här jävla testet går ut på, jag orkar inte mer!"

Åter till psyk med polis igen. Denna gången tog det 3 månader att komma ut, läkaren skrev ett LPT på mig, vilket innebar tvångsvård max 4 mån. Jag fick starkt dämpande sprutor för att göra mig lugn, bla cisordinol haldol med mera. Läkaren sade till mig att jag med stor sannolikhet lider av bipolär sjukdom samt ADD. Fullproppad med benzodiazepiner och annan kraftigt dämpande medicin fick de bukt med min aggressivitet. Man kan säga att de lobotomerade mig tillfälligt medicinskt.

Tog efter 3 månader mig ur psykosen och började röka gräs och hasch igen för jag va säker på att det inte var det som va orsaken till psykosen utan den bipolära sjukdomen. Det dröjer ca 1 & 1/2 år innan den andra psykosen kommer som ett brev på posten, jag gjorde massa dumt som tex ett bilrån jag senare blev dömd för och skadegörelse med böter som resultat, egentligen skulle jag få 1 års fängelse för rån men de ansåg att mina drygt 5 mån på sluten psykvård var nog och att fängelse inte skulle va ett steg i rätt riktning.

Jag åker frivilligt på ett behandlingshem i 3 mån, blir kraftigt deprimerad och bara sover bort dagarna. Depressed = deep rest. Jag behövde verkligen sova 14-15 timmar per dygn för att orka leva, jag tror sömnen är ett av de bästa läkemedlena.

Sen hem igen, återfall på återfall och psykos nummer 2 kom stenhårt och slog mig på käften.

Denna gång var det mycket värre, de hoppades på att jag skulle hämta mig och bli frisk men det såg inte ljust ut på den prognosen, jag fick risperdal inj. Som medicin och min kropp bröt ner den och tog inte upp den som tänkt vilket gjorde att jag gick felmedicimedicinerad i ungefär 2 mån. Innan de märkte att den inte bet på mig. Jag får sedan abilify inj. Och det var som dag och natt, jag orkade göra saker nu och min personlighet började komma tillbaka.

Efter denna tid åkte jag på behandling frivilligt i 4 månader och bodde på stödboende i ett och ett halvt år. Vilket innebar, positivt test =inget boende. 5 dagar i Veckan lämnade vi UP och det tog mig 3 dagar så tog jag ett bloss igen. Dock med stora konsekvenser, jag hade inget hem. Jag gick till soc som gav mig ett akutboende på 7kvm med säng dusch toa tv och en liten spis. Aja tänkte jag.. Bättre än gatan, så såg det ut in emellan återfall en, flyttade därifrån och hem till föräldrarna då jag tröttnat på stödboendets sätt att hjälpa. Istället för att hjälpa de svaga, gör man de hemlösa? Hur tänker dom att det ska få en och sluta?

Jag självmedicinerar nu med ritalin mot ADD och den ger mig lugn, koncentration och sinnesro. Har även lättare att formulera mig när jag pratar osv. Jag tar det inte varje dag för jag känner att det inte behövs och sömnen blir bättre utan.

I mina stunder ensam på psyk funderade jag ofta hela nätter på varför jag fick psykoser, men kunde inte förstå. Idag tror jag det berodde på att jag stängde inne alla mina känslor samtidigt som jag rökte mycket cannabis och tillslut är säcken full och det brister, så idag är jag betydligt mer social och ventilerar med vänner, släktingar och en terapeut om hur jag mår, känner, trivs osv.

De jag har tagit med mig från dessa psykotiska episoder är att livet är faktiskt evigt, tid finns inte. När vi dör, dör vår personlighet men ditt medvetande kommer vandra vidare. Kanske till en ny människa på jorden? Eller ett djur i en annan galax, har alltid trott och tänkt att karma är sunt och jag tycker det är ett bra sätt att förhålla sig till, rent sunt förnuft, behandla människor med respekt och empati. Jag har tidigare i mitt liv vart en grov mobbare och jag tror på nått sätt att karma slog mig på käften helt enkelt. Sen jag slutade göra ont har jag bara fått gott tillbaks. Gud är den största energin och lever inom oss alla. Jag är inte kristen, tvärtom. De har fått allt om bakfoten och lagt till å skrivit om bibeln 100ggr. Jag skulle vilja kalla mig vetande, de flesta kallar sig troende då de har svårt och tolka vad som är gudomligt och inte, sen jag bad till gud om endast vägledning så har mitt liv gått från misär till ett OK liv, jag nöjer mig med att inte få svar på allt, jag nöjer mig med min stuga i skogen och jag nöjer mig med att vara arbetslös och bara slappa.

Jag nöjer mig med, efter mycket om och men, att inte röka cannabis. THC + Bipolaritet = tickande bomb. Släpp skiten fritt å låt folk som kan röka och klarar av det mentalt, de som inte klarar av det kommer tillslut att sluta med det, (en annan debatt, sidospår)

Jag är framförallt mest nöjd över att vara frisk.

Detta har format mig till att va nöjd med minsta möjliga här i livet, karriär jobb bla bla bla, jag spyr på det. Så länge jag slipper den tortyren att sitta inlåst och inte veta varför så är jag fine.

Skriv om du känner igen dig i något eller har liknande erfarenheter,

Sann lycka hittar du när du är fri, och fri det är du på den djupaste botten. När du förlorat allt, Har du plötsligt plats för att bygga upp något bra och hållbart!