Hur nog är ni med dokumentera nya tänder?

Har absolut ingen aning om när mina barns tänder kom. Det som är kul att veta senare för barnen är typ när de började krypa, började gå, när första orden kom. På den nivån. Varje tand är fullständigt ointressant.

Det har jag aldrig brytt mig om att skriva ner.

Jag har en sån där "när jag var liten"-bok till alla barnen. Till första skrev jag när de två första kom - därefter är det tomt Barn två står inte en enda tand uppskriven, och barn tre lär jag nog knappast ha koll på. Inte mår jag dåligt för det, vad ska ungarna med sån info till när de blir äldre..?

Tro mig jag har en sån bebis bok från när jag var liten, tänderna är totalt ointressant. Möjligen när första kom kan vara kul när man själv får barn och kanske vill jämföra.

Det som varit intressant är bilderna och någon söt historia. Jag gillar också att mina föräldrar sparade en lock hår från första klippningen.

Jag är förstagångsmamma, men att dokumentera när och vilka tänder de får är ju helt löjligt tycker jag. Bara massa extra arbete ju, tandläkarna och BVC håller ju koll på sånt.

Tycker det låter som om du inte ska bra bry dig om såna bebisböcker heller, eftersom du verkar vara en person som blir uppstressad och tänker att du "måste".

Men i vilken orning tänderna har kommit håller de väl inte kOll på? Dvs hur många bebisen jar vid 6 månader 9 månader osv, för då har man ju inte börjat gå till tandläkaren

Men spelar det någon roll?

Nej spelar ingen roll, kanske kul att veta, jämföra mellan barn eller sig själv som en rolig grej. Eller jag vet inte varför folk skriver upp tänderna med exakta datum.

Men det är kanske lite som att det spelar ingen roll när barnet lär sig gå heller, men kanske rolig sak komma ihåg eller låta barnet få veta då blir äldre.

Men håller med om att varenda tand känns mindre viktigt, tar sån energi för både förälder och barnet att gräva och känna efter i munnen och se vilka man skrivit upp och inte, kanske skönare för barnet att slippa den obekvämligheten nu som liten.

En del bebisar är så lättskötta att föräldern blir uttråkad. Min kompis hade en sån. Mitt ena barn var också väldigt lätt eftersom hon sov så himla mycket. Då behöver man något givande att sysselsätta sig med.

Så man är lite " förlåten" då man hade en bebis som skrek konstant ( nästan) första tre månaderna ;) , med jobbig amning som tog mååånga timmar, inget varannan var tredje timme endast här inte, jo efter 4 månader nåt åt bebisen snabbare o kanske varannan timme.

Kanske vi har lite av förklaringen där då, sen är väl föräldrar också olika i vad man prioriterar kanske och energinivå. Men första tiden gjorde man ju inte annat än försökte få lite sömn nån gång då fanns tillfälle inte sitta o skriva i böcker, man duschade ju knappt, bara bytte nedkräkta kläder på sig själv och bebisen :)

,Nu då barnet är större och det inte är intensivt på samma sätt kommer man ju inte ihåg allting.