Vänner som inte hälsar på när man fått barn

Om de tidigare regelbundet har hört av sig men plötsligt slutat skulle jag också ha undrat vad som hänt. Hör av dig till dem och bjud in på fika. Om de bryr sig om er så kommer du och barnet få nån slags uppvaktning då.

Vänner kommer och går i livet. Så är det bara. Den nyblivna mamman har kanske inte tiden för de vänner som inte är jättenära just nu men ni kanske tar upp kontakten mer senare. Den andra vännen kanske har sina skäl, kanske svårt att få barn och därför tycker det är jobbigt att träffas, kanske har någon livskris, kanske nykär eller vad som helst. Eller så kanske er vänskap runnit ut i sanden.

Du behöver ju inte säga upp vänskapen, bara minnas att er vänskap betydde mer för dig än för dem och lägga din förväntan på dem i linje med det. Så slipper du bli besviken.

En kompis till mig hade tackat ja till mitt barns kalas (stort kalas med massor med mat och dryck med 50 inbjudna). Kort innan så tackade hon istället nej eftersom hon tyckte att hennes familj blivit så uppbokade och behövde ta det lugnt. Blev väldigt besviken men visade inte det för henne, sa bara att vad tråkigt men jag förstår. Vi är fortfarande vänner men jag räknar inte henne som lika nära som innan eftersom hon valde att avboka kalaset som hon vetat om i månader istället för att strunta i att boka in varje helg eller avboka något annat. Tråkigt men då slipper jag bli besviken och vi kan fortsätta vår vänskap ändå.

Bådas ansvar att få en kompisrelation att leva tycker jag, även om en fått barn. Vännerna kanske vill få en inbjudan trots allt? Varför hör du inte bara av dig? Behöver inte vara nått speciellt utan bara skriva hej länge sen nu bla bla..och se deras respons. Troligtvis vill de komma.

ingen vill ha en vän som blir sur och anklagar liksom. Hade jag betett mig så hade jag nog inte haft några vänner kvar alls idag, många har liksom sitt att tänka på i första hand.

Det du säger kan gälla för nära familj och nära vänner, inte som TS beskriver "vi är inte jätte-jätte-nära"

Det är inte mina närmsta vänner men vänner jag känt i 10+ år, som jag brukar ha kontakt med regelbundet. Det jag helt enkelt stör mig mest på att jag till den ena skickade blombud hem till dem, köpte present till både barn och mamma och åkte och hälsade på (vi bor inte i samma stad). Hade helt enkelt förväntat mig samma sak i retur, inte bara ett ?grattis? på facebook (alltså inte ett sms) och sedan dess (mer än tre månader) inte hört ett ljud, inget ?hur är det med dig och den lille?.

Kanske svider lite extra med tanke på att de vet att vägen till vårt barn inte var den lättaste och jag då bara förmodade att de skulle glädjas med oss och höra av sig om hur det går.

Men du måste väl ändå först att bara för att du väljer att hantera en situation på ett sätt så är det inte ett krav att nästa person hanterar situationen på samma sätt tillbaka? Det kan ju mycket väl vara så att denna personen tyckte att din uppvaktning var fruktansvärt påträngande eller olämplig på annat vis, och har därför valt en annan infallsvinkel så att du ska slippa hamna i samma sits.

Jag kommer aldrig förstå varför så många verkar tro att hela deras omgiving är tankeläsare som vet vad de behöver. Personer som skapar konflikter och går omkring och är ledsna och besvikna istället för att bara tala om vilka behov och önskemål de har och ge andra en ärlig chans att leva upp till de förväntningar som finns.

Om du nu så gärna vill bli uppvaktad på "ditt sätt" så måste du öppna käften och KOMMUNICERA detta!

Usch vilket otrevligt svar. Jag kommer aldrig förstå varför folk öppnar sin käft om man ändå inte har något snällt att säga.

Jag förstår din besvikelse, jag var med om liknande när jag fick barn, fast i det fallet gällde det kompisar som inte själva hade barn så jag resonerade att de inte riktigt fattade vilken stor grej man själv tycker att det är... och iofs en kompis som själv har barn också, men som generellt är rätt socialt konstig...

Nej, folk är inte tankeläsare och kanske inte vill tränga sig på, men man KAN visa intresse och engagemang utan att bjuda in sig själv!

Har tyvärr inga råd att komma med, men tycker inte att din känsla är obefogad. Klart att du blir besviken men försök att inte förstora det för mkt, tjänar inget till.

Så övriga i tråden tycker att man ska höra av sig till alla släktingar och vänner och snällt be de hälsa på? Så nyblivna föräldrar ska ha jobb med att själva höra av sig till kanske 20+ pers? Nej verkligen inte, är man intresserad av att komma och gratulera och hälsa på så skickar man iväg ett grattis sms, säger att man gärna kommer en dag när det passar. Svårare än så är det inte. Hör inte folk av sig, nej då bryr de kanske inte sig och då behöver man inte bry sig om dem och som svar till trådstartaren är inte dessa aktuella att bjuda in till ett framtida dop, behagar man inte höra av sig när barnet kommit så är man knappar intresserad av att få komma på ett dop!

Kvalificerat skitsnack.

Det är jättemånga som säger sig bli sönderstressade av att hela släkten/bekantskapskretsen spammar med önskemål om att få komma och hälsa på, eller ännu värre bara står i dörren en dag helt objudna, speciellt om det är problem att få amningen att fungera, om bebisen inte sover ordentligt, eller om det är något av de problemen som ofta dyker upp under de första månaderna.

Med dagens teknik är det jätte-enkelt att nå i princip alla med ett mass-mail, mass-sms, FB-uppdatering eller liknande där man skriver "Nu är lille Viktor (eller vad nu bebisen heter) redo att ta emot besök! Hör av dig så bestämmer vi en tid!".

Var glad över att du har några som kommr iaf. Fick min dotter för 3 månader sedan och ingen som besökt oss. Vissa har inte ens sagt grattis.

Ja du har rätt att ifrågasätta att  de inte visar samma hänsyn tillbaka, men du kan inte ändra något i deras beteende.
Så grattis till föräldraskapet och koppla bort de som inte behagar bry sig. 

Ja, precis, samma här. Ingen av makens 2 systrar kom. Man får helt enkelt vara glad för de som bryr sig.

Påträngande eller inte, att ts skickade blombud och hälsade på borde ha fått vännerna att fatta att hon ansåg det vara en lämplig uppvaktning och troligen ville få den återgäldad.

Och jo, vännernas beteende ÄR konstigt. Att de inte hälsat på kan möjligen förklaras med att de inte vill tränga sig på, men de borde väl åtminstone kunna slänga iväg ett sms med ett enkelt "hej, hoppas allt går bra med bebisen" någon gång under fyra månader.

Det är säkert inte illvilja, utan brist på social kompetens eller något liknande men det är knappast ett normalt beteende om de umgås regelbundet i vanliga fall.

Kan det inte vara nåt så enkelt som att det är SJUKT mycket enklare att hälsa på folk när man inte har barn då? Vilket jäkla projekt det kan vara alltså, både att öht ta sig iväg och sen umgås hos andra samtidigt som man ska hålla uppsikt över barnet/barnen hela tiden? Och så scheman och rutiner på det.

Jag är HELT slut efter varje liten utflykt jag gör bland folk, och blir inte direkt den bästa versionen av mig själv när jag väl umgås. Utan ofokuserad, stressad, trött, ständigt på min vakt osv. Hade jättegärna hälsat på vänner med barn innan, men nu får det gärna dröja ett tag till dess att barnen har ett större utbyte av varandra.

Bor ni i samma stad? Det är isf rätt märkligt ja...

Oj, vilken tur att jag och mina vänner inte är så petiga och känsliga. I så fall hade väl vi alla gått och varit sura och upprörda på varandra vid det här laget...

Jag tycker att du överreagerar. Du har haft många som kommit och hälsat på och "uppvaktat" dig, men nu var det två personer som inte gjorde det, utan gratulerade dig via textmeddelande istället.

Den ena har själv en nyfödd, med allt vad det innebär.

Det var ett annat läge när du besökte henne, då var du ensam, och allt är ju mycket lättare då. Att åka iväg med en nyfödd är en helt annan historia.

Den andra bor på annan ort, och har dessutom småbarn.

Du vet dessutom inte hur de mår och har det i sina privatliv, någon kanske fått förlossningsdepression tex, eller annat jobbigt som påverkar deras ork.

Släpp detta! Du har ju inte själv heller tagit något initiativ till att bjuda hem de...

Vill du inte bjuda de på ditt barns dop pga att de inte hälsat på dig, så gör inte det då.

Samma stad, men i olika ändar, ca 45 min bilfärd emellan.

De kanske är rädda att störa dig är min spontana tanke? Och vännen som själv nyss har fått barn är kanske i sin egen "bubbla"? Bjud in dem om du vill att de kommer!

Jag förstår precis då jag gick igenom samma sak.

När jag var gravid med mitt första barn skulle alla komma och hälsa på, och var så väldigt intresserade. När barnet var född, hörde ingen av sig. Om jag hörde av mig, sa de alltid att "jag måste komma och hälsa på" men när jag försökte boka in något passade inget, de skulle återkomma, men gjorde aldrig det.

Efter jag fått mitt barn, fick 4 vänner barn. Eftersom jag då visste vad jag hade uppskattat, skickade jag en present och ett kort till alla 4, och hörde senare av mig för att ses.

När jag fick mitt andra barn, låtsades folk inte ens vara intresserade längre. Ingen ljög om att de ville hälsa på, de kom inte på dopet, har inte hört av sig. Blev speciellt besviken över att de här 4 personerna jag skickat present och kort till, inte ens skickade ett kort, eller hörde av sig för att ses. Har mått jättedåligt pga det, och att jag var tvungen att inse att jag satte våran vänskap högre än de gjorde, annars hade de brytt sig. Så jag har bara fått accepterat att vi är mer bekanta, än vi är vänner. Det är jobbigt, men måste göra det för att gå vidare, och hoppas på att få andra "bättre" vänner i mitt liv.

Mitt tips till trådstartaren är att inte bjuda någon som inte visat intresse för ditt barn, när det gäller dop och födelsedagar. Fira med de som är glada över att du fått barn, de som vill vara en del i ditt barns liv. Lycka till ????

Obs! Efter lycka till hade jag gjort ett hjärta, men det kom visst inte med, utan blev frågetecken istället

Fast varför är det så viktigt att folk ska komma och se ett barn som dom egentligen inte är speciellt intresserade av det där är en typisk kvinnosak. Alla ska tycka att ungarna är intressanta. Men för dom flesta är andras ungar inte intressanta. Varför är det så viktigt att alla ska komma och se dina barn? Räcker det inte med att du tycker att dom är intressanta varför kräva att människor som inte ens är släkt med barnen ska bry sig?