Kompromissa med hund- sambo?

Hej!
Jag vet att det finns massa såna här trådar men känns inte som om någon riktigt sitter i samma sits som jag gör. Jag kanske överdriver, men vill mest bara ventilera med någon.

Det är såhär att jag är en väldigt introvert 22 åring, ser helt ok ut o kan va social o många tycker om mig osv, det är alltså inte ett problem. Har massa ytliga vänner. Problemet är att jag inte festar eller vill göra saker som andra i min ålder vill göra. Så jag har liksom ingen att umgås med. Har inga vänner alls faktiskt. Några bekanta o träffa någon gång per år men ingen jag ringer om jag mår dåligt. Haft psykisk ohälsa hela mitt liv o har några diagnoser som gör att livet kan va lite extra kämpigt.
Har ingen hobby heller förutom djur. Haft djur hela mitt liv, häst, hund o katt.
I framtiden vill jag ha häst igen men just nu har jag inte råd.
Studerar o jobbar, eller ja läser extra ämnen för planerar att bli läkare i framtiden.

Detta var lite bakgrund som kunde vara relevant. Lever ihop med en fantastisk sambo men nu till problemet. Jag vill ha hund då jag alltid haft det o helt plötsligt blev utan. Den som är hos mina föräldrar mår bäst där.
Som sagt har jag ju inget direkt umgänge eller hobby så är väldigt ofrivilligt ensam. Mår mycket dåligt över det för känner att jag inte har något syfte i livet.
Min sambo har vänner, hobby, en egen katt o äger lägenheten vi bor i medan jag inte har något förutom min bil.
Jag vill ju ha hund som en vän och som kan bli mitt intresse och något att gå upp för varje dag. Det är väldigt viktigt för mig.
Han säger att han inte vill ha hund förens om 2,5 år då vi flyttat till ett nytt boende. Jag hade däremot räknat med att kunna skaffa hund så fort allt har hundra procent stabilt med jobb.
Vi har pratat o han vet hur ensam jag är och hur mycket jag vill detta men han säger nej och vill vänta tills vi flyttat, kan bli 3 år också.

Det jag undrar är egentligen om jag har rätt att tycka att han är lite självisk? Eller ska jag bara försöka släppa detta? Har redan lagt mig i diskussionen men är fortfarande ledsen. Vad hade ni gjort? Överdriver jag?
Har ju varit deprimerad o ledsen i 3 dagar nu för att han sagt nej då lite av min gnista försvann.
Hoppas på något svar.
Kram o god jul. Förlåt för rörigt inlägg!

Varför tycker han erat nuvarande boende inte passar för en hund? Har du ekonomi att själv klara av en hund utan att din sambo kommer behöva bidra med pengar? Kommer du sköta hunden till 100% själv utan att han behöver vara hundvakt eller hjälpa till med rastningar mm?

Hur tror du katten skulle må om du skaffade hund?

Är katten inget sällskap för dig?

Jag är också introvert, trivs bäst hemma i mitt lugn och i naturen. Har tänkt skaffa hund igen när min hälsa tillåter det :)

Strunta nu i dryga negativa kommentarer.

Det låter ju tyvärr som han bestämt sig, då spelar det inte så stor roll vad vi andra tycker här, men hejar på dig;)

Du skriver att du tänker ha hunden med på jobbet. Vad är det för arbetsplats du tänker att du har när det blir dags för jobb?

Det är ju hans katt, inte min. O en katt kan man ju inte umgås med på samma sätt. Man kan ju inte hitta på saker. O visst katten är söt osv men det märkts tydligt att den enda hon egentligen gillar är han.
Utöver det så skiter hon i hundar osv, går bara o lägger sig :)

Boende för gamla. På nätterna brukar man få ha med dem om de är extremt lydiga eventuellt i ett av personalrummen. Men återigen som jag skrivit innan, kan inte hunden följa med så skaffar jag såklart ingen.

Glöm det! Har hundar varit med på jobbet nattetid i personalrum har det varit utan tillåtelse.
Har du planer på att bli läkare borde lära dig att bättre tygla ditt humör, vara psykiskt(och fysiskt)  i god form samt lära dig att betydligt bättre behärska svenska språket i skrift.

Varför det? Finns ingen som kan läsa vad läkaren skriver ändå.

Hade du tänkt göra något mer med hunden än "bara sällskap"? Träna någon hundsport på lite avancerad hobbynivå, ställa ut, jaga, träna till arbete som t. ex. besöks-/terapi-/vård-/assistans-hund? Jag tänker att du kan låta det ta sin tid att skaffa hunden, du kan lätt spendera ett år eller tre med att förkovra dig i raser, linjer, uppfödare, resultat i hälsoprogram och MH/BPH och andra meriter för olika linjer osv.

Jag förstår hur du känner, en hund ger så otroligt mycket positivt. Samtidigt förstår jag också din partner.

När det gäller att skaffa ett  husdjur så anser jag att alla som bor där måste vilja  ha det och vara redo för allt det innebär med att vara djurägare.

Vad finns det för alternativa lösningar?

Särbo?

Vara jourhem?

Dagmatte?

Volontär på hundstall?

Annat djur med kort livslängd och mindre behov (hamster, marsvin etc)?

Vara mer aktiv på häst-fronten som t. ex. medryttare?

Så är det såklart. Man kan inte kompromissa om barn eller djur. Jag har ju gett upp diskussionen då jag måste respektera honom.

Kollat om hundskall, men finns inget i min stad, närmast är 1,5 h bort.

Jourhem funkar tyvärr inte heller eftersom han inte vill.

Men tack för alla fina förslag.

Ridningen är lite känslig med tanke på att man lånar någon annans ögonsten, det blir en stress av att hela tiden behöva anpassa sig efter ägaren. Funderat på ridskola men som sagt, som introvert trivs jag inte jättebra bland människor om det inte är i jobbsyfte - där kan jag gå in i en roll.

Men ska verkligen försöka börja på ridskola. Bara för att göra något jag gillar. Det blir ju tyvärr inte samma sak. Att ha en egen häst som du lägger upp träningen med skapar ett sådant starkt band och jag saknar det. Det är magiskt och jag känner mig dum genom att komma till en plats, rida och sen känner inte hästen en fin kontakt med mig, jag är bara en av 10 den dagen.

Men jag ska verkligen testa, kanske ändrar jag mig! Tack för bra svar iaf!

Ja jag hade betalat allt själv. Det är min hund så mitt ansvar :) och jag pratade med honom om detta igår igen och han vill bara att allt ?bra? ska komma efter han studerat klart. Att han ska belönas då. Det gör mig lite ledsen för jag glömt bort lite i det där. Skaffar inte hund om hunden inte kan följa med på nattjobbet :)

1. Det finns boende med djur. Det är individuellt beroende på boende om du får eller inte får ha med hund. På vårt boende så var det dagens höjdpunkt när kvällspersonalen kom med en av sina hundar - de blev så glada. Självklart godkänt av chef.

2. Jag har inga problem alls med mitt humör. Lång stubin och ett jäkla tålamod. Är duktig som undersköterska (det jag jobbar som och är utbildad till). Är pedagogisk och metodisk.

3. Jag vill bli psykiatriker, därför jag vill bli läkare. Jag vill bli psykiatriker för att jag verkligen vill jobba inom det området och för att jag har personlig erfarenhet om ämnet. Detta är dock inte relevant för tråden.

4. Min svenska är ganska bra faktiskt, tackar som frågar. Skriver på fritiden så har ganska bra koll på hur man skriver korrekt. Jag har det som ett litet intresse.

Utöver detta, så är din kommentar ganska meningslös och tjänar inget direkt syfte. Du verkar ha ett behov av att påverka andra negativt. Sluta med det. Det kostar inte dig ett öre att vara snäll. Tycker du att jag är korkad, var tyst. Yttrandefrihet innebär inte att man alltid behöver dela med sig av sina okänsliga och icke relevanta tankar. Tack för ordet.

1. Det finns boende med djur. Det är individuellt beroende på boende om du får eller inte får ha med hund. På vårt boende så var det dagens höjdpunkt när kvällspersonalen kom med en av sina hundar - de blev så glada. Självklart godkänt av chef.

2. Jag har inga problem alls med mitt humör. Lång stubin och ett jäkla tålamod. Är duktig som undersköterska (det jag jobbar som och är utbildad till). Är pedagogisk och metodisk.

3. Jag vill bli psykiatriker, därför jag vill bli läkare. Jag vill bli psykiatriker för att jag verkligen vill jobba inom det området och för att jag har personlig erfarenhet om ämnet. Detta är dock inte relevant för tråden.

4. Min svenska är ganska bra faktiskt, tackar som frågar. Skriver på fritiden så har ganska bra koll på hur man skriver korrekt. Jag har det som ett litet intresse.

Utöver detta, så är din kommentar ganska meningslös och tjänar inget direkt syfte. Du verkar ha ett behov av att påverka andra negativt. Sluta med det. Det kostar inte dig ett öre att vara snäll. Tycker du att jag är korkad, var tyst. Yttrandefrihet innebär inte att man alltid behöver dela med sig av sina okänsliga och icke relevanta tankar. Tack för ordet.