Landet eller centrum med barn?

Flytta in till stan då. Finns väl ingen anledning att bo där när allting bara känns tråkigt?

Själv skulle jag ALDRIG kunna bo ute på landet. Hemska tanke!

Vi bor i en BR-trea mitt i stan med en snart fyraåring och trivs utmärkt. Nära till allt, våra jobb, förskola, affär, bibliotek, badhus, lekplats, kulturskola etc inom 5-10 minuter att gå eller cykla. Är absolut inte sugen på att flytta utanför stan men skulle gärna ta ett stort fint hus med trädgård centralt om jag blir 10-20 miljoner rikare. Ni kan ju åka någonstans antingen på förmiddag eller eftermiddag någon gång per vecka.

Känner igen funderingarna. Har inget bra svar, bara hur vi tänkt och gjort:)

Vi valde till slut att bo i stan, i en lugn stadsdel precis vid vattnet med lite utsikt. Det lättar upp den instängda känslan man kan få i stan ibland. Sen har vi delat lantställe med släkten med sjötomt, 30 min bort med bil.

Vi kan promenera till jobbet, vilket gör att vardagspusslet blir mkt lättare. Hade vi bott i hus tillkommer tid för pendling.

Vi trivs bra även om det inte är helt optimalt. Ibland tänker vi på hus. Tror aldrig vi kommer hitta något som är perfekt till 100%, men det känns som en bra lösning för oss..

Ja det är jättesvårt. Åka iväg brukar vi göra i stort sett varje dag, då jag blir för rastlös här hemma så det är det som är själva problemet.. att jag måste härifrån för att må bra och få stimulans.. vi åker till bibloteket, handlar, shoppar, besöker familj, lekland mm. Sen går hon ju på dagis dem dagarna jag arbetar men jag är ju mycket ledig. 

Jag mår ju bra när vi är iväg och gör något men ibland passar ju inte riktigt tiderna in eller vad man säger.. ska man till bibloteket och handla så gör man ju det i samma veva så då blir det ju på eftermiddagen. Då är vi hemma hela fm.

Det jag är ute är att det kanske är större möjligheter i stan. Att man kanske går till bibloteket på förmiddagen, går hem och fixar lunch och sen på eftermiddagen åker man och handlar mm.
När man behöver åka bil en stund för att komma till stan så känns det så onödigt att behöva åka fram och tillbaka flera gånger lixom en gång på fm och en på em.

MEN när jag arbetat dagligen så har jag inte upplevt dessa problem något alls. MEN jag vill ju vara hemma med mitt barn så mkt som möjligt så det är ju inte något jag vill sträva efter, att vara hemifrån..

Tycker att man kan göra så mycket roligt med den miljonen som boendet är billigare... Vi har kunnat vara hemma länge med barnen, jobba deltid i många år, åka på utflykter och semestrar osv.
Ska man ha samma boendestandard som vi har nu, fast inne i en stad, så måste vi lägga minst 1 miljon (antagligen 2) och då behöver vi jobba mer eller spara in på mycket. Alternativt ha betydligt lägre standard.
När vi bodde i stan, så var allt så otympligt. Det som tar 2 minuter nu, på med overall/stövlar och ut i sandlådan/gungan, var ett halvdagsprojekt, för det var ingen lekplats precis där vi bodde. Vi fick ta vagnen och promenera 10-15 min (30-45 om barnet ville gå själv) och det var inte enklare om man skulle krångla med bilen för den var parkerad en bra bit ifrån lägenheten. Och att gå in för att snabbt byta blöja eller ta torra vantar, fanns inte heller på kartan, en rejält packad skötväska skulle kånkas med...

Sen var vi inte så planerade heller tex vad gäller mat, för allt fanns i närheten = tog massor med tid att småhandla + blev väldigt dyrt.

så:
minus: Dyrare och/eller sämre boende, krångligare även om man tror att det är så snabbt och lätt för att allt är i närheten, onödiga inköp av mat, kaffe, impulsköp
plus: närhet till bibliotek, öppen förskola mm.

Så när vi flyttade ut på landet så fortsatte vi med plus-grejorna, vi åkte till öppna förskolan, biblioteket och badhuset. Men vi fick även friheten att ha lekplatsen hemma (sandlåda, studsmatta, rutschkana, gungor mm) och ekonomisk frihet.

Börja jobba och du kommer uppskatta allt igen.

Bo du kvar på landet för där ger du ditt barn en tryggare och säkrare uppväxt. I stan händer det alltid mer kriminalitet, droger, våldsbrott och liknande så tänk långsiktigt. Jag är säker på att det finns föreningar som ditt barn snart kan gå med i där ni bor som en fotbollsklubb eller liknande.