Han går och lägger sig samtidigt som sitt barn

Det är ju för att DU tar för givet att inget av det som nämns är något konstigt :) Jag ser det helt enkelt som så att frågeställaren är en vuxen människa och kan hantera information, ta till sig det som känns relevant och förkasta det som inte är det. Jag tycker att du och Zach enbart är ytterligheter, du ser inga problem och Zach målar fan på väggen. Frågeställaren behöver varken känna att du har rätt eller att Zach har rätt och det kan hon säkert avgöra själv. 

Jag tycker att det låter oroväckande. Det är inte sunt att ge sitt barn lika mycket ansvar och inflytande som en vuxen. Barn mår inte bra av att få för stort ansvar, och de bör få förståelse för skillnaden mellan barn och vuxna, osv. Jag håller med dig helt!

Men bara för att det är så nu, behöver det inte "vara kört". Din kille kanske inte har reflekterat så mycket över det, låtit tiden gå, lyssnat på någon enstaka persons åsikt, och därför har det råkat bli så här. Jag tycker att du ska ta upp frågan med honom! Det verkar som om du bara "spelat med", anpassat dig genom att åka hem tidigt, låtit honom tro att ditt barn bestämmer lika mycket osv. Så han kanske tror att du (och alla andra föräldrar?) gör likadant. Ge inte upp honom för detta, utan att ta upp det och se om han vill förändra sig. 

Som jag skrivit tidigare finns det inte, i de exemplen som TS tar upp, ngt som nödvändigtvis tyder på att barnet alltid får bestämma i allt, får bestämma om orimliga saker osv.

Att bli involverad i vardagliga beslut, där det faktiskt inte "gör ngt" oavsett vilket beslut barnet tar är fullt normalt och ngt de fleata familjer gör.

Jag har efterfrågat exempel på när barnet fått ta orimliga bealut, när pappan gett efter och ändrat saker mot bättre vetande för att barnet krävt det, tillfällen då barnet blivit argt för att det inte fått sin vilja igenom - men TS har inte presenterat några sådana tillfällen.

Hon skriver att barnet är trevligt, aldrig bråkar osv. Barnet visar inte minsta tecken på att vara bortskämt när TS beskriver hur hon beter sig.

Om du INTE läser mellan raderna, vilket/vilka av TS exempel anser du är så illa att det förtjänar att "målas fan på väggen"?

Det är fullkomligt vardagliga beslut. Hon skriker inte efter att få bestämma

Det är ju för att DU tar för givet att inget av det som nämns är något konstigt :) Jag ser det helt enkelt som så att frågeställaren är en vuxen människa och kan hantera information, ta till sig det som känns relevant och förkasta det som inte är det. Jag tycker att du och Zach enbart är ytterligheter, du ser inga problem och Zach målar fan på väggen. Frågeställaren behöver varken känna att du har rätt eller att Zach har rätt och det kan hon säkert avgöra själv. 

Nej, det gör det onödigt komplicerat att komma in som pappas flickvän när han har låtit sitt barn tro att det är pappan och barnet som bestämmer. Min mans barn var inte heller direkt otrevlig men motståndet mot att jag också var en av de vuxna fanns där. Det blir onödigt svårt att driva ett hushåll ihop under de premisserna. 

Det går inte att trivas under sådana omständigheter nej, jag skulle själv aldrig stå ut och är nog en curlingpappas värsta mardröm. Jag träffade en kvinna en gång via jobbet och hon berättade för mig hur mannen och hans barn bestämde i princip allt där hemma. Hela inredningen fick dottern bestämma, ut på IKEA och peka ut hur deras sovrum skulle se ut var ett exempel. Då frågade jag henne hur sjutton kunde hon finna sig i det? Nej hon vågade inte säga ifrån eftersom hon själv har fått höra från andra att barnen går främst och att hon var rädd för att ses som en elak styvmorsa. Men snälla sa jag - har den där skitungen fått bestämma hur inredningen ska se ut i mamma och pappas sovrum när det begav sig? Nej det var ett bra argument att ta hem tyckte hon. Att jag personligen tyckte att hon skulle gå hem och ge både snubben och ungen en varsin fransk lavett behöll jag dock för mig själv.

Alltså det är väl där min poäng landat lite. Om TS håller på att foga sig redan nu efter mannen och hans barns rutiner (det blir fan inte bättre utan alltid värre) så kommer hon att tappa bort sig själv och bli bitter i slutändan, jag tror att det är helt fel väg att gå. Bättre att visa tänderna direkt och om inte det uppskattas från snubbens håll så är det ingenting att fördjupa relationen med heller.

Jag tror också det är bättre att reagera. Är det nån som tycker att man är elak styvmorsa så kommer dom att tycka det oavsett hur mycket du anpassat dig eller oavsett om du sagt ifrån. Tyvärr är det också en allt för vanlig rädsla som hämmar allt för många kvinnor.

Det finns rötägg inom alla branscher men att kvinnor går omkring och är rädda för att anses vara en elak styvmamma ifall hon säger ifrån är ett stort problem, det finns allt för många kvinnor som lever med den föreställningen. Din vän visar en extrem variant som inte ens känner att gränsen går vid sitt eget sovrum. Bra att du hjälpte henne. 

Jag tycker att vi kan begrava sagorna och inte låta oss påverkas av en urgammal föreställning om godtrogna män och ondsinta kvinnor. Man är inte en ondsint kvinna för att man behöver ta plats lika mycket som andra. Det är så talande det du beskriver om din vän som inte ens vågade ta plats för sitt eget sovrum.