• Anonym (Ts)

    Vill men kan inte

    Vill lämna min partner men kan inte, har ingen ekonomi alls och det blir i sådant fall till att bo hos min förälder i åtminstone några månader tills jag kan börja jobba, säkert ännu längre. Känns otroligt jobbigt. Är inte lycklig, jag lägger mer energi åt att vara orolig och må dåligt istället för på mitt barn. Mår skit. Vill inte bo i mitt gamla familjehem, känns helt misär. Hur ska jag göra? känns orättvist för min, min partners och mitt barns skull om jag stannar kvar i vårt förhållande men jag måste ju typ?

    (Har en liten bebis bör tilläggas.)

  • Svar på tråden Vill men kan inte
  • Anonym (Med)

    Så känner jag med då jag och min såkallade man har en dotter snart i tonåren. Ett barn.

    Känns som att bästa åren försvinner och jag kommer att vara tant, 47 år när hon är myndig och har sitt liv.

    Då kan jag förgylla mina drömmar etc.

    Några år till...

  • katrinp

    Har dessa tankarna/denna viljan funnits där innan ni fick barn? Annars rekommenderar jag att du avvaktar och försöker få tid med din man bara ni två. Många par kan känna en ordentlig dipp när man nyligen fått barn pga stor omställning.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Med) skrev 2020-02-03 17:40:20 följande:

    Så känner jag med då jag och min såkallade man har en dotter snart i tonåren. Ett barn.

    Känns som att bästa åren försvinner och jag kommer att vara tant, 47 år när hon är myndig och har sitt liv.

    Då kan jag förgylla mina drömmar etc.

    Några år till...


    Usch.. ja men det är väl så, att man bara får stå ut.

    (Dock bör ju tilläggas att dina bästa år verkligen inte är förbi bara för att du blir 47?!) vad är det för drömmar du har då? Är det ekonomin i ditt fall också som är otillräcklig?
  • Anonym (D)

    Har du ingen föräldrapenning?

  • Anonym (Med)
    Anonym (Ts) skrev 2020-02-03 17:43:06 följande:

    Usch.. ja men det är väl så, att man bara får stå ut.

    (Dock bör ju tilläggas att dina bästa år verkligen inte är förbi bara för att du blir 47?!) vad är det för drömmar du har då? Är det ekonomin i ditt fall också som är otillräcklig?


    Tack för fina ord och tankar. Ja en del träffar till och med yngre män vid den åldern. :)

    Ja just att bo själv även med en halvt vuxen dotter är stort ansvar.

    Vill flytta utomlands och börja om själv.. Mina drömmar..

    Skolan och allt fungerar mycket bra så otroligt bra område att växa upp på men offrar mkt för henne.
  • Anonym (Ts)
    katrinp skrev 2020-02-03 17:42:12 följande:

    Har dessa tankarna/denna viljan funnits där innan ni fick barn? Annars rekommenderar jag att du avvaktar och försöker få tid med din man bara ni två. Många par kan känna en ordentlig dipp när man nyligen fått barn pga stor omställning.


    Har nog alltid, eller iaf senaste året/n vetat att det inte kommer vara vi livet ut och jag har under graviditetens gång verkligen förstått vilken j-vla idiot min partner har varit mot mig. Och denne gör ingenting för att förändras heller, och det funkar helt enkelt inte längre. Har försökt länge. Barnet var oplanerat och abort var inte ett alternativ. Hoppades väl att graviditeten och barnet skulle ge någon positiv förändring hos min partner.. men nej.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (D) skrev 2020-02-03 17:45:20 följande:

    Har du ingen föräldrapenning?


    Jo men det är på lägstanivå, dvs 7500kr före skatt om jag tar ut full. Vilket inte är speciellt mycket att fixa bostad, eller ens leva för..
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Med) skrev 2020-02-03 17:46:09 följande:

    Tack för fina ord och tankar. Ja en del träffar till och med yngre män vid den åldern. :)

    Ja just att bo själv även med en halvt vuxen dotter är stort ansvar.

    Vill flytta utomlands och börja om själv.. Mina drömmar..

    Skolan och allt fungerar mycket bra så otroligt bra område att växa upp på men offrar mkt för henne.


    Precis!!

    Förstår.. ångrar du ditt föräldraskap, är det något sånt? Det ska fasiken inte vara lätt att vara människa ibland.
  • Anonym (Med)
    Anonym (Ts) skrev 2020-02-03 17:50:58 följande:

    Precis!!

    Förstår.. ångrar du ditt föräldraskap, är det något sånt? Det ska fasiken inte vara lätt att vara människa ibland.


    Älskar min dotter men känner ibland att jag inte hade lekt av mig när jag blev mamma 28 år var jag då.
  • Anonym (Svar på tal)
    Anonym (Ts) skrev 2020-02-03 17:36:47 följande:

    Vill lämna min partner men kan inte, har ingen ekonomi alls och det blir i sådant fall till att bo hos min förälder i åtminstone några månader tills jag kan börja jobba, säkert ännu längre. Känns otroligt jobbigt. Är inte lycklig, jag lägger mer energi åt att vara orolig och må dåligt istället för på mitt barn. Mår skit. Vill inte bo i mitt gamla familjehem, känns helt misär. Hur ska jag göra? känns orättvist för min, min partners och mitt barns skull om jag stannar kvar i vårt förhållande men jag måste ju typ?

    (Har en liten bebis bör tilläggas.)


    Kan man inte så vill man inte tillräckligt. Du har ju redan lösningar, så vad stoppar dig egentligen?? Är det verkligen bättre att bo där du är nu, tills när då? Du måste inget alls, den enda som tvingar dig att vara kvar i förhållandet är DU.
  • Anonym (D)
    Anonym (Ts) skrev 2020-02-03 17:49:23 följande:

    Jo men det är på lägstanivå, dvs 7500kr före skatt om jag tar ut full. Vilket inte är speciellt mycket att fixa bostad, eller ens leva för..


    Du måste ta fram en plan och följa den. Att få till en stor förändring kräver en hel del vilja och jävlar anamma med så är det alla.

    Att flytta hem till föräldrahemmet några månader ställs mot att vara kvar där du är. Vilket är värst?

    Hur ser möjligheterna till jobb ut när barnet är säg 1-1,5 år?
  • Anonym (Ts)
    Anonym (D) skrev 2020-02-03 18:14:30 följande:

    Du måste ta fram en plan och följa den. Att få till en stor förändring kräver en hel del vilja och jävlar anamma med så är det alla.

    Att flytta hem till föräldrahemmet några månader ställs mot att vara kvar där du är. Vilket är värst?

    Hur ser möjligheterna till jobb ut när barnet är säg 1-1,5 år?


    Jobbmöjligheterna är inte de bästa även då, planen har varit att jobba ett år efter föräldraledighet och sen börja plugga vidare och ta studielån. Men blir knapert ett bra tag framöver om jag lever själv oavsett..
Svar på tråden Vill men kan inte