6:e barnet
Vi hade lite bekymmer med barnvaktsfrågan inför förlossningen. Mina föräldrar var inte friska. Då lovade min lillebror att ställa upp - bara jag inte fick för mig att föda barn tidigt en söndagsmorgon!

Vår 15-åring ville följa med på förlossningen. Efter en del diskussioner lovade vi det.
9 dagar före Bf var jag pigg, glad och energisk. Bakade och stod i. Sent på kvällen ringde det på dörren, och 15-åringens bästa kompis kom in. Jätteledsen, för hennes älskade farmor hade fått en stroke och låg för döden. Det blev en mycket sen kväll, och flickorna pratade och grät hela natten.
8 dagar före Bf (en söndag förstås) kl 05.00 vaknade jag av kraftiga värkar - gissa om min bror blev glad!
Jag är ingen morgonpigg person, och jag behöver frukost inom en kvart på morgonen, för annars förvandlas jag till ett monster. Nu hade jag rätt häftiga värkar var 5:e minut, jag skulle ringa en massa telefonsamtal och dessutom väcka 15-åringen. Det blev ingen frukost! En hastig kaffekopp med 5 sockerbitar i, var vad jag hann med.
Jag stack i väg med taxin innan dottern bestämt sig för hur hon skulle göra, men jag hörde sedan att hon kommit fram till att kompisen behövde henne.
Taxichauffören var en polare till mig. Mellan värkarna satt vi och diskuterade namn till babyn, och han ville att babyn skulle uppkallas efter honom om det blev en kille (vilket jag var övertygad om).
Jag kom fram i samma skick som jag for - av någon anledning har värkarna alltid lugnat sig lite i taxin!

Kopplades till CTG i en skön fåtölj, sedan Bm kollat och sett att jag var öppen 7 cm. Där i fåtöljen kom morgonhumöret ikapp mig ....
Jag gnällde oavbrutet;
"Ingen frukost har jag fått minsann!", "Jag har ingen lust att föda barn vid den här tiden på morgonen - jag far hem igen!", "Finns det inget kaffe på det här stället?", "Jag fryser - har ni inte råd med uppvärmning?". Det värsta är att maken hade tagit med vår nya videokamera, så mitt klagande finns bevarat för eftervärlden ....
En sköterska kom med en glassdrink och en kopp kaffe, och det var rena dunderkuren! Jag blev som en ny människa och tog mig upp stående för att underlätta värkarbetet lite. En gåstol var perfekt att luta sig mot. Synd att jag aldrig prövat det tidigare!
Det dök aldrig upp minsta lilla problem, utan när krystvärkarna kom behövde jag bara lägga mig i sängen och krysta.
Kl 09.00 föddes en förtjusande liten pojke!
Och ja, han fick namn efter taxichauffören!