louisa83 skrev 2020-03-05 00:17:32 följande:
Haha åh nej! Ja då är det lätt att känna sig ensam när det gäller svenskan. Men jag tycker du ska stå på dig. Jag träffar också folk som i början undrar lite om det är så bra att jag pratar svenska med barnen för att jag kanske förvirrar dom. Då brukar jag ta fram "universitetskortet". Om det är något som greker respekterar och värderar högt, och många andra nationaliteter också, så är det utbildning. Och speciellt utbildning i Sverige. Så det första jag säger då är att "ja det är ju bra att ge dom möjligheten att kunna studera i Sverige sen". Då är de sålda (man behöver ju inte säga att det finns massa utbildningar på engelska).
Jag tänkte lite på det där du sa tidigare om exemplet med ekorren. Vet du vad jag brukar göra? När de till exempel ser den där ekorren och säger ekorre! på grekiska, då brukar jag bekräfta dom först att de sagt rätt på grekiska, genom att upprepa det ordet och säga ja, bra! SEDAN lägger jag till det svenska ordet, så att de får en synonym till det. Och ibland ber jag dom upprepa det svenska ordet.
Om det är ett ord som är helt nytt för dom både på grekiska och svenska, då brukar jag lära dom båda orden samtidigt. Till exempel har vi börjat med veckodagarna lite. Idag pratade vi om orden "uppförsbacke" vs "nedförsbacke". Då pratade jag om vad orden hette både på svenska och grekiska. Jag har ingen aning om jag gör rätt här, jag kanske bara borde hålla mig till svenskan. Men det är nånting som inte känns rätt helt enkelt med att lära dom ett svenskt ord när de inte ens lärt sig det på grekiska än, vilket man ju måste anse vara det viktigaste språket för dom eftersom de bor i Grekland och blir förstådda genom grekiskan.
Jag tycker att det funkar bra faktiskt. De har kommit upp i en ålder där de kan skilja mellan vad som är grekiska och vad som är svenska, och vilka människor som förstår vad. Jag tänker att det kan ju inte skada att jag vägleder dom i grekiskan också, varför inte delge dom information som man besitter liksom. Och jag tycker om att bekräfta dom när de säger ett grekiskt ord för första gången också, tycker att det är en stor grej som man inte ska förbigå, och jag känner att de söker den bekräftelsen hos mig. Så jag bekräftar, sen kastar jag in det svenska ordet också.
Jag har försökt prata mindre spanska senaste dagarna för att värna svensken, och även frågat mer på båda språken och då märks det att han kan mycket på båda språken som han inte säger. Så han är nog inte så förvirrad som jag trodde. Så jag fortsätter med svenskan! Han är ju inte ens efter i sin utveckling och ddt är två veckor kvar tills han är 15 månader så jag ska lugna ner mig med oron och försöka ha det kul med min son istället. Det hjälpte mycket att höra hur andra föräldrar tänker om det! Tack för resonemangen!
