Snart 4 år gammal och väldig speciell

Hej, vi bor tyvärr i norra Sverige så det är ju lite långt för en lekdejt :/ Hade varit så trevligt annars, så hade vi kunnat följas åt och se hur det går. 

Jag har ett barn som helt föll mellan stolarna under hela skoltiden. Ingen såg någonting.

Det tog inte förrän hon var vuxen som jag propsade på att hon skulle gå och göra en utredning. Det visade sig som jag då trodde att det fanns två diagnoser som faktiskt skapade dessa problem som hon hade. Hon var inte bara lat och ignorant.

Att jag inte själv startade en utredning tidigare var inte för att jag blundade inför det okända läskiga. Det var för att jag hade inte en tanke på att mitt älskade barn ens skulle ha en diagnos, ingen sa något. Inte ens mina vänner sa något.

Men jag grämer mig fortfarande, tänk så annorlunda det kunnat bli för henne om utredningen gjorts många år tidigare och inte som nästan vuxen.

Men jag vill säga till dig att så länge man gör allt man kan för att ens barn ska må så bra som det går och ha alla sina möjligheter öppna, ska du känna dig trygg.

Mer än så kan man inte göra för sina barn.

Förstår din oro kring beteendet och utvecklingen så det kan vara bra att kolla upp sånt ni reagerar på.

Om dagis och bvc inte sagt till om något som dom märkt av så kanske det kan vara så att du jämför sonen med hur dina övriga barn var och därför känner en extra stor skillnad.

Det verkar inte finnas något som indikerar på att sonen själv har det jobbigt eller tycker att det finns ett problem? Känner han sig frustrerad över att inte prata eller gör han sig förstådd ändå?

Om han sjunger med i sånger så skulle det kunna vara en väg till att prata mer. Gör små sånger av fler grejer. Matlagning, läggdags, bada, åka till dagis. Ju mer olika sånger ni lär han så kan hans ordförråd öka och kanske göra så att han pratar. Talet finns där men en 4a åring kanske tycker att det är bara när man sjunger som det är tillräckligt roligt att "prata".

Har ni kollat upp hans hörsel? Någon som hör dåligt kan uppfattas som att man inte kan/vill prata, samtidigt som dom själva kan göra mycket ljud ifrån sig.

Det är faktiskt väldigt vanligt att barn inom autismspektrum är sena i språket! Det kan också vara tidiga, men det ser helt olika ut från barn till barn!

Mamman berättar att han klappar mycket och gör det både i tid och otid. Det skulle kunna tyda på något åt autismhållet. Att han klarar av olika rutiner talar dock emot. Men alla med diagnoser har inte problem med samma sak och det är omöjligt att uttala sig utifrån den lilla information mamman ger och utan att ha träffat pojken.

Jag vill också tillägga att det inte finns mycket som tyder på adhd dock. Att vara full av liv och lek är fullt normalt vid 4 års ålder! Adhd anses heller inte kunna fastställas så tidigt - av just samma skäl. Det är omöjligt att avgöra i ett så tidigt stadie. Vänta ett par år med att spekulera i det, är mitt råd till mamman.

Mvh Socionom

Jag vill också lägga till ett råd till TS! Var inte för snabb med att tro någonting utan ge honom utrymme att bara få vara det barn han är - med de olikheter just han har fötts med, precis som alla andra.

Jag håller med det som flera redan har skrivit här, att vi i Sverige gärna vill slänga oss med diagnoser åt höger och vänster. Men en 4-åring kan göra en enorm utvecklingsresa som inte går att förutse. Han kanske bara är sen i språket. Punkt. Och allt kan se helt annorlunda ut om några år. Det finns många exempel på barn som har utvecklats i en annan takt inom visa områden, men som fungerar fullt "normalt" när de når skolåldern.

Oroa dig inte utan jobba på med TAKK och andra språkliga hjälpmedel och ge din son den tid han behöver för att få hitta sig själv! :) <3

(Har själv en son i samma ålder som är diagnoserad med generell språkstörning. Så jag har full förståelse för vad du går igenom! Klart man undrar och är orolig ibland.)

Jag tycker alltid det är så konstigt med folk som direkt viftar bort en diagnos med "om han är snäll är det inte det"! Som vår psykolog sa under vår 3-årings utredning, hon har sett ett lika stort spann av olikheter bland autistiska personer som bland neurotypiska. Det är ju ett spektrum. Vårt barn har autism, är snällare än de flesta runtom i samma ålder (har aldrig rört någon annan eller sin lillebror), och låter lite lika ts's son. Jättebra med tidig diagnos så att man får hjälp, vårt barn hade inte utvecklats så bra sista året utan all specialpedagogik vi fått jobba med!