• Nickan87

    Autismenspektrumstörning/asperger

    Hejsan! Min 3,5 åriga kille har nu varit hos logoped eftersom han varit så sen i pratet och nu misstänks något inom ASP(autismenspektrumtillstånd). Närmare tester ska utföras till hösten då han är runt 4 år. Han är väldigt social och vill vara med andra barn och leka men har svårt att veta hur han ska vara så de blir på ett väldigt klumpigt sätt så att säga.. Han leker också utan problem ensam här hemma. Han pratar ju en massa men med eget språk och har alltid visat och pekat för att göra sig förstådd. Älskar att kramas o gosa och väldigt oblyg till nytt folk. Han har heller aldrig haft problem med förändringar, ljud eller folkmassor. Han kan ha lite svårt att koncentrera sig på en sak ibland t.ex. när han tittar på tv så måste han springa och snurra i ett par hängringar som vi har fast i taket med jämna mellanrum, så han är en mycket energisk typ. Vi har inte heller haft så mycket utbrott förutom det som hör till åldern så att säga. Han gillar även att rada bilar och ibland radas de i färgskalor.. han största intresse är bilar, traktorer ja alla sorters fordon. Han är också väldigt empatisk och kan själv bli ledsen om det är någon som blir ledsen på tv(kan de vara överkänsliga inom ASP istället kanske?)

    Undrar nu om någon här har ett barn som har haft liknande som min kille och hur det har gått i framtiden? Har det uppkommit nya bekymmer vartefter de blir äldre som inte varit förut?

    Vet att alla är olika individer men vill ändå jätte gärna veta lite mera om de med något inom ASP som just varit väldigt oblyg,energisk, känslosam men utan utbrott eftersom de flesta inom ASP man läser om verkar vara lite mera tvärtemot än vad vår kille är.

    Är ju själv ännu väldigt ny med detta och håller ännu på att smälta allt så känslorna går lite upp och ner men glad att de uppdagats så tidigt så han kommer få den hjälp han behöver för att få det lättare i framtiden.

  • Svar på tråden Autismenspektrumstörning/asperger
  • Nickan87
    pyssel skrev 2020-03-16 22:08:41 följande:

    =)

    Något annat jag kom att tänka på när jag läser mer av det du skrivit: Kanske kan vara intressant för dig att läsa om "stimming" /"stims" /"stimmande" om du tycker han har mer rörelser för sig när han känner starka känslor, t.ex viftande. Stimming kan också förekomma vid olika sinnestillstånd och fylla olika funktioner,. t.ex hantera känslor och intryck eller bara kännas bra, som en form av självstimulans (pilla trådar, snurra..)


    Tack för tips! Har aldrig hört om stimming och skulle kunna passa in på vår grabb så ska absolut läsa mera om det :)
  • Anonym (Moberg)

    Jag är ingen expert på autism men jag vill ändå lyfta flera positiva saker med er son.


    ·  HHan har ett språk, hans språk som ni förstår. Han kommunicerar således. Sedan att andra inte förstår honom har ingen betydelse.
    ·        Han leker vilket betyder att han förstår fantasilekar. Toppen bra! Barn med autism har svårt med fantasilekar.
    ·        Han söker kontakt och det är också positivt. Han vill vara en del av en gemenskap.

    ·       Ni har en jättefin kille. Vi har alla starka och svaga sidor. Stärk hans starka sidor för de kommer hjälpa honom att arbeta med de svagare.


    Jag kan tipsa er om en bok, som vi har haft stor nytta av, Svårigheter med social kommunikation. Social kommunikation föds man inte med utan något som måste övas upp, och svårigheter inom social kommunikation finns även hos både barn och vuxna som inte har någon autismliknande diagnos. Boken innehåller många övningar och vi har sett enorma framsteg i vårt barn när vi har övat dessa övningar.


    Om ni bor i Stockholm, kan jag tipsa om en bra psykoterapeut. Hör av er.

  • Anonym (Mamma)
    Nickan87 skrev 2020-03-16 21:59:36 följande:
    Han är också vår första så för oss har ju han varit det ?normala?, förutom talet då som jag reagerat på att varit påtagligt sämre då två åringar pratar bättre än vad han gör ibland.

    Hos logoped reagerade hon på att när han ville ha mig någonstans och drog i mig så tittade han mig på magen/brösten och inte i ögonen, aldrig något jag reagerat på då han nog ser en i ögonen också utan problem där i mellan. När vi lekte med dockhus så bjöd han inte med oss att leka med honom utan han var nöjd med att ha oss där och se på när han leker och när man försöker vara med så är det väl typ mera på hans villkor så antar att det är där fantasin kommer in att han inte leker fantasilekar/roll-lekar så som barn ska i hans ålder(?) men tycker det börjar bli bättre nu när vi har lekt mera så de går framåt . Han tar även i en i ansiktet ibland om han vill något som t.ex så lag pappa på fel film på tv så han tog tag i honom med båda händerna i ansiktet och såg honom djupt i ögonen och sa ?toystojy? så far i huset säkert skulle förstå vilken film han ville se ???? det är tydligen inte heller normalt att barn i den åldern tar tag i en med händerna. Han har även aldrig förut sagt sitt eget namn förrän för två veckor sedan, då han sa sitt eget namn för första gången! Nu har en massa ord börjat komma och man märker att han faktist försöker kommunicera med ord mera o mera nu så hoppas det lossnar lite.

    Han har även svårt att svara på frågor och blir liksom tyst bara, nu har vi jobbat på att han måste ge gensvar innan han får något så nu börjar det komma tydligare ?ja? (nej har nog aldrig varit ett problem att säga) ett exempel är att vi frågar om **** vill ha mjölk? Och så måste han säga ja eller på annat sätt se en i ögonen och ge något sorts svar. Har väl varit för lätta med det då vi automatiskt har lärt oss vad han vill ha med allt sitt pekande så vi bara gett det till honom..

    Angående intensiteten i beteendet så antar jag att när han ser på något roligt på tvn så kan han bli så glad så att han viftar och har sig när det är något roligt samt glädjetjut som jag trodde var normalt men antar nu att det inte är det ???? han kanske blir mera intensiv där då än andra barn i hans ålder.

    I dagis så är det mest samspelet till andra barn (och pratet förstås) som de reagerat på t.ex. så han börjar att leka riktigt bra med en annan och sen börjar de springa så blir han så ivrig o glad att han knuffar henne så hon ramlar och blir ledsen.. han gör det inte för att vara elak han blir väl bara så ?i? det så han vet inte vad han ska göra, samt att om de springer och leker med bilar så går det jätte bra ända tills han kör bilen in i någons ben och han förstår då inte att han gjort fel(de var de exempel som jag fick från dagiset).
    Mycket av det där känner jag igen! Utom sista stycket med andra barn. Ser en inte alltid i ögonen, säger inte ja (men vällldigt mycket nej!), leker iofs både ensam (med mamma bredvid) eller drar med oss vuxna i leken, använder väldigt få ord för att be om saker osv (vi vuxna fattar väl för bra antar jag och låter honom komma undan med det). Kan inte heller sitta och bli läst för riktigt, han gillar sina pekböcker men är inte särskilt rädd om dem så jag misstänker att han kan tänkas riva sönder sidorna i en vanlig bok. Men man måste våga prova också!
  • Nickan87
    Nickan87 skrev 2020-03-17 19:59:03 följande:

    Tack för tips! Har aldrig hört om stimming och skulle kunna passa in på vår grabb så ska absolut läsa mera om det :)


    Kollade in stimming på youtube så tror nog inte vår kille har de, men antar de var grövre fall som mestadels kommer upp där.. isåfall är det nog väldigt väldigt milt som han har.
  • Nickan87
    Anonym (Moberg) skrev 2020-03-17 20:13:40 följande:

    Jag är ingen expert på autism men jag vill ändå lyfta flera positiva saker med er son.


    ·  HHan har ett språk, hans språk som ni förstår. Han kommunicerar således. Sedan att andra inte förstår honom har ingen betydelse.
    ·        Han leker vilket betyder att han förstår fantasilekar. Toppen bra! Barn med autism har svårt med fantasilekar.
    ·        Han söker kontakt och det är också positivt. Han vill vara en del av en gemenskap.
    ·       Ni har en jättefin kille. Vi har alla starka och svaga sidor. Stärk hans starka sidor för de kommer hjälpa honom att arbeta med de svagare.

    Jag kan tipsa er om en bok, som vi har haft stor nytta av, Svårigheter med social kommunikation. Social kommunikation föds man inte med utan något som måste övas upp, och svårigheter inom social kommunikation finns även hos både barn och vuxna som inte har någon autismliknande diagnos. Boken innehåller många övningar och vi har sett enorma framsteg i vårt barn när vi har övat dessa övningar.

    Om ni bor i Stockholm, kan jag tipsa om en bra psykoterapeut. Hör av er.
    Ojj vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg! :D

    De är ju så mycket fokus på det han är sämre på..

    tyvärr bor vi inte i stockholm men ska absolut checka in boken som du tipsade om!Tack!
  • pyssel
    Nickan87 skrev 2020-03-18 10:59:23 följande:

    Kollade in stimming på youtube så tror nog inte vår kille har de, men antar de var grövre fall som mestadels kommer upp där.. isåfall är det nog väldigt väldigt milt som han har.


    Nu vet jag inte vad för träffar du fick men det låter så :) (att rada upp och sortera kan också räknas som stimming)

    PBS - positivt beteendestöd, kan också vara något för er. Används inte bara vid autism och tilltalar mig mer än ren IBT, intensiv beteendeterapi.
    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (Moberg)
    Nickan87 skrev 2020-03-18 11:04:05 följande:
    Ojj vad glad jag blev av att läsa ditt inlägg! :D

    De är ju så mycket fokus på det han är sämre på..

    tyvärr bor vi inte i stockholm men ska absolut checka in boken som du tipsade om!Tack!

    Jag känner igen det där att det blir så mycket fokus på det negativa.


    I vårt fall fick vi bara höra det negativa av förskolan, så till den grad att vi började tvivla på oss själva. Allt vi sa eller gjorde och allt barnet gjorde var fel.


    Till slut bestämde vi oss för att söka professionell hjälp. Vi behövde prata med någon som jobbade med barn, utveckling och stöd. Det blev vändpunkten för oss som föräldrar, och när vi blev starka i vår föräldrar roll vände det också för barnet.


    Vårt var sen med talet, sen med den sociala kommunikationen, lekte inte med andra barn, dålig ögonkontakt, avvikande gång. Men det fanns också så mycket positivt.


    Alla på förskolan hintade om autism och ville att vi skulle göra en utredning.


    Men när barnet var 4 år vände allt. På en månad kom talet igång riktigt bra, den sociala kommunikationen föll på plats, barnet fick flera nya kompisar och en bästakompis, bättre ögonkontakt och tågången försvann. Barnet hade inte autism, barnet var bara blygt och sen i starten. Sedan kom allt med en rasande fart och förskolan satt med gapande munnar för problemen var ju borta. Vid fem kunde barnet läsa, skriva, addition, subtraktion.


    Jag tycker ditt barn har många positiva saker som talar för honom; det sociala, samspelet, fantasi, öppenhet, nyfikenhet. Som jag skrev tidigare, och det var också ett av de råd som vi fick, arbeta med de starka sidorna. Lyft dem! För de starka sidorna hjälper de svaga.


    All gott!

  • tulpanis
    Anonym (Moberg) skrev 2020-04-04 22:03:38 följande:

    Jag känner igen det där att det blir så mycket fokus på det negativa.


    I vårt fall fick vi bara höra det negativa av förskolan, så till den grad att vi började tvivla på oss själva. Allt vi sa eller gjorde och allt barnet gjorde var fel.


    Till slut bestämde vi oss för att söka professionell hjälp. Vi behövde prata med någon som jobbade med barn, utveckling och stöd. Det blev vändpunkten för oss som föräldrar, och när vi blev starka i vår föräldrar roll vände det också för barnet.


    Vårt var sen med talet, sen med den sociala kommunikationen, lekte inte med andra barn, dålig ögonkontakt, avvikande gång. Men det fanns också så mycket positivt.


    Alla på förskolan hintade om autism och ville att vi skulle göra en utredning.


    Men när barnet var 4 år vände allt. På en månad kom talet igång riktigt bra, den sociala kommunikationen föll på plats, barnet fick flera nya kompisar och en bästakompis, bättre ögonkontakt och tågången försvann. Barnet hade inte autism, barnet var bara blygt och sen i starten. Sedan kom allt med en rasande fart och förskolan satt med gapande munnar för problemen var ju borta. Vid fem kunde barnet läsa, skriva, addition, subtraktion.


    Jag tycker ditt barn har många positiva saker som talar för honom; det sociala, samspelet, fantasi, öppenhet, nyfikenhet. Som jag skrev tidigare, och det var också ett av de råd som vi fick, arbeta med de starka sidorna. Lyft dem! För de starka sidorna hjälper de svaga.


    All gott!


    Först: Jag tar gärna tipset på psykoterapeuten. Har en lite liknande situation som TS och vi bor i Stockholm. Är det den professionella hjälpen som du syftar på ovan?

    Samma här att det blir mycket fokus på det negativa. Vi har en pedagog på förskolan som alltid snackar om det som INTE funkar, stort som smått. Och så har det varit sen dag 1. Inskolningen var tuff och redan då fick hon oss att känna att vår son var ett problem. Han har gjort enorma framsteg där på 1,5 år och idag återstår väl bara att han inte visar socialt intresse för sina jämnåriga. Precis som du skriver så börjar man snabbt tvivla på sig själv och på barnet, vet inte hur många gånger efter hämtning som jag känt mig ledsen och orolig. 

    Att det vände sådär vid 4 årsåldern är ju underbart att läsa!
  • Anonym (Moberg)

    Absolut!


    Vi går hos: https://www.ungdomsterapi.se/omungdomsterapi


    Bli inte avskräckt av att det står ungdomsterapi. De flesta är kanske ungdomar, men de har även yngre patienter ? som vårt barn.


    Vi går hos Madeleine Goldman och har fått enorm bra hjälp. Det har hjälpt oss i vår kommunikation med förskolan, för den var precis lika dålig som er, och vi har fått tips på övningar som vi har använt oss av (och gör fortfarande).


    Vi fick tipset från en god vän till oss som i sin tur hade blivit rekommenderad av BUP i Stockholm att de kunde vända sig dit, så ryktet är bra. 

    Som du säkert förstår ger vi inte mycket för förskolan. 

  • tulpanis
    Anonym (Moberg) skrev 2020-04-09 17:14:15 följande:

    Absolut!


    Vi går hos: https://www.ungdomsterapi.se/omungdomsterapi


    Bli inte avskräckt av att det står ungdomsterapi. De flesta är kanske ungdomar, men de har även yngre patienter ? som vårt barn.


    Vi går hos Madeleine Goldman och har fått enorm bra hjälp. Det har hjälpt oss i vår kommunikation med förskolan, för den var precis lika dålig som er, och vi har fått tips på övningar som vi har använt oss av (och gör fortfarande).


    Vi fick tipset från en god vän till oss som i sin tur hade blivit rekommenderad av BUP i Stockholm att de kunde vända sig dit, så ryktet är bra. 

    Som du säkert förstår ger vi inte mycket för förskolan. 


    Tack, detta verkar väldigt intressant! Är hon duktig på barn och deras utveckling då alltså? Och samtalen är endast för oss som föräldrar, barnet är inte med? Känner inte för fler bedömningar av honom just nu, hittills tycker jag bara det skapat ännu mer förvirring, till exempel hos logopeden som varken kunde säga bu eller bä, utan är främst ute efter att få bolla med någon som kan och som kan ge tips på övningar och så, som du skriver.
  • Anonym (Moberg)

    Hon är duktig på barn och deras utveckling. Hennes bakgrund är från BUP och BUP i Stockholm rekommenderar henne.


    Det är bara vi föräldrar som har träffat henne, barnet har inte varit med en gång. Som vi ser på det är det inget fel på barnet däremot fel på oss vuxna. Det är ju vi vuxna som ska anpassa oss efter barnet, inte barnet som ska anpassa sig efter en stressig vuxenvärld. Vi har däremot berättat hur det har varit och hon har ställt frågor, men inte dömande frågor som de på förskolan. Vi är jättenöjda med den hjälp vi har fått.

Svar på tråden Autismenspektrumstörning/asperger