Sambo vägrar flytta eller samarbeta!

Är barnen så pass "med" att hen kan sätta sig ner och prata med dom? Berätta vad som händer och vad som kommer hända härnäst? Sambon kan inte gå runt och dra hasorna efter sig i lägenheten i all evighet, du har fått väldigt många tips som du kan framföra och jag hoppas att hen tar tag i det en gång för alla. Hen har varit tillräckligt gästfri sen separationen.

Måste vara jobbigt med hönor som vänner. Tror inte hönor omfattas av samma lagar som människor.

Det här engagemanget från din sida måste rimligen innebära att du är mannens nya. Och då kan det ju faktiskt vara så att du inte får all information. Om du tittar lite krasst på det du skriver så är det ett så fullständigt svartmålande av kvinnan i samborelationen så en så knepig människa finns nästan inte. Jobbar inte enbart pga lat (men har kanske skött hushållet, barnen osv..?). Börjar dejta andra (så båda dejtar andra samtidigt som de lever familjeliv med två minderåriga barn? Verkar svårt att hitta tid till det?). Mannen försöker köpa ut men hon vägrar flytta - fast samtidigt har hon ingen chans att fixa eget boende så...Vart ska hon flytta då?

Om man VERKLIGEN vill iväg från en relation så lägger man ut huset till försäljning och skaffar sig ett boende. Man fixar det själv. Man dividerar inte med en ovillig sambo i ett halvår utan att komma någon vart.

Så min spontana gissning är att separationen inte är så klar egentligen.

Imtressant att den som gissar det är mannen som inte är intresserad att ta tag i sitt liv  o därför vägrar att flytta får stå kvar, medan inlägget av den som gissade tvärtom plockats bort.

Tyvärr finns dessa knepiga människor.

Och kan ärligt säga att jag inte har en relation eller dejtar någon. Utan det här är bara en vän till mig. Varför jag lägger tid på det här är just för att jag ser hur dåligt min vän mår av det här och hen har bett om vägledning.

Självklart finns det många detaljer i de här som skulle bli alldeles för mycket att skriva.

Vill du dra slutsatsen att sambon är kvinna och hen är man så varsågod.

Ja, jag drar den slutsatsen faktiskt. Det är uppenbart att din insyn i vännens liv enbart handlar om vad han berättat för dig. När man är nära vän med någon brukar man ha träffat hens partner, sett relationen under en längre tid osv. Man brukar också ha lite koll på barnen och hur de är med dem. Du känner bara den ena i förhållandet och är ändå så involverad att du skriver på familjeliv om vad han ska ta sig till. Det brukar man inte göra med människor man är bekant med.

Och det mest uppenbara duckar du för: att deras avslut på sin relation inte är färdig och att de skulle behöva gå i familjerådgivning för att bli klara, bearbeta sina känslor runt separationen och ta ett beslut. Det är lätt att bara vilja se det praktiska när man står utanför. Men självklart är avslutet på deras långa relation inte något som bara avhandlas via en mäklarfirma. Att någon vägrar lämna - om det nu är så - beror oftast på att man inte är färdig med relationen och att man hoppas på att det ska bli bra igen. Den som bestämt sig för att lämna kan inte göra så mycket åt det så länge man bor kvar. Så man får göra det så många andra gjort: packa en tillfällig väska, flytta en vecka till en kompis eller familjemedlem och faktiskt ta steget.

Så personen i fråga hade jobb när relationen påbörjades? För annars har jag svårt att fatta hur det kunde bli seriöst om personen inre visat något intresse för att ansvara för sin egen försörjning. Mer avtändande drag än så får man ju leta efter. Finns inget förmildrande här tycker jag, att barnen är gemensamma spelar ingen roll. Jag hade inte känt mig älskad av någon som lät mig jobba heltid och aldrig kunna spara något eller unna mig något. Fy fan!

Jag skulle tro att du och "hen" får dra lasset av att hitta bostad. Sambon kommer inte att göra det och soc kommer inte fixa fram en lägenhet. Om hen skriver en formell uppsägning, kom då också med en konkret lägenhet dit sambon kan flytta.

Eftersom sambon dejtar misstänker jag att sambons plan är att snabbt bli ihop med och flytta in hos någon ny.

Ja sambon hade jobb i början av relationen.

Jag håller med dig, de hade inte varit attraktivt för mig heller. Har mycket tankar och åsikter kring de, har berättat för hen om mina åsikter kring de för längesen. Har bara gjort det en gång då det egentligen inte rör mig hur dem valt att leva. Hen har försökt pratar om de och hjälpt till med jobbsökande och annat men har väl gett upp då det flera gånger blivit oense om det och vardagen har fortsatt rulla på.

Ja sambon hade jobb i början av relationen.

Jag håller med dig, de hade inte varit attraktivt för mig heller. Har mycket tankar och åsikter kring de, har berättat för hen om mina åsikter kring de för längesen. Har bara gjort det en gång då det egentligen inte rör mig hur dem valt att leva. Hen har försökt pratar om de och hjälpt till med jobbsökande och annat men har väl gett upp då det flera gånger blivit oense om det och vardagen har fortsatt rulla på.

Ja sambon hade jobb i början av relationen.

Jag håller med dig, de hade inte varit attraktivt för mig heller. Har mycket tankar och åsikter kring de, har berättat för hen om mina åsikter kring de för längesen. Har bara gjort det en gång då det egentligen inte rör mig hur dem valt att leva. Hen har försökt pratar om de och hjälpt till med jobbsökande och annat men har väl gett upp då det flera gånger blivit oense om det och vardagen har fortsatt rulla på.

Hen har börja förstått att hen får leta boende åt sambon.

Hen tar del av alla era svar och har fått mycket bra råd.

Det är ju väldigt ovanligt att frivilligt vara utan jobb i Sverige idag. Vet du verkligen säkert att sambon på eget bevåg bara valt att sluta jobba? Det brukar ju påverka ekonomin rätt rejält liksom. Det mer troliga är väl att det handlar om psykisk ohälsa eller liknande.