Orkar inte med min tjej

Jag har från dag 1 tagit hand om hans barn precis som om de vore mina. Köra till o från skola, hämta på skola, lämna hämta hos vänner, lagat mat till dem VARJE dag, åkt iväg på utflykter bara jag o barnen nät han har jobbat, följt med till tandläkaren osv osv. Men han anser att det va ju ett val jag gjorde. Jag valde ju att ta hand om hans barn, o han menar på att jag får "skylla mig själv" nu när han inte vill ta hand om bebisen så mycket.

Du har nog fel i att han resonerar exakt så, även om det kan framstå så i praktiken.

Har du sagt till honom hur du upplever det?

Varför i hela friden skapade ni en överenskommelse innan ni skaffade barn om att du skulle ta det mesta av ansvaret för barnet? Och det utan att specifiera vad det innebär? Ni får nog sätta er ned och omförhandla och vara väldigt tydliga med vad ni vill och vem som ska göra vad mer exakt. Gör en fördelning som gäller nu när han är hemma så kan ni göra om igen när ha börjar arbeta.

Ja barn är och ska vara uppmärksamhetskrävande. Men det gäller förstås alla ens barn.

Kusinen

Han hade barn sedan innan o kände sig nöjd. Jag ville ha barn. Jag sa till han att vill du inte ha så får vi dela på oss för jag vill ha. Då sa han att han kan tänka sig skaffa ett barn till men att jag skulle ta mesta ansvaret. Ja sa jag, det är ju ganska givet att det blir så iom att jag är föräldrarledig, ammar osv. Jag va också noga med att tala om att inte särbehandla barnen o det skulle han såklart inte göra. Men det är precis det han gör.

Jo givetvis. Barn är uppmärksamhetskrävande. Men ena barnet ska spela med pappa, pappa ska titta på när han själv spelar, de ska vara ute ihop, pappa tar maten till honom, pappa brer smörgås till honom, barnet är 9 år. Pappa o det barnet sitter fast i varandra.

Men bebisen kan han spendera 5 minuter med. Det behövs ju inte längre tid för bebisen fattar ju ändå inte... Enligt honom.

Han låter inte alls intresserad och engagerad i sitt yngsta barn. Engagerade föräldrar klarar att visa intresse för två eller tre eller ännu fler uppmärksamhetskrävande barn.

Jättetråkigt för dig och den lille. Tror du att det finns chans att han öndrar sig? Vad tänker du göra annars?

Jag vet inte alls hur jag ska göra. Det är mycket andra (negativa) händelser som spelar stor roll. Men vi säger man delar på sig. Hur löser man ens det med bebisen. Jag hade ju mer än gärna haft bebis 100 % men bebis måste ju få träffa sin pappa. Men om han inte tar något ansvar nu vem säger att han kommer göra det sen? Bebisen kommer ju alltid komma efter hans andra barn.

Bebisen satt i halsen en gång. Jag blev skitorolig o försökte hjälpa bebis. Ropade på bebisens pappa o sa att han skulle komma för bebisen hade satt i halsen.

Då svarar han: vad fan ska jag göra åt det, jag duschar. Det är ju du som matar bebisen.

Sen hörde jag han sucka o ba: asså så jävla trög

Jag blir så ledsen

Sök nån form av rådgivning så att du får prata igenom din situation och dina alternativ. Det är så gott som alltid bra att bolla med någon annan för att kunna reda ut sina egna tankar.

Om du väljer att separera är det ju ditt ansvar att ta hand om barnet på ett bra sätt och inþe motverka barnets umgönge med papan. Utifrån hur han agerar nu lutar det ju inte åt att det blir konflikt om vem som ska vara boendeförälder i alla fall. Hans ansvar få han ta själv och det hjälper nog inte så mycket att spekulera i hur närvarande han kommer välja att vara. Du får anpassa dig efter det allt eftersom och vara noga med att ha nedakrivna överenskommelser kri g umgänge osv. Men det är ju mycket att fundera på innan ni eventuellt hamnar där.

Ironi?

Nej det är inte ironi. Det är på riktigt, tyvärr.. Jag vet inte varför tråden förflyttades till ironi & satir

Är du helt tappad bakom ett tåg!

Alltså sorry men antingen så är detta bara ett skämt eller är du verkligen en sån dum mansgris?

Varför är du ihop med henne??

Kom inte å säg att du älska henne eller barnet för du älskar bara sig själv.

Så varför slösa du hennes tid?

Nej, han kommer INTE få ha bebisen varannan vecka. Never.

Jag tycker du ska ringa soc redan nu och rådfråga.

Har du tillräckligt med föräldradagar?

Han har gett alla sina dagar till mig. Men jag blir så ledsen på detta. Vet inte vad jag ska ta mig till.