Vill inte skiljas, men har inget att välja på?

[quote=80351812][quote-nick]Anonym (Prosit) skrev 2020-04-21 12:57:29 följande:[/quote-nick]Exet är inte skyldig att gå i terapi och "ärlig" kan vara en omöjlighet.

Jag lämnade mitt ex eftersom hon var väldigt självisk. Jag påtalade några saker som jag var missnöjd med och hon bättrade sig en kort tid. Sedan föll hon tillbaka i gammalt mönster igen. Vi var särbos och det utvecklade sig till att vi levde parallella liv men även med vissa gemensamma aktiviteter som var väldigt bra.

(Man kan ju inte vara lycklig jämt, eller hur?)

Jag träffar en ny kvinna på ett osannolikt ställe och blir blixtförälskad. Efter en tid känner jag att jag måste välja och jag väljer den nya, hon var katalysatorn.

Vad var orsaken? Mitt ex som inte ville lyssna på varför jag inte var nöjd eller att jag träffat en ny? Pick 'n' choose!

I övrigt är det bra råd plus att jag skulle vilja säg: ta sorgeprocessen och tiden!

Skitjobbigt men sorg helar även om det är jobbigt.[/quot

Om man vill gå ska man såklart inte tvinga sej att vara kvar i ett förhållande. Jag tror ingen innerst inne vill vara med någon som inte vill.

Det jag menade med skyldighet, är att man bör ge sin partner den riktiga förklaringen till varför man går. Den som lämnar är ofta rätt många steg före i processen än den som blir lämnad. Det brukar vara rätt många frågor man blir lämnad med. Har man varit ett par i 15 år ställer man upp på det om man inte är ett rövhål.

Är med största sannolikhet den jobbiga sanningen.

och det kan jag hålla med om så länge man är intresserad av att ha ett gott förhållande till sitt ex. Vi pratade mycket...
Viktigt att det inte utmynnar i ett blame-game!

Problemet är att många gånger duger inte den riktiga förklaringen och ibland går det inte sätta ord på den heller.

Personligen så har förklaringar varit noll och intet värda när någon gjort slut. Situationen ändrades inte alls

Vad tror du själv om det som jag och flera andra i tråden tror - att han har träffat en annan?

De gånger jag har blivit lämnad hastigt och utan någon riktig förklaring har det ALLTID funnits en ny kvinna. Min nya partner lämnade sin f.d sambo i chock när han träffade mig. Hon förstod ingenting och var helt förstörd medan han redan varit på väg bort de senaste åren och ansåg att det inte borde kommit som nån chock för henne.

Jag vet inte om det skulle kännas bättre eller sämre för dig om han skulle träffat nån ny, men jag tror det är bra att få en förklaring i så fall.

Det var något jag frågade honom innan han flyttade, men han säger att det absolut inte är så. Han sa att han alltid har varit i förhållanden och vill bo själv. Och jag tror på vad han säger.

Men min egen erfarenhet är också att jag i tidigare förhållanden alltid blivit lämnad för en annan. Så det har varit min största rädsla och orsak till bristande tillit från min sida + att början i början av förhållandet var det en annan kvinna inblandad.

Jag vet att det är ett problem jag har, är långt ifrån perfekt och säkert en stor orsak till att det blivit som det blivit.
Och jag skyller inte allt på honom, jag vet att jag har mycket att jobba på med mig själv, det har också han. Men jag har alltid trott att vi skulle klara av vad som helst tillsammans.

Vi är nog alla olika där. I mitt fall där jag blev lämnad efter 20 år med en massa lögner dom sista åren hade det underlättat min bearbetningsprocess. Inte att för att förlåta honom eller få tillbaka honom för det ville jag aldrig, men för att få ihop pusslet. Om däremot någon lämnat mej efter ett kort förhållande hade jag tänk samma som du.

Jag har varit på andra sidan och bröt. Den riktiga orsaken, att han betedde sig illa mot mig dög inte utan han skulle prompt ha namnet på den icke-existerade nya mannen

Men nu är det ändå rätt många som säger det direkt efter uppbrott för att de tror att exet inte orkar eller mår väl av att höra sanningen.

Några månader senare eller via gemensamma vänner brukar sanningen slinka fram.

[quote=80352188][quote-nick]sextiotalist skrev 2020-04-21 16:20:25 följande:[/quote-nick]Jag har varit på andra sidan och bröt. Den riktiga orsaken, att han betedde sig illa mot mig dög inte utan han skulle prompt ha namnet på den icke-existerade nya mannen[/I

Alla har såklart inte någon annan i bakfickan. Är för övrigt rätt ovanligt att kvinnor har det.

Mitt ex sa just så och jag valde att tro honom. När andra sa att det alltid finns en annan när dom säger så hävdade jag envist att det inte var så i vårt fall. Har tyvärr kontakt med andra som fått samma förklaring av sina män. Gissa om någon av dom fick sanningen? I mitt fall la jag pusslet efteråt. Hotellnätter som inte stämde. Övertid, smusslande med mobilen, you namn it. Det här var innan GDPR och lätt att få namnet på vilka som bodde på hotellet via ett samtal. Dessutom var han dum nog att ta med sonen på en massa aktiviteter med henne innan han lämnade mej. Då sa han bara jobbarkompis men sonen avslöjade det efter första helgen han var hos sin pappa. Han berättade glatt att en tjej sov över men det var ok för han kände henne redan. För mej är det ok att han lämnade mej för en annan, men att allt ljugande är inte ok. Det gnagde att jag inte kunna ställa honom till svars för hans beteende och såklart att jag varit med och betalt hotellnätter och middagar för henne.

Det jag egentligen vill ha sagt att den som blir lämnad borde ha rätt att få hela sanningen. Om det som i ditt fall sen inte godtas ja då kan man inte göra mer.

Om han har bestämt sig för att lämna tror jag inte att det hjälper med några argument från din sida. Gissningsvis har han gått och funderat länge på det här beslutet.

Han är redan klar med sitt sorgearbete eftersom han troligtvis inte bara vaknade upp en dag och tänkte: Nej, jag vill skiljas! 

Troligen har han tänkt på det länge, argumenterat för sig själv fram och tillbaka. Sen kom han fram till att han inte vill mer. Det är inte helt otroligt att det också finns en ny med i bilden som fått honom att ta det slutgiltiga steget. 

Att han bryter helt är på gott och ont. Du vill prata, analysera och argumentera för att ni ska försöka igen. 
Han tycker antagligen att han har försökt redan men inte fått respons och nu har han ledsnat och vill inte höra ditt, för han är redan klar. 

Alt har han träffat en ny och vill inte tvingas säga det än. 

Det goda i det hela med hans totala bryt är att du tvingas gå vidare. leva ditt liv helt utan hopp om att det ska bli ni igen. 

Har din man bestämt sig för skilsmässa får du respektera hans val - det gör ont värre att protestera och försöka laga förhållandet. Bättre att skiljas under relativt vänskapliga förhållanden.

Nu är det läge för dig att ta ta hand om dig själv, att inrätta ditt liv efter nya riktlinjer.

Inte ta kontakt med exet om det inte gäller absolut tvingande ekonomiska mellanhavanden. Håll honom så långt borta från dig du bara kan, då läker du snabbare, jag lovar!

Inte älta det skedda med vänner och släkt. Prata kan man göra, men inte stup i kvarten återkomma till hur exet betett sig osv

Du kommer igenom detta liksom tusende män och kvinnor varje år kommer igenom och över sina spruckna äktenskap och förhållanden. 

En tid med samtalsterapeut är nog inte så dumt tänkt.

Är 60 år nu och livet börjar vid 40 du har massor av fint och bra framför dig 

Troligtvis en annan kvinna. Eftersom han är så snabb och till synes oberörd.

Jag trodde också att det inte fanns en annan, tittade henne i ögon och ställde direkt fråga, bad om uppriktighet. -Nej, det finns ingen annan, jag svär.
Klart det fanns.

Nu har det gått 9 månader efter jag flyttat ut och stormen har lugnat ner sig. Och vilken storm, dessutom. Jag tränade som aldrig i livet. 41 år gammal och presterade mycket bättre fysiskt än när jag var 21. Och pratade, massor. Sen kom dejtande.

Acceptera att sorgen kommer som en storm och förlåt dig själv för allting i förväg. Träna och prata ut dig. Låt dig blöda. Lyssna inte på bullshit i stilen "ryck upp dig". Det kommer du visst göra, men sen. Det är ingen ide att sy ihop ett infekterad sår, bara så det ska se bra ut på ytan.

Håll ut. Du kommer resa dig. Och om det är så nu att han ljuger och har en annan, det kommer han ångra, att han har behandlat personen han levde ihop med på det sättet till slut.

Tack för svaret! 

Det börjar kännas lite mer hoppfullt, kör samma stil och tränar på gym/promenerar mycket och det har faktiskt hjälpt, känns inte som att jag vill självdö längre men det är en bit kvar tills det kommer att kännas okej.

Vi har pratat igen, men jag kommer nog aldrig att få de svar jag är ute efter så det har jag accepterat trots att det är svårt.

Men lite hopp om livet finns det :)