• Lilly1717

    Överväldigad och värdelös, känner någon annan såhär?

    Lite deppig rubrik jag vet men vill väl mest bara se om jag är ensam om att känna såhär (och ifall inte kanske någon annan som känner likadant får veta att den inte är ensam heller!) Är i v36 med andra barnet och har sedan typ v25 känt mig helt värdelös för att jag haft krämpor och trötthet som inte gett med sig. Orkar då liksom inte göra allt jag vill göra eller kunnat göra tidigare vilket för mig har varit en skitsvår omställning, har nog inte lyckats än. Jag har fått ett flertal komplikationer denna graviditet medan jag seglade igenom min första och mådde topp hela vägen så nu känner jag mig överväldigad och ibland panikslagen av smärta och att orken inte finns. Jag ser mig omkring och ser allt som behövs göras, promenaderna jag borde gå... allt jag borde orka. Men jag orkar bara inte, vilket får mig att känna mig värdelös. Finns det någon som känner igen sig eller är jag bara lat och borde bita ihop och orka mer? Jag försöker tänka så otroligt positivt hela tiden men allt tar liksom över.

  • Svar på tråden Överväldigad och värdelös, känner någon annan såhär?
  • LittleSunshine84

    Försök att andas, du gör redan otroligt mkt! Du skapar ett nytt liv i din kropp :) man får känna sig otillräcklig men försök att se nyktert på det, det är övergående och du hade andra ambitioner! Alla som känner dig vet vad du går för i alla fall.

  • Söderlund

    Ja, du är inte ensam. Jag väntar första barnet med bf imorgon och har senaste månaden i alla fall börjat må sämre och sämre mentalt. Jag har väl egentligen en problemfri graviditet förutom foglossning, kan inte gå en promenad längre än 15 minuter just nu och väldigt långsamt, ändå får jag sota för det dagen efter för att bäckenet värker. Corona ställer ju till det så maken jobbar hemifrån och vi isolerar oss för att inte bli sjuka så han missar förlossningen. I vanliga fall jobbar jag med människor och väldigt social. Jag brukar också träna och vara ganska aktiv. Det känns som att allt som får mig att må bra är borta, kvar är jag i en kropp som är oerhört begränsad just nu och gör ont. Jag känner mig urdålig på att vara gravid, att jag inte bara kan härda ut den sista tiden och inte bli så ledsen och deppig, men jag är verkligen obekväm i min kropp just nu och känner mig också värdelös.

    Tog upp det med barnmorskan igår och fick en läkartid på fredag för vidare planering av igångsättning om vi skulle hamna där. Känns skönt att ha något att förhålla sig till.

  • Lilly1717
    LittleSunshine84 skrev 2020-05-06 12:57:09 följande:

    Försök att andas, du gör redan otroligt mkt! Du skapar ett nytt liv i din kropp :) man får känna sig otillräcklig men försök att se nyktert på det, det är övergående och du hade andra ambitioner! Alla som känner dig vet vad du går för i alla fall.


    Tack, du har så rätt. Ska försöka fokusera på att det inte är för alltid såklart. Man blir så lätt fast i känslan av att allt är hopplöst fastän någonstans vet man att det inte är så.
  • Lilly1717
    Söderlund skrev 2020-05-06 15:31:41 följande:

    Ja, du är inte ensam. Jag väntar första barnet med bf imorgon och har senaste månaden i alla fall börjat må sämre och sämre mentalt. Jag har väl egentligen en problemfri graviditet förutom foglossning, kan inte gå en promenad längre än 15 minuter just nu och väldigt långsamt, ändå får jag sota för det dagen efter för att bäckenet värker. Corona ställer ju till det så maken jobbar hemifrån och vi isolerar oss för att inte bli sjuka så han missar förlossningen. I vanliga fall jobbar jag med människor och väldigt social. Jag brukar också träna och vara ganska aktiv. Det känns som att allt som får mig att må bra är borta, kvar är jag i en kropp som är oerhört begränsad just nu och gör ont. Jag känner mig urdålig på att vara gravid, att jag inte bara kan härda ut den sista tiden och inte bli så ledsen och deppig, men jag är verkligen obekväm i min kropp just nu och känner mig också värdelös.

    Tog upp det med barnmorskan igår och fick en läkartid på fredag för vidare planering av igångsättning om vi skulle hamna där. Känns skönt att ha något att förhålla sig till.


    Tack för att du tog dig tid att svara, känns skönt att veta att man inte är ensam. Önskar såklart att du inte behövde känna så heller, men är skönt att inte vara den enda som tänker att fan vad kass jag är på det här. Känner igen mig i allt du skriver och hoppas att du kan få en igångsättning om det går över tiden, om det är vad du vill ha och behöver för att inte må ännu sämre. Man vill ju inte börja sin första tid med sin nyfödda med psyket i botten, men känns lite så just nu. Lycka till! Hoppas du känner dig bättre efter läkartiden imorgon.
  • sommar 77

    Hej,

    Jag är i v 27 och väntar mitt femte barn (min mans och min andra gemensamma).

    Är sjukskriven...för typ utmattning, huvudvärk, trötthet och onda sammandragningar...

    Vi har en busig 2 åring som jag borde leka mer med och borde gå till parken med oftare osv... Men jag är också helt slut....

    Och Corona gör ju allt ännu värre. Är helt isolerad.

    Hur gammal är ditt första barn?

    Var bor du?

  • Lilly1717

    Hej

    Usch låter inte alls kul med alla de ?problemen?, lider med dig!! Har du haft likadant i tidigare graviditeter?

    Min son är 3 år, så ja sliter dagligen med skuldkänslorna att inte kunna vara fullt så rolig och Engagerad som jag känner att jag vill och borde. Vi bor en liten bit utanför Södertälje. Du då?


    sommar 77 skrev 2020-05-15 19:02:35 följande:

    Hej,

    Jag är i v 27 och väntar mitt femte barn (min mans och min andra gemensamma).

    Är sjukskriven...för typ utmattning, huvudvärk, trötthet och onda sammandragningar...

    Vi har en busig 2 åring som jag borde leka mer med och borde gå till parken med oftare osv... Men jag är också helt slut....

    Och Corona gör ju allt ännu värre. Är helt isolerad.

    Hur gammal är ditt första barn?

    Var bor du?


Svar på tråden Överväldigad och värdelös, känner någon annan såhär?