Jag har aldrig blivit dumpad, igår blev jag dumpad

Jag känner igen mig i nästan ALLT du skriver. Helt sjukt. Trodde nästan att det var jag som hade skrivit det där, haha.

Jag var också en väldigt kontrollerande och svartsjuk person förut. Det berodde på mitt mycket dåliga självförtroende samt självkänsla och varför jag fick dåligt självförtroende och självkänsla är pga psykisk misshandel jag fick utstå som barn, av min förälder. Det jag gick igenom som barn präglar mig än idag och det skapade mig till en svartsjuk och kontrollerande person som inte kunde vara i ett normalt förhållande. Idag är jag en bättre person, men jag har fortfarande en del att jobba på.

Precis som du så förstörde jag också ett förhållande med en man jag var tillsammans med. Jag var svartsjuk för ingenting och jag upprepade mig hela tiden. Detta ledde till att det tog slut mellan oss, då han inte orkade längre. Förhållandet blev destruktivt och fyllt av bråk och problem.

Det var jag som förstörde förhållandet, men jag tror dock inte att vi hade kunnat fortsätta ihop ändå. Vi var för olika som personer. Jag är också en väldigt känslig person, behöver mycket närhet och kärlek. Han är tvärtom och det kändes aldrig riktigt som att vi hade kunnat fixa det hur som helst, för vi passade oavsett inte ihop och vi kunde inte prata om något alls. Så för min del var det nog lika bra att det tog slut, för jag ser verkligen inte hur vi någonsin skulle kunna fortsätta tillsammans. Även om jag hade slutat vara svartsjuk och kontrollerande så hade det aldrig funkat. Vi var hur som helst för olika och vi kunde inte prata om något alls, så det var bra att det tog slut mellan oss.

Dock så ångrar jag väldigt mycket att jag förstörde relationen på det sätt jag gjorde. Ingen vill i längden vara med en svartsjuk och kontrollerande person, det mår man inte bra av och det var inte hans problem utan upp till mig att lösa.

Men oj! Sjukt vad lika detta var. Kul att du skrev, kul att höra från någon som haft samma sak.

Fastnade du också i små saker? Och hade mycket frågor ibland? Dessutom kunde jag vara noggrann så jag blev galen på mig själv, som inte ens handlade om svartsjuka. T.ex om jag inte hörde en sak han sa, även om jag inte behövde höra det, eller förstod helheten iallafall så kände jag mig tvungen att gå tillbaka till *men vad var det du sa där i början?*... Suck.

Hur kom du över känslan att det var DU som förstörde förhållandet? Eller har du kommit över det? Känner att jag har jättesvårt med just den grejen, jag får liksom massa ånger inom mig när det går uppför mig vad jag gjort liksom, att det var JAG... Vill va säga förlåt och ångrar mig.

För oss tror jag det funkat ganska bra bara mina problem varit borta. Vi funkade inte alltid så bra i diskussion dock men jag inser att mycket berodde ju på mig, att det var onödiga saker jag ville diskutera. För när det verkligen var något VIKTIGT, då var han förstående och kunde diskutera. Men jag gjorde ju saker som inte va så viktiga till viktigt också och då var han inte så på att diskutera förstås... Han försökte verkligen förbättra diskuterandet, som han ogillar, för min skull.

Visst lite olika tyckte vi ju om saker och ting och ibland tyckte jag inte att jag alltid nådde fram som jag kanske gav lite ex på i ts... och det att jag hade svårt att ta honom ibland å veta om han är sur eller om det inte är något..

Absolut, jag var likadan som du beskriver. Jag fastnade i saker och i detaljer och var tvungen att fråga om samma frågor hela tiden, för att få bekräftelse. Var exakt likadan. Jag visste att han skulle bli arg om jag fortsatte fråga, men ändå gjorde jag det. Jag kunde inte hålla mig, det blir som att man måste fråga.

Har fortfarande inte kommit över det faktum att jag förstörde hela vårt förhållande. Dock är det inget som gör mig ledsen längre, då jag som sagt har insett att vi hur som helst inte passade ihop och det hade nog ändå inte fungerat mellan oss. När jag tänker på det så blir jag givetvis ledsen att jag förstörde det på just det där sättet. Jag hade inte behövt vara svartsjuk och kontrollerande, för det är ju hemskt att utsätta sin partner för det, så det ångrar jag grovt. Att han dumpade mig är dock förståeligt och det hade nog hur som helst blivit så, men det hade varit lättare att leva med om det inte hade varit så att jag hade utsatt honom för svartsjuka och kontrollerande beteende. Då hade man inte känt sig lika hemsk.

Men vad ska man göra? Det är bara att lära sig av sina misstag, jobba på sig själv och verkligen aldrig upprepa samma misstag i kommande relationer. Har sagt förlåt många gånger och försökt reda ut allt, så det enda som finns kvar är att gå vidare och aldrig göra om samma sak med någon annan.

Ofta är det val man gör pga bakomliggande trauma. Säger inte att det är så för dig, men ofta är det så.

Jag har själv sett detta i lite äldre ålder, eller hur man ska säga. Framförallt har jag tagit mer skit än jag borde ha gjort i alla relationer och lagt all skuld på mig själv.

Jag har inte blivit fysiskt misshandlad i flera relationer, och inte i min senaste, men psykiskt.

Jag tror mönstret är att ta mer skit än man förtjänar och att för lätt ta på sig skulden själv. En person som inte gör det skulle aldrig i längden acceptera psykisk misshandel då den inte lika lätt skulle se sig själv som orsaken.

Sedan tror jag som sagt det blir lättare att man hamnar där om man inte haft en särskilt bra uppväxt tex. 

Jamen exakt så! Shit vad lika vi va/är. Man vet dom blir arg men det är liksom ett tvång, jag började dock akta mig för att inte fråga för mycket, försökte sluta i tid osv. Och detaljerna... *du ska ju veta varenda liten detalj*... ja jag skulle ju det... :( Och fråga igen...

Äsch då, tråkigt att du fortfarande går kring med samma känslor. Tråkigt för min del också att höra det, man vill ju ha hopp att man kan komma över det... Men som du säger, vad ska man göra.... Precis, vore lättare å leva med om det inte hänt... Ångrar också att jag utsatt honom för detta. :( Han kommer nog knappast tillbaka... Han såg så glad ut på sociala medier idag, såg en bild på honom... Blev ledsen... Är han sådär glad?

Jag kommer nog också säga förlåt åt honom, sa det också i vårt hejdå men just nu ska jag låta honom vara tänker jag... Men har svårt att lämna just HONOM, känns som jag vill ha honom, att det var *onödigt* att förstöra :(

Hur längesen är detta för dig?

Sorry för sent svar.

Men jaa, det är verkligen skönt att kunna läsa om någon som är så lik en själv! Det känns skönt att kunna ventilera med någon som man vet förstår vad man snackar om, liksom.

Precis, det blir som ett tvång, att man måste fråga och man vet såklart att han blir arg när man hela tiden upprepar sig. Ändå så fortsätter man, för att man inte kan låta bli. Låter helt sjukt.

Ja, man ångrar vad man utsatte personen för. Jag är dock inte längre ledsen för att det tog slut, men att jag behandlade honom sådär, det ångrar jag grovt.

Han gjorde slut med dig. Vad sa han när han gjorde slut? Har ni haft någon kontakt sedan dess? Hur lång tid har det gått sedan han gjorde slut? Det finns ju alltid en möjlighet att han hör av sig igen, men om det har gått en lång tid och han verkade säker på sitt beslut att göra slut så skulle jag nog inte hoppas på för mycket. Tänker så att du inte ska bli besviken.

Du förlorar nog mer på att gå runt och vänta på honom och hoppas, än att leva ditt liv så bra som möjligt och fokusera på annat, inte på honom. Skulle han då höra av sig igen så får du då ta ställning till hur du vill göra, men om jag var du så skulle jag försöka leva mitt liv och fokusera på annat. Skulle inte våga hoppas för mycket. Kanske du kan börja dejta någon annan, när du känner dig redo!

Man tänker ju såklart att det var dåligt att det blev såhär, men det går inte att ändra på det som har hänt och du får väl tänka att det var nog bäst att det tog slut. Du får jobba på dig själv och se till att aldrig göra om samma sak igen, inte mot någon. Det är det bästa du kan göra i den situation som råder nu. Vet precis hur jobbigt det känns, men det enda man kan göra är att acceptera situationen för vad den är. Om man lever i det förflutna och hela tiden tänker hur det hade kunnat vara så kommer man bara dra ner sig själv i mörkret.

Ja. Du bör nog låta honom vara ifred nu och sedan kanske du på något sätt kan ta kontakt och säga förlåt igen, men jag skulle ändå inte våga hoppas på någon återförening. Det gör dig nog bara mer ont än gott. ):

Det har gått två månader sedan han gjorde slut med mig. Vi var tillsammans i några månader och vi har inte haft någon kontakt sedan det tog slut.

Min psykolog tog upp det där. Jag trodde tidigare att det var något obegripligt mönster som gjorde att jag attraherades av personer som var dåliga för mig.

Om du vill att han ska komma tillbaka och han fortfarande tycker om dig, så är det bästa sättet att du inte hör av dig alls och försöker leva ditt liv ett tag. Troligtvis kommer han då höra av sig efter ett tag, men fundera på om du tror du kan få relationen att fungera, och om det är bra i längden. För mig verkar det inte alls som det bara är du som gjort fel.

Ja det var roligt att se att någon annan är så lik som en själv. Förstår att du ångrar dig fortfarande, men känns det inte lite bättre nu när du har bett om förlåtelse och så?

Han gjorde slut med mig ja. Han sa att han inte tror på detta. Han tyckte inte det var värt det. Han sa att han tror det är bäst för oss båda. Han tyckte att jag har fått mina chanser och att det nu är lite för sent att jag försöker något. (Jag försökte förhindra uppbrottet...) Han sa om det är så att han ångrar sig får han väl komma tillbaka och be om förlåtelse och säga att han hade fel och hoppas på att jag inte hittat någon annan. Han verkade inte helt säker på sitt beslut men han var trött på svartsjukan och kontrollen (samt en annan sak han inte kunde släppa). Han grät vid hejdå:et :(

Vi har inte haft någon kontakt sedan dess, jag har bara gillat/kommenterat nåt han la upp på instagram men fick inget gensvar och han har inte gillat/kommenterat något som jag lagt upp. Det var i fredags han gjorde slut så det har ju bara gått två dagar...

Ser nu att du skriver att ni inte haft kontakt sedan det tog slut. När var det som du bad om ursäkt då? Innan ni gjorde slut? Jag menar jag sa ju förlåt i hejdå:et men det var mera *tack och förlåt*. Jag vill försöka prata med honom senare och säga ett mera utförligt förlåt...

Absolut. Det känns bättre när man har bett om förlåtelse på riktigt. Jag gjorde dåliga saker under förhållandet som jag inte kan ändra på nu, men jag har lärt mig min läxa och står för det jag har gjort. Jag har bett om ursäkt ordentligt och kommer aldrig bete mig likadant igen. Inte mot någon. Är en sådan person som vill ha en kille hela tiden, inte vara ensam. Älskar verkligen att ha förhållande, men nu känner jag verkligen att jag behöver vara ensam och jobba med mig själv ännu mer.

Mitt ex sa typ exakt samma sak som ditt ex gjorde. Om det bara har gått två dagar så är han nog väldigt ledsen fortfarande och tänker fortfarande på dig. Det går inte att släppa en person så snabbt, liksom.

Jag bad om ursäkt och förklarade allt ordentligt innan vi gjorde slut, samt i samband med att vi gjorde slut. Alltså innan vi skiljdes åt. Har inte skrivit något alls sedan dess och det har inte han heller gjort.

Jag tänker som så att du bör låta honom vara ifred ett tag nu, men senare kanske du kan ta kontakt på något sätt och be om förlåt mer utförligt så det blir riktigt ordentligt. Tror absolut att han kommer att uppskatta det. Skulle han någonsin vilja ha dig tillbaka så kommer han att säga det, men just nu så tror jag du mår bäst av att fokusera på dig själv och lära dig av dina misstag. Dock så är det ju såklart alltid bra om du hör av dig en sista gång och ber om ursäkt mer ordentligt, om du känner att du vill det och då får han göra vad han vill med det. :)