Mina barn vill inte se mig

Om den ena föräldern erkänt att den varit otrogen en längre tid mot den andra föräldern är det väl moraliskt sett väldigt naturligt om barnen tar avstånd. Det behövs ingen annan version eftersom ts redan gett sin sida av saken.

Du har betett dig riktigt grisigt mot dina barns mor (eller far?). Det du gjorde föll antagligen som en bomb över huvudet på dina barn och de ställer sig lojala med den förfördelade föräldern.  Inget att undra över att de är arga och besvikna på dig. Var du dessutom ogenerös och sniken vid bodelningen, vilket är mer regel än undantag sägs det, och kanske tvingade fram en flytt för din tidigare partner, ja då får du stå ditt kast. Du får be om förlåtelse för ditt handlingssätt och ödmjukt ta emot den galla som utan tvivel kommer att ösas över dig. Du kanske aldrig mer får dina vuxna barns tillit och förståelse, men kanske att ni kan ses någon gång ibland på neutral mark. 

För att tala med Tegnér i Fritjofs saga: Långa år få sona vad stunden brutit!

Det är inte ovanligt heller att de personer som beter sig svinigt mot sina partners beter sig illa mot barnen / andra människor också.

Så att barnen tar inte avstånd bara på grund av otroheten mot den andra föräldern , utan på grund av personens allmänna beteende.

Men dessa människor ofta saknar självkritik , och tror att de är underbara föräldrar , vänner , makar mm. och folk är bara sura på grund av 1 enda sak .

Men jag känner inte TS , det är min personlig erfarenhet om många jag känner som blev ratade av sina barn.

Att de ältar att det beror på en sak / en otrohetsaffär osv.

Medan för barnen det var sista droppen , och de aldrig haft en bra relation , trivdes med föräldern i fråga.

Jag tror att barnen kommer att komma runt - om det är "bara" det här, och inte något annat som du inte berättar här. Det hör till när man blir vuxen, att man börjar se sina föräldrar som människor - med bra och dåliga sidor, passioner och svagheter - som alla andra människor. Och det finns trots allt betydligt värre saker man kan göra, än det som du har gjort. 

Jag tror att barnen kommer att komma runt - om det är "bara" det här, och inte något annat som du inte berättar här. Det hör till när man blir vuxen, att man börjar se sina föräldrar som människor - med bra och dåliga sidor, passioner och svagheter - som alla andra människor. Och det finns trots allt betydligt värre saker man kan göra, än det som du har gjort. 

För att barn fullkomligt ska ta avstånd från en förälder, när de är vuxna, så ligger det nog mer bakom än att denne skilt sig/varit otrogen. Har man haft en supermysig relation innan så avslutar man den inte bara, så nej, jag tror det är mer i detta än vad TS beskrivit. 

Har TS själv agerat som en vuxen då?

Varför utkräva att barnen ska bete sig vuxet när TS inte klarade av att avluta en relation på ett vuxet vis? Barnen ansåg väl att det var horribelt att skymfa deras andra förälder på ett sådant sätt som Ts gjort.  Varför ska man inte få ta parti för någon man anses ha blivit så dåligt behandlad? Jag tycker inte alls det är konstigt att dom vuxna barnen markerar, när dom är mogna nog att kunna sätta sig in i den bedragnas situation och känslor.

Åh suck, vilka svartvita sura människor det finns härinne...

Jag tycker att du ska släppa frågorna om ifall du får skylla dig själv och ifall barnen borde gjort annorlunda och istället fokuser på framtiden.

Verkligehten idag är (om jag fattat rätt) att dina barn blivit väldigt besvikna på ditt beteende mot deras mamma och därför tagit avstånd från dig.

Det du vill åstadkomma är (också om jag fattat rätt) att ni ska få en relation igen. Det du bör lägga energin pä (istället för skuldbeläggande) är vad som kan åstadkomma det och vad som är rimligt att göra.

Om du tex pratatde med dina barn om att du fullt förstår deras känslor och att du finns där beredd att umgås så snart de känner att de vill och orkar -- skulle det kunna vara ett steg framåt tex?

Om ni hade en nära och bra relation innan tror jag nog att de kommer tillbaka så småningom, men det kan nog kräva flera fredstrevare från din sida och att du visar dig ledsen och ångerfull över situationen som blev.

Det behöver ju inte handla så mycket om att de är arga på dig som att de känner sig tvingade av sin andra förälder att ta ställning.