Är det mitt ansvar att relationen med barnens pappa funkar?
Skild med två barn i 6 och 8 års åldern.
Varannan vecka funkar ganska dåligt och det har blivit lite till och ifrån med umgänget för pappan (han har en osäker anställning och hoppar in olika pass och skift). Jag får hela tiden anpassa mig och barnen efter hans jobbschema och kan aldrig planera något fullt ut. Han brister i rutiner kring barnen och har noll koll på skolans scheman, läxor, uppgifter, kläder till barnen, aktiviteter. Inte heller ser han till att deras tänder är borstade. Också medla mellan pappa och barnen då barnen känner sig försummade hos honom. Stötta deras relation för barnen vill allt sällan dit.,
Jag känner mig helt tömd på energi. Jag orkar verkligen inte mer! Har börjat sätta ner foten och vägrat att köra över barnen till honom när han får en lucka fri i kalendern när vi har något inplanerat. Han blir förbannad och nu har en tant på familjerätten hört av sig och varnat att jag gör mig skyldig till umgängessabotage (!).
Jag vill inget annat än att barnen ska ha en bra relation med både mig och sin pappa. Jag vill ju att de ska vara hos honom och ha det bra! Men det är bara jag som kämpar för deras välmående. Det är jag som ser till att deras relation funkar. Och jag är snart helt slutkörd..
Jag fattar absolut att han som pappa har rättigheter, men vad har han för skyldigheter? Och hur ska jag göra så att mitt liv inte handlar om att styra upp hans utan att riskera mitt umgänge med barnen? Ska det verkligen vara såhär att jag som mamma har det yttersta ansvaret för våra barn?!