• Lampfot

    Sambon vill inte ha barn

    Hej,

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år, vi har ett lyckligt liv med stabil inkomst och jobb.

    Sen en tid tillbaka har jag känt en enorm barnlängtan, jag har pratat med sambon om det som absolut inte känner detsamma. Och han vet heller inte om han i framtiden kommer vilja ha barn. Han tycker att man kan leva ett lyckligt liv utan barn.

    Jag är 27 år och blir ju inte direkt yngre.. Det känns hopplöst. Det känns som att gå och vänta på att han ska ändra sig är ganska lönlöst. Och också väldigt svårt att kompromissa om barn..

    Är det någon annan som vart i samma sits?

    Känner mig förtvivlad då jag inte vill lämna den jag älskar oändligt.. Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan barn. Rädd att jag inte kommer känna mig lycklig med någon annan.

    Hur hade ni resonerat?

  • Svar på tråden Sambon vill inte ha barn
  • Anna 428
    Anonym (K) skrev 2020-07-06 20:08:55 följande:

    Då har du upplevt fel. Helt fel.


    Så kan det också vara. Vi delar dina inga absoluta sanningar här. Bara våra upplevelser. TS kille kanske plötsligt inser att han vill göra henne lycklig och går med på att skaffa barn. Eller så hon inser att deras kärlek är viktigare än barn. Huvudsaken är att man blir medveten om sina val.
  • Anonym (Lena)

    Jag blev tillsammans med min man när jag var 23. Vi pratade inte så mycket om barn i början men han tänkte att han säkert ville ha barn i framtiden och jag med. Men det låg rätt långt fram i tiden. När vi var 27 visste han plötsligt inte längre om han vill ha barn eller inte. I typ fem år så var det det svaret jag fick när jag tog upp barn; att han inte ens visste om han ville ha barn eller inte. Så när vi var 32 berättade jag att jag funderade på att vi skulle gå isär. Jag började planera för egen lägenhet och för att åka till Danmark och inseminera mig. Men det var svårt att ta steget, eftersom jag egentligen hade velat ha barn med honom. Han ändrade sig när det började närma sig, han ville försöka. Vi fick vårt första barn när vi var 34 och vårt andra när vi var 36.

  • Physalis
    Anna 428 skrev 2020-07-06 19:25:20 följande:

    Fast saken är att man måste ingenting. Vill inte min kille göra mig lycklig så är det hans val. Då gör jag mina val utifrån det. Och jag kan göra ett val att offra mitt liv åt honom eller uppfostra någon annans barn i framtiden. Själv väljer jag att leva med en man som väljer göra mig lycklig varje dag.


    Eller så har alla olika drömmar och behov för att bli lyckliga i livet.

    För dig är kanske partner och kärlek till denne starkast, allt annat är mindre viktigt och är därför rimligt för dig att avstå. Medan för någon annan är kärlek till partner och barn likvärdiga och måste klaffa för att den personen ska kunna vara lycklig.
    Korrekturläser som en kratta
  • Anna 428
    Physalis skrev 2020-07-07 10:09:29 följande:

    Eller så har alla olika drömmar och behov för att bli lyckliga i livet.

    För dig är kanske partner och kärlek till denne starkast, allt annat är mindre viktigt och är därför rimligt för dig att avstå. Medan för någon annan är kärlek till partner och barn likvärdiga och måste klaffa för att den personen ska kunna vara lycklig.


    Själv har inte jag avstått från något. Min första man inte ville ha barn och jag har lämnat honom. Det dröjde innan min kärlek till honom försvann. Sedan träffade jag en man som inte ville ha barn, men älskade mig. Vi fick ett barn tillsammans för att jag ville det. Vi är lyckliga nu. Vad någon annan väljer är deras sak.
  • GGN
    Anna 428 skrev 2020-07-06 20:57:42 följande:

    Så kan det också vara. Vi delar dina inga absoluta sanningar här. Bara våra upplevelser. TS kille kanske plötsligt inser att han vill göra henne lycklig och går med på att skaffa barn. Eller så hon inser att deras kärlek är viktigare än barn. Huvudsaken är att man blir medveten om sina val.


    Du hade alltså avstått barn om du verkligen älskade din partner och hen inte ville ha barn?
  • Anna 428
    GGN skrev 2020-07-07 19:09:58 följande:

    Du hade alltså avstått barn om du verkligen älskade din partner och hen inte ville ha barn?


    Nej, inte jag. Men jag känner någon som har gjort det. Jag föredrar män som älskar mig och bevisar sin kärlek med handlingar. Därför är jag gift och har barn. Det är kärlek för mig. Det kan vara något annat för andra.
  • GGN
    Anna 428 skrev 2020-07-07 19:48:14 följande:

    Nej, inte jag. Men jag känner någon som har gjort det. Jag föredrar män som älskar mig och bevisar sin kärlek med handlingar. Därför är jag gift och har barn. Det är kärlek för mig. Det kan vara något annat för andra.


    Men då är det ju samma sak om det är tvärtom? Om din man inte hade velat ha barn, hade du avstått?
  • Anna 428

    [quote=80509580][quote-nick]GGN skrev 2020-07-07 20:30:19 följande:[/quote-nick]Men då är det ju samma sak om det är tvärtom? Om din man inte hade velat ha barn, hade du avstått?[/quote

    Nej, jag hade sökt mig en annan man och arbetat bort mina känslor till honom. Jag har gjort det en gång tidigare och kan göra igen. Vad andra är kapabla till vet bara dem. Jag har förstått det nu att det är inte så enkelt för många.

  • GGN
    Anna 428 skrev 2020-07-07 20:45:47 följande:

    [quote=80509580][quote-nick]GGN skrev 2020-07-07 20:30:19 följande:[/quote-nick]Men då är det ju samma sak om det är tvärtom? Om din man inte hade velat ha barn, hade du avstått?[/quote

    Nej, jag hade sökt mig en annan man och arbetat bort mina känslor till honom. Jag har gjort det en gång tidigare och kan göra igen. Vad andra är kapabla till vet bara dem. Jag har förstått det nu att det är inte så enkelt för många.


    Och det är exakt samma sak när det är tvärtom! Skaffa barn eller inte har ingenting att göra med kärleken till ens partner att göra.
  • Anna 428
    GGN skrev 2020-07-07 21:07:56 följande:

    Och det är exakt samma sak när det är tvärtom! Skaffa barn eller inte har ingenting att göra med kärleken till ens partner att göra.


    Det är din åsikt. För mig är det så. Alla har olika krav på sina kärlekar. Min man inte ville ha barn, men gått med på det för min skull. Ett kärleksbevis för mig. Han kunde ha valt att lämna mig istället.
  • Anonym (K)
    Anna 428 skrev 2020-07-07 21:15:51 följande:

    Det är din åsikt. För mig är det så. Alla har olika krav på sina kärlekar. Min man inte ville ha barn, men gått med på det för min skull. Ett kärleksbevis för mig. Han kunde ha valt att lämna mig istället.


    Du fattar verkligen inte att du säger emot dig själv?
  • Anna 428
    Anonym (K) skrev 2020-07-07 21:53:23 följande:

    Du fattar verkligen inte att du säger emot dig själv?


    Det jag menar är att det är personligt vad som är kärlek för var och en. Troligen fanns det en stor värde för min man i vår relation och han gått med på mina krav. Han hade väl inte så stor ovilja att skaffa barn om det skulle vara med mig i så fall. Det som är viktigt för TS är att ta reda på vilka värden hon har i sin relation till sin kille. Man har bara ett liv och det är viktigt att ta reda på vad som är värdefullt för en och uppleva det. Med en man eller med en annan. Hennes kille ha lika stor frihet att välja vad som är viktigt för honom. Men det är inte han som bad om råd här.
  • Anonym (Sofia1992)
    Lampfot skrev 2020-07-05 11:12:50 följande:

    Hej,

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 5 år, vi har ett lyckligt liv med stabil inkomst och jobb.

    Sen en tid tillbaka har jag känt en enorm barnlängtan, jag har pratat med sambon om det som absolut inte känner detsamma. Och han vet heller inte om han i framtiden kommer vilja ha barn. Han tycker att man kan leva ett lyckligt liv utan barn.

    Jag är 27 år och blir ju inte direkt yngre.. Det känns hopplöst. Det känns som att gå och vänta på att han ska ändra sig är ganska lönlöst. Och också väldigt svårt att kompromissa om barn..

    Är det någon annan som vart i samma sits?

    Känner mig förtvivlad då jag inte vill lämna den jag älskar oändligt.. Samtidigt som jag inte kan tänka mig ett liv utan barn. Rädd att jag inte kommer känna mig lycklig med någon annan.

    Hur hade ni resonerat?


    Ja jag har ett råd att ge och det är nog inte vad du vill höra... Men hans tankar och (vad det låter som) planer på en barnfri framtid är ju faktiskt lika legitima som dina tankar och drömmar om en framtid med barn...

    Det är liksom den enda frågan där det inte går att kompromissa. Jag hade lämnat om jag vore du. Det är ganska vanligt att förhållanden spricker på den här frågan för att man visar sig ha 2 olika viljor....Är du 27 så har du fortfarande tid till att hitta en man som delar dina drömmar.
  • Anonym (Changes)

    Jag ville inte heller ha barn innan; var tydlig med det för min sambo när vi började förhållandet, var då 25 och han 30. Han väntade något år innan han tog upp frågan igen, vi låtsades som ingenting där emellan. Stor elefant i rummet minst sagt. Pga mycket annat som hände började jag i terapi. Tog där upp att mitt förhållande höll på att ta slut för att jag inte ville ha barn och fick där en knuff att börja resonera VARFÖR. Jag har alltid bara sagt att jag inte vill, dörren stängd, ämnet outforskat.

    Lång historia kort. Jag tog med sambon på terapi så vi kunde förstå varandras resonemang, varför jag inte ville ha och varför han ville, ibland är det inte så enkelt som bara ja/nej.

    Ett år tillsammans i terapi och vi hade ett helt annat förhållande.

    Nu är jag 33 och mamma sedan några månader, i samma förhållande som en gång i princip tog slut över den här frågan.

    Det behöver absolut inte vara så enkelt som göra slut/byt. Stäm först av varför, mitt beslut grundades i ett barns rädsla att bli som sin mamma.

  • Anonym (K)
    Anna 428 skrev 2020-07-07 22:03:47 följande:

    Det jag menar är att det är personligt vad som är kärlek för var och en. Troligen fanns det en stor värde för min man i vår relation och han gått med på mina krav. Han hade väl inte så stor ovilja att skaffa barn om det skulle vara med mig i så fall. Det som är viktigt för TS är att ta reda på vilka värden hon har i sin relation till sin kille. Man har bara ett liv och det är viktigt att ta reda på vad som är värdefullt för en och uppleva det. Med en man eller med en annan. Hennes kille ha lika stor frihet att välja vad som är viktigt för honom. Men det är inte han som bad om råd här.


    Varför skrev du då ungefär "om han verkligen älskar dig" om det inte gäller för gemene man? Det verkade så först. Pudlar du?
  • Anna 428
    Anonym (K) skrev 2020-07-08 08:30:30 följande:

    Varför skrev du då ungefär "om han verkligen älskar dig" om det inte gäller för gemene man? Det verkade så först. Pudlar du?


    TS bad om olika input på hennes situation. Hon frågade hur vi andra resonerar i liknande situation. Jag har varit i en liknande situation och berättade hur det var för mig. Det som jag har gjort kanske inte är för alla. Men så är jag. Jag föredrar hellre att bli älskad på mitt sätt med mina krav. Passar inte det till någon man så hittar jag en annan. Andra kanske bara kan älska en enda man under sina liv och det är värdefullt för dem. Därför är det viktigt för TS att undersöka om det är så för henne. Det är mycket svårt att förändra en annan människa och deras värderingar.
Svar på tråden Sambon vill inte ha barn