Jag upplever den här situationen så här: det finns DU och dina mål med livet. Och så finns det en man som inte delar dina mål. Det bästa är att ärligt berätta det till honom. Till exempel: när jag är 30 år gammal så vill jag försöka med barn. Den man som ÄLSKAR dig kommer att acceptera dina mål och dela dem. Om han inte har något svar om två tre år då älskar han inte dig. Vill man offra sitt liv till det? Det kan bara DU svara på.
Bara för att man inte vill ha barn så betyder inte det att man inte älskar sin partner, det var det dummaste jag hört.
Jag hade valt barn framför man. Utan tvekan.
Om min sambo sagt att han inte ville ha barn hade jag trott honom och sagt att jag måste gå vidare.
När min kusin var 29 och gift sedan ett år kläckte hennes man ur sig att han inte ville ha barn. Alls. Hon fick ta det tuffa beslutet att skilja sig och börja dejta då hon verkligen ville ha barn. Nu, 15 år senare, är hon gift med samma man hon träffade bara tre månader efter skilsmässan och de har tre barn tillsammans (det första är redan 14 år!).
Hon träffade faktiskt sin första man för inte så länge sedan. Han sa att han fortfarande älskade henne och ville ha henne tillbaka trots alla år. Hon svarade bara att hon älskat honom en gång i tiden men att hon tagit rätt beslut som valde barn med en ny man som också ville lika mycket som henne.
Stanna inte om du inte är beredd att leva utan barn. Lämna om din barnlängtan är stark och du verkligen vill ha barn.
"Allt"? Du hade låtit alla hans polare knullat dig om han velat det? Vissa går ju igång på sånt...
"Allt"? Du hade låtit alla hans polare knullat dig om han velat det? Vissa går ju igång på sånt...
Att vara gravid och föda barn är inte kärlek för alla, det hade varit rent självplågeri för mig. Jag har varit gravid och mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt, "trots" att jag lever med världens bästa man, har bra ekonomi och stabilt boende.
Jag hade hellre tagit polarna för det drabbar endast mig. Det är nämligen så att det är vansinnigt idiotiskt att skaffa barn om man inte bör vara förälder, och väldigt egoistiskt att trots vetskapen att man är olämplig skaffa barn för att behålla en partner. Man gör inte så mot ett oskyldigt barn. Det är inte kärlek, det är ren och skär idioti och egoism.
Du påstår alltså att jag och min man inte är rätt för varandra eftersom vi inte vill ha barn?
Jag känner då minst två som hade nobbat, båda har redan barn.
Men skulle inte hans mål vara lika viktiga som dina? Om hans mål i livet är att inte skaffa barn ska väl du gå med på det för hans skull annars älskar du honom inte?
Ditt resonemang är fjantigt. Huruvida man älskar sin partner eller inte är egentligen inte relevant. Ibland vill man bara olika saker. Går dom inte ihop eller går att kompromissas om får man gå isär, oavsett hur mycket man älskar varandra.
Okej, med samma logik så borde man avstå barn om ena partner inte vill, för älskar man någon gör man ALLT för den, även avstår barn. Men jag antar att det inte är mycket logik där egentligen.
Ja om man nu tvunget ska placera människor i olika måsten, och sedan skylla på känslor. Säga att man ska ge upp sina viljor för att skaffa barn och att man inte älskar sin partner annars. Mycket dumt har jag hört på denna sidan, men detta tar nog priset.
Anser man det beror det inte på känslor, det beror på skadade känslor.
Då har du upplevt fel. Helt fel.
Eller så har alla olika drömmar och behov för att bli lyckliga i livet.
För dig är kanske partner och kärlek till denne starkast, allt annat är mindre viktigt och är därför rimligt för dig att avstå. Medan för någon annan är kärlek till partner och barn likvärdiga och måste klaffa för att den personen ska kunna vara lycklig.
Du hade alltså avstått barn om du verkligen älskade din partner och hen inte ville ha barn?
[quote=80509580][quote-nick]GGN skrev 2020-07-07 20:30:19 följande:[/quote-nick]Men då är det ju samma sak om det är tvärtom? Om din man inte hade velat ha barn, hade du avstått?[/quote
Nej, jag hade sökt mig en annan man och arbetat bort mina känslor till honom. Jag har gjort det en gång tidigare och kan göra igen. Vad andra är kapabla till vet bara dem. Jag har förstått det nu att det är inte så enkelt för många.
Och det är exakt samma sak när det är tvärtom! Skaffa barn eller inte har ingenting att göra med kärleken till ens partner att göra.
Du fattar verkligen inte att du säger emot dig själv?
Varför skrev du då ungefär "om han verkligen älskar dig" om det inte gäller för gemene man? Det verkade så först. Pudlar du?