Ta steget

Bråkar ni eller vill du hitta någon annan? 
Förstår egentligen inte varför ni annars inte kan vara tillsammans tills iaf barnen blir vuxna.

Nej vi har inga direkta bråk, även om vi är irriterade på varandra. Men att gå i runt tysthet hemma utan att säga varken hej eller godmorgon till varandra är ju inte hållbart i längden. Vi kommunicerar enbart med barnen. Jag vill inte att mina barn ska ha de signalerna med sig hemifrån att man ska tiga ihjäl allt. Hade vi inte haft barn hade jag lämnat för länge sen.

Jag tycker inte du ska stanna för barnens skull. Du och din man vill säkert inte ge bilden till era barn att det är så en relation ser ut och att man ska nöja sig med det. Det kommer ganska sannolikt göra dom extremt obekväma med emotionell intimitet.

om du inte är lycklig som det är idag, har du pratat med din man? Han kanske inte heller är så lycklig? Vad säger han?

Såklart beror det också på hur gammal barnen är, för hur lätt eller svårt det är med varannan vecka.

Ska jag vara ärlig bryr jag mig inte längre om han är lycklig. Jag har brytt mig så länge utan respons. Vi har kommit till läget där vi helt enkelt bör göra slut. 

Barnen är i skolåldern, så det går ju att kommunicera med dem även när de inte är hos mig. Det gör ju att det hela känns lite enklare iallafall. Men det känns som att man kommer missa väldigt mycket av deras liv.

Ja du kommer dessvärre missa en del av deras liv. Tyvärr är svåra beslut svåra just för att det finns något att förlora med båda alternativen.

Vet inte vilka andra alternativ du har annat än att säga som det är till din man och förhoppningsvis att både du och din man lyckas gå igenom skilsmässan på ett sätt som i sig inte lämnar negativa spår i barnen. I slutändan är det inte just att föräldrar skiljs som lämnar djupa spår, utan hur den sköts.

Men ja... du kommer förlora en viss tid med barnen. Dock ska du komma ihåg att genom att skiljas ger du dig själv chansen att träffa någon som du vill ha en givande och kärleksfull relation med. Det är ovärderligt det också? att visa barn att kärlek och känslor kan och får uttryckas.

Jag har haft väldigt svårt för att ta emot kärlek, pga att hon inte kunde ta emot kärlek från min styvpappa. Jag börjar bli bekvämare med ömhet, men det är efter många års analyserande och timmar i terapi.

Tack för dina kloka ord. Jag måste nog försöka förstå att jag i slutändan antagligen kommer bli en bättre mamma om jag är lycklig, och på så sätt kanske till och med få en bättre relation till barnen tack vare det. Trots att vi skulle ses mindre. Kvalitet före kvantitet som det heter, gäller kanske även vid föräldraskap?

Jag tror ändå att vi kommer kunna gå igenom denna separation vänskapligt. Jag menar, vi kan leva ihop i ett kärlekslöst förhållande som en slags charad. Nog kan vi då fortsätta charaden för barnens skull när det tar slut.