Om man blir glad i någon närhet - Hur troligt är det att personen känner samma sak?

Jag är inte kär i mina kollegor (män hela högen), men jag blir glad av att se och träffa dem. Har en som jag tycker är en fantastisk människa, men ändå inte ett dugg kär i honom.
Misstänker dock att det inte är det du menar

Nej, kanske inte riktigt. Jag läste även mitt inlägg och det kanske var lite otydligt.

Jag känner inte denna känsla för någon annan i min omgivning. Men så fort denna människa dyker upp, blir jag så glad. Jag vet inte ens vad det är frågan om. Jag är inte intresserad eller kär. Men nog blir jag allt väldigt glad i personens närhet.

Det jag främst undrar är om man kan känna det som personen själv känner mot en. Att personen också blir såhär glad när vi ser varandra.

Väninnans make och jag är nog så. Vi blir glada av att ses och vi älskar att munhuggas och småretas. Finns inte på världskartan att jag skulle vilja ha honom som make, men som det är nu så är vi nog som ett syskonpar så mer typ syskonkärlek.

Har en killkompis som jag också blir otroligt glad av att se och vi är också som ett syskonpar alternativt gammalt gift par som munhuggs och smågnabbar med varandra om ditten och datten likväl som vi kan somna i varsitt soffhörn eller han med huvudet på min mage när jag kliar honom på ryggen, men inte att vi är kära i varandra som man och kvinna.

Du är verkligen kär i att känna dig "inte kär men", du....

Jag är övertygad att man ibland stöter på människor som man bara "klickar med", som man helt random kan prata med hur länge som helst om något man båda delar intresse av. 
Sedan är det det andra, lite mer: du får vad du ger. Kommer du och är glad så smittar det av sig till andra med. Överlag jagar vi hellre att umgås med människor som är glada än negativa eller hur?
Så ja, om du blir glad av någon lär de bli glada av dig med för du utstråla glädje.

Det är så jävla härligt med såna människor som utstrålar det Gör jag med ofta och det är ett härligt liv att leva <3

Ja, det finns något som heter spegelneuroner. 

Man har upptäckt i hjärnforskningen att människor som t.ex. tittar på bilder av en ledsen person, aktiverar samma delar i hjärnan (och i musklerna) som den som är ledsen.

Man pratar ibland om känslosmitta, men oftast använder man termen spegelneuron.

Det som händer är inte något övernaturligt, utan när vi ser en människa så formar vi omedvetet våra muskelrörelser på samma sätt som vi ser att den personen gör. När våra muskler är i en viss position triggar det i sin tur våra känslor och vi börjar känna något. Det är därför vi känner glädje när vi ser någon som är glad, trots att vi själva kanske inte var glada från början, exempelvis.

De som har denna förmåga väldigt utvecklad (tror t.ex. att det kan handla om att man från barnsben varit tvungen att pejla omgivningen) kan därför upptäcka alla möjliga känslor hos andra. De kan träffa en främling som är psykopat och känna avsky eller hat, och därför förstå att de är i fara. Eller de kan känna att personen ler, men att det är ett självmordsleende och att personen mår dåligt av t.ex. sexuella övergrepp i barndomen (ganska vanligt). Det kan handla om så korta stunder då personen visar det här kroppsspråket, att det krävs en genuin kroppsspråksbegåvning för att kunna uppfatta den känslan.

Det finns också en intressant teknik som heter rapport som till viss del har med spegelneuron att göra. När två personer har rapport med varandra, följer de varandras kroppsspråk. Det betyder att de omedvetet utbyter en slags kroppslig information som betyder att de trivs i varandras sällskap. Om du t.ex. går på kaféer kan du ibland se par som sitter i samma ställning. Då har de rapport och "bondar" med varandra.

Den här tekniken kan man använda för att få någon att tycka om en. Genom att medvetet följa den andres kroppsspråk, så skapar man också rapport. Det är ett ganska bra raggningsknep.

Det går också att använda sig av kroppsspråket för att ändra en annan människas sinnesstämning. Om någon är sur, så kan du göra rapport med den personen, d.v.s. forma kroppen i en liknande sur position. Men sedan övergår du långsamt och försiktigt i ditt kroppsspråk till en helt annan känsla. T.ex. kanske du sakta går från surt kroppsspråk till ett glatt kroppsspråk. Gör du det bra följer den andra personen efter, och blir därför väldigt glad efteråt utan att ha förstått varför.

Så, vi har alla omedvetna saker som försiggår via kroppsspråket som är spännande att lära sig mer om.

Det är som sagt sant att känslor smittar som jag skrev i mitt förra inlägg. 

Men om t.ex. person A är ledsen exempelvis och så kommer person B och är glad, då är det för långt "avstånd" mellan A och B:s känslor för att spegelneuronerna ska kunna få A:s känslor att bli glada. Men om B då gör som jag föreslog i mitt förra inlägg och "hämtar upp" A:s ledsenhet i kroppen och sakta övergår till ett glatt kroppsspråk, kommer A kunna smittas lättare av B:s glädje.

Så en del av konsten att låta sina känslor smitta effektivt är att tona in den andre där den befinner sig och därefter långsamt ändra den till dit man vill.

Jag tänker att det är personer som behärskar den konsten som kanske du uppskattar i ditt inlägg och som gör att TS alltid blir glad av personen som nämns i trådstarten.

Jo, jo. Den här delen om att se någon glad så blir man själv glad, där vet jag. Men denna gång var det som så att en dam på krogen, en gammal bekant. Jag känner dock inte henne så jätteväl. Så det är ny bekant som jag inte träffat på länge och som jag inte träffar sådär super ofta.

Jag satt där tillsammans med grabbgäng och så kommer hon, som känner en av mina grabbar bättre än mig. Gav både mig och honom en kram. Hon såg varken arg, ledsen eller glad ut. Hon var neutral.

Men så fort hon kom så vart bara hela jag glad. Jag vet inte om jag är intresserad, förälskad eller kär i henne. Men jag vart så otroligt glad.

Hennes kroppspråk var neutral.

Så jag undrar om jag kände mig glad, så gjorde hon kanske det också och därför vart jag glad? Eller jag vet inte...

Jag vart så förbryllad och funderade om jag var intresserad egentligen, men det är jag inte. Men hon gör mig så glad. Kan det vara som så att hon kände samma sak? ÄVEN om våra kroppspråk inte smittade av sig. I OCH med att hon var trots allt neutral.

Det är ju jättesvårt att sia om varför just du blev glad i den situationen när vi har så lite att gå på. Det kan förstås bero på mer saker än spegelneuron, t.ex: 

1. Något i hennes personlighet eller vad hon sade / utstrålar påminner dig om något som är starkt positivt i ditt liv. Säg till exempel att du älskar din mamma väldigt mycket, och att hon omedvetet väckte tankarna på din mamma vilket gjorde dig glad. Det finns en term som heter beter betingning (Pavlovs hundar) som går ut på att hjärnan kan lära sig att förknippa ett visst fenomen eller en person/personlighet/röst/o.s.v. med en viss känsla. 

Du kan också ha blivit betingad på henne som person, d.v.s. att du associerar henne med att vara glad eftersom du vid tidigare möte har blivit glad av henne. 

2. Du skriver att hon var neutral. Du kanske också var neutral, och då blev hon också det, men sedan återgick hon långsamt till en mer positiv känsla i sitt kroppsspråk och då följde du med. Sådana saker sker på en omedveten nivå, så det är inte alls säkert att du har lagt märke till det.

3. Själva faktumet att hon går fram till dig och hälsar och visar dig uppmärksamhet borde ju göra dig glad. Det är ju en fin gest.

4. Det kanske var en slump att du blev glad, och hade kanske mer med dig än med henne att göra. Du kanske var avslappnad, mätt, nöjd, hade en bra stund med grabbarna och kände att livet leker. Om då någon kommer fram så kanske du blir glad, utan att det är den personen som är den primära orsaken till din glädje.