Vilka tips vill ni ge till nyblivna föräldrar?

Bra initiativ :) är i samma läge.

Sov i olika rum om det funkar bättre så. Jag kan inte ens räkna hur många trådar jag har sett här där en mamma är helt trasig av sömnbrist och berättar att det inte hjälper att pappan tar barnet på nätterna, för hon vaknar ju ändå. Första gången jag läste en sådan tråd tog jag för givet att de bodde i en liten lägenhet med tunna dörrar, men det visade sig att de bara inte hade tänkt tanken att de inte behövde sova i samma rum alla tre (att tänka i nya banor är inte lätt när man har massiv sömnbrist). Efter en natt i gästrummet var hon som en ny människa.

Inför och under nyföddhetsstadiet

-läs på om barn och bebisar, känn efter vad som känns bra för er och kör på det. Självklart kan ni lyssna på och ta till er av råd från välvilliga vänner, sjukvårdspersonal m.m. Men känns det orimligt så håll er till det som känns bäst för er.

-köp några enstaka klädesplagg, skötbord, säng, vagn, babyskydd. Resten kan ni vänta med och köpa om ni känner att det finns ett behov. Men utöver de basprylarna så slår jag ett slag för babysitter och babynest.

-planera för föräldraledigheten innan eller tidigt under graviditeten. Dela lika, prata om förväntningarna på den som är hemma vs jobbar, spara pengar så ni inte behöver ta ut så många dagar med föräldrapenning och kan ha barnet hemma i två år eller längre.

När barnet är äldre

-lyssna på barnet och följ hen mer än att gå emot, vilka konflikter MÅSTE man ta (hoppa i soffan? gå rakt ut i gatan? äta upp all mat?)? UNDVIK TJAT!

-ge barnet din tid. Leksaker m.m. är absolut skoj men det finaste och viktigaste du kan ge är din tid och uppmärksamhet

-prata med varandra som par, och försök att inte

bara prata om praktiska saker kring barnen

Men det viktigaste av allt. Gör det som funkar för er, i er familj. Lycka till! :)

Gör det inte.

Detta är det bästa tipset! Jag och min man sov redan i olika rum pga hans obotliga snarkande. Bebisen sov med mig i början pga amning, men så fort det gick sov hon hos han på natten. Hon har alltid totalvägrat flaskmatning - det var jobbigt. Men hon och jag sov ensamma i dubbelsängen och jag sov utan kläder på överkroppen. Efter några månader lärde hon sig att hitta till bröstet själv, och jag vaknade flera gånger med bebis som somnat med bröstet i munnen. Då funkade det ok med sömnen för min del.

När hon sen slutade nattamma, delade vi inte nätterna 50/50, utan den som var tröttast den kvällen fick sova själv. Jag la mig också direkt han kom hem från jobbet ibland, om jag hade sovit dåligt på natten. Det var alltid jag som nattade iom bröstet. Sen låg jag där till 22 när pappan tog över. Då fick jag 1-2 timmar framför teven ensam, innan jag hämtade bebisen och la mig igen. Fick några sådana kvällar i veckan, det tror jag var guld värt för psyket. Vissa nätter, när klockan var 0230 och man inte fått sova alls, bytte vi, så att man iallafall fick några timmars sömn. Jag använde ofta öronproppar, eftersom mamma-hormonerna gjorde att man vaknade av minsta lilla ljud.

Mina två bästa tips för bebistiden och chocken i övergången från inget barn till ett barn:

-Första besöket av BVC med första barnet så sa barnmorskan ngt som verkligen satte sig, och stämde:

-"om du bara gör precis som bebisen vill, så blir det lugnast och behagligast för alla inblandade"

Dvs vill bebisen äta - låt bebisen äta, vill bebisen sova - låt bebisen sova, vill bebisen ligga i famnen - låt bebisen ligga i famnen. Man kan inte skämma bort en bebis. Det stämde så otroligt bra med båda mina barn, om man såg till att släppa allt annat/ hjälpas åt med allt annat så en förälder kunde uppfylla bebisens behov så la sig lugnet ganska snabbt. Så fort man inte följde bebisens behov så blev det kink och stress. Bebistiden är så kort - slappna av och njut.

-Om man vill amma - lösningen på de flesta amningsproblem är att amma mer. Läs på om utvecklingsfaser och språng och ha is i magen när bebisen verkar missnöjd under en period - det går över bara man ammar på.

Håller helt med! Många av mina bästa nätter med småbarn har varit på en madrass i tvättstugan.

Stirra er inte blind på allt man "ska" köpa. Fundera på era behov och handla utifrån det. Många saker som är stämplade som förälder- eller bebysak är extra dyra. Exempelvis skötväska. En vanlig väska fungerar lika bra för de flesta. Likaså åt andra hållet. Snåla inte på områden som skulle underlätta er vardag enormt. En nöjd bebis och bekväm förälder är värt guld.

Övs på att säga nej och att inte ta åt er av kritik och ovälkomna råd. Jag läser ofta här om folk som har enorma problem med sin omgivning för att se vill göra alla nöjda. Fundera också på hur ni vill göra med besök när bebisen är född. Mammans önskan måste gå först här för det är hon som just gått igenom en förlossning, är full av hormoner och antagligen lider av sömnbrist.

Bli inte uppslukade av föräldraskapet. Prata om annat än bebisen och gå ut och träffa en kompis själv ibland, båda två.

Lev i nuet med bebisen. Bebisen kommer le första gången, rulla, sitta upp, börja gå, säga sitt första ord, slänga ur sig underbara 3årstankar förr eller senare. Njut av stunden, bebisen kommer aldrig igen vara så liten och precis som den är just nu.

Ta bilder och filmer på er alla tillsammans. För oss var det jag som tog bilder och filmade mest, så det finns inte så mycket med både mig och bebisen vilket är supertråkigt eftersom det ändå var vi två som tillbringade mest tid tillsammans. Ta bilder på vardagagen, det är dem som kommer vara mest värdefulla om 20 år. När ni sitter med en sovande bebis i knät, stök överallt och ruffsigt hår för hundrade gången är mer äkta och representativ än gruppbilden där alla är uppklädda och poserande.

Många bebisar vill vara nära hela tiden. Helt normalt.

Också vanligt att bebisen vill amma hela kvällen, betyder inte att mjölken är slut.

När mjölkproduktionen är bra "inställd" ska brösten vara mjuka.

Om det blir problem med amning, sök hjälp snabbt.

Men man måste inte amma. Flaskmatning funkar bra i Sverige.

Även om man ammar kan det vara skönt att ha ersättning +flaska hemma.

Om man ammar och mamma +barn vill amma, är det praktiskt att fortsätta amma länge. WHO rekommenderar amning i minst 2 år.

Som någon skrev här uppe - hitta lösningar!!

Vissa bebisar är nöjda hela tiden, älskar vagnen, gnyr lite när de är hungriga, sover bra fort och är lätta att förstå sig på. Andra vägrar sova annat än på dig, vill ha närhet 24/7, får kolik eller allergier, har bara en (tinnitus-givande) ton på skriket och har en egen vilja av stål från första dagen. Man vet liksom inte, och oavsett hur det blir så är det normalt och man hittar vägar att lösa problemen på hur jobbigt det är kan vara ibland.

I maj fick jag mitt första barn och han är som alternativ två. Han kom ut gallskrikandes och fortsatte på den vägen, amningen gjorde så ont att jag grät konstant och jag kunde inte lägga ifrån mig honom ens för att snabbt springa och kissa, vilket var så långt ifrån intrycket jag fick om "den mysiga bebisbubblan". Men man löser det liksom med samsovning, sjalbärande, avlastning och en jävla massa kärlek och jävlar anamma när det känns som värst. Bara man accepterar det och letar efter lösningar istället för att ge upp och fastna i att det inte blev som man tänkt sig.

och laga matlådor innan barnet kommer, gärna mat ni kan äta med en hand. Så kan man bära barnet samtidigt!

Hjälps åt! Dela föräldraledighet och vab lika. Annars blir relationen lätt ojämställd redan från början. Om bara en är hemma så får den föräldern försprång i relation till barnen och den som jobbar fattar inte hur det är att gå hemma. Lita på varandra och tillåt att ni kan göra lite olika och att ni är olika men att båda kan vara bra ändå.

Lyssna inte så mycket på folk som tycker saker om hur ni ska göra med ert barn utan gå på magkänslan vad som är viktigt och oviktigt för er. Lös saker tex sömn som det är enklast för stunden. Även om bebisen bara somnar i knät så kommer det inte att vara så alltid. Det mesta går över. Krångla inte till det i onödan. Ni behöver inte få panik och tänka att ni måste ta till någon "metod" så länge ni och barnet har det bra.

En eller två riktigt usla nätter i rad är okej, man orkar ändå. Men om det blir mer än så och/eller att man får ett barn som nästan alltid sover dåligt så måste man dela upp det oavsett vem som jobbar eller är hemma. Prioritera er sömn även om det innebär sova i skift eller varsitt rum. Jag håller med om att det är helt okej och många gånger bra att ha varsitt sovrum om man vill. Min man ligger alltid på soffan nuförtiden, har varit så i 2 år. Önskar vi hade börjat med det tidigare eftersom vi är mindre osams, sover bättre och tom har bättre sex nu. En riktig relationsräddare.

Stanna kvar på BB!

Ha inte så panikbråttom hem efter förlossningen utan använd tiden BB är till för. Få råd, ta stöd och hjälp, se till att ställa alla korkade frågor, lär känna barnet, få igång amning ordentligt. Ta det lugnt och njut av första dagarna i lugn och ro med kompetent personal omkring sig som kan lugna ner dig när du tycker bebis har lustig färg, andas konstigt eller du har blodat ner hela sängen. Det finns liksom en anledning till att BB finns, glöm inte det!

Amningen kan göra sviiiinont i början. Men efter 1-2 veckor är brösten härdade.

Du kommer ha avslag i några veckor, ibland stora blodklumpar som kommer ut. Det är normalt.

Du kommer ha bebis inpå dig mycket som mamma vilket gör att ditt närhetsbehov kommer täckas av din bebis. Detta kan ibland vara svårt för partnern att förstå som törstar efter närhet och kärlek han med medan du själv vid egentid bara vill få vara i sin egen kropp och ha den ifred. Kommunikation och vänlighet i vardagen.

När du får barn kommer 5 kg dåligt samvete landa på dig och du kommer alltid känna sig lite otillräcklig trots att du gör ett toppen jobb. Bra att ha i åtanke.

Folk (speciellt äldre kvinnor) kommer komma med råd och förklara vad du gör fel. Du kan t.o.m. bli kallad olämplig om du råkar ha fel filt till barnet.

När allt känns jobbigt. Då är det främst sömnbristen som spökar.

Kaffe är jääääääävligt gott.

Livet får en annan innebörd. Det är ett underbart kaos att ha barn!

Följ ?hej hej vardag? och ?mammasanningar? dessa roliga konton kommer ge dig mer värdefull information om livet än bvc.

Håller med om att det är så det borde vara. Tyvärr kan det också vara så att personal kommer in på morgonen, väcker dig kl 7 och uppmanar dig att gå ut till matsalen, tre timmar efter ankomst från förlossning och vakennatt, bara för att sitta på en ovadderad stol (helt sjukt). Personen lämnade en lapp med allt som skulle gås igenom på BB och sen syns inte personalen till. Ingen. På typ tre dygn. Vi fattade inget, bara satt med lappen och undrade om ingen skulle komma och gå igenom de olika sakerna. Vi började fråga och då undrade de varför vi var kvar så länge, rummen behövdes för andra. Vi visade lappen och sa att vi väntade på att de skulle ha tid, de trodde detta skulle gås igenom. Svaret blev att de inte heller förstod varför någon varit hos oss. Helt absurt. Helt meningslöst att vara där. Hade vi vetat det hade vi åkt hem direkt. Med barn nr två ville vi åka hemma direkt på morgonen dagen efter men de ville inte det utan vi fick stanna ett helt dygn från födseln. Sen drog vi snabbare än blixten.

Håller med. Avskyr tiden på BB. Så har jag upplevt personalen som att de avskyr sitt jobb och tycker vi patienter är asjobbiga. T.ex. suckade en när jag bad om toapapper och förlossningsbindor för det var slut inne på toaletten (och vi hade fått info om att det ingick på BB). Så upplevde jag bemötandet hela tiden... Och hjälp och hjälp. De kom in på morgonen typ ocg sa vad de hette, punkt.

Vänta med att köpa saker.

Det är supersvårt. Jag vet! Jag har själv varit där :) Med det är först när barnet är ute som man vet vad man faktiskt behöver. Köpte så mycket saker när vi väntade första. Spjälsäng, babysitter, babygym, hoppgunga, barnvagn etc. Och ungen ville bara hänga i bärselen eller sova bredvid mig i våran säng.

Alla fina bodys var också jätteonödigt för oss. Pyjamas är supersmidigt och mysigt!!