Frågan riktar sig främst till dem som har barn med en annan vuxen förälder som ni idag inte lever ihop med. Vad tror ni? Hade ni haft kontakt även om ni inte hade haft det där bandet som ett barn innebär.
Jag och min sons mamma pratar ALDRIG om något som inte rör honom och ju äldre han blir ju mindre kontakt har vi. Så för mig är svaret enkelt. Men hur är det för er?
Har ingen kontakt idag, trots barn.
Så mitt svar är också enkelt.
NEJ!
Ja det skulle jag. Eftersom vi var gifta så länge som 15 år och har massor av gemensamma vänner som vi fortfarande umgås med.
Aldrig! Längtar tills barnen är 18 så jag slipper.
Han vill nog dock gärna ha kontakt med mig men börjar nog inse att han bränt alla sina broar flera gånger om för att det ska vara möjligt.
Vi har väldigt liten kontakt hur som helst, och när den yngsta fyller 18 räknar jag med att det blir nollkontakt.
Min x-make var typ min bäste vän i 25 år. Ingen otrohet inblandad i skilsmässan, men han vägrar i princip att prata med mig och undviker att titta på mig när vi hämtar/lämnar barnen.
Jag saknar inte maken men jag sörjer min förlorade vän och det gör ont varje gång vi ses.
Jag är besviken över att vi inte kan ha en normal relation och det har så klart påverkat vårt kompisgäng.
Han har till och med ny sambo, men mig kan han inte ens titta på...
Absolut inte. Han är narcissist och en ganska trist person överlag så skulle skita fullständigt i honom om vi inte haft barn.
Frågan riktar sig främst till dem som har barn med en annan vuxen förälder som ni idag inte lever ihop med. Vad tror ni? Hade ni haft kontakt även om ni inte hade haft det där bandet som ett barn innebär.
Jag och min sons mamma pratar ALDRIG om något som inte rör honom och ju äldre han blir ju mindre kontakt har vi. Så för mig är svaret enkelt. Men hur är det för er?
Nej. Vi levde aldrig ihop och jag har ensam vårdnad dels då han vill det, dels för att han bor utomlands. Men när han är i Sverige ses vi ofta och hänger med barnet (som nu är i tioårsåldern) tillsammans. Ibland är hans fru med också. Tycker inte alls det känns konstigt, men vi hade aldrig träffats idag om det inte råkat bli ett barn under vår korta romans.
Absolut!
Kan tillägga att jag är vän med alla mina ex, utom ett där hans nya dikterar villkoren för alla hans vänskaper.
Men vi alla i vänskapskretsen tror och hoppas att han lämnar den lilla skatan inom en snar framtid.
Nej det skulle jag inte. Idag har vi minimal kontakt och den kommer att helt upphöra när barnen flyttat hemifrån.
Vi är inte osams eller så men har utvecklats åt två helt skilda håll och har absolut noll gemensamt förutom barnen.
Utan tvekan ja! Vi var oerhört unga när vi träffades och efter nästan 20 år tillsammans hade vårt förhållande övergått i en fin vänskap och där är vi idag också. Barnen är numera vuxna men vi har ändå tät kontakt och umgås regelbundet med våra respektive.
Nej, det skulle jag inte.
Aldrig!
Hade det varit upp till mig hade kontakten vart bruten helt och hållet för länge sedan, tvi..
men för barnets skull så står jag ut :)