Snälla säg att hon tröttnar på honom snart

Det låter mer som svartsjuka över att du vill ha honom för dig själv. Att du kan lalla runt och komma och gå i hans liv som du själv vill och få hans uppmärksamhet och bekräftelse. Kanske du hoppades på att han ville ha dig igen?

Nu när han väljer henne så försöker du övertyga dig själv om alla hennes fel och brister utan att inse att HAN har valt att bli kär i HENNE.

Han vill ha henne, inte dig.

Som sagt, jag vet att jag är hemsk och jag önskar att jag inte kände så här men det gör jag. Visst, ni kan döma mig för det men många av er förstår inte hur det känns när man pratar i telefon med sonen och det enda man hör är ?idag har jag bakat med Ebba?, ?idag har jag varit i stallet med Ebba?, ?idag har jag och Ebba varit på utegymmet och sen åt vi glass?. Samtidigt som jag är en helt värdelös mamma rent ut sagt, iaf just nu. Känner att jag inte ens vågar ge mig in i den konkurrensen med henne faktiskt.

Hon hade frågat mitt ex om inte jag skulle stanna och äta med dem nästa gång vi byter och jag ska hämta. Det känns som att hon har allt. Jag vet att det är tjatigt men jag skulle så gärna vilja se honom genom hennes ögon.

Undrar hur lång tid det kan ta för mig att komma så pass på fötter att jag kan ha sonen vv?

Jag är inte besatt av mitt ex. Skulle nog inte vilja ha honom tillbaka men jag vill ha honom i mitt liv. Han är den som förstår mig bäst och han är en enorm trygghet för mig.

Han lämnade dig el?

Jag har också varit svartsjuk och är fortfarande ibland. För mig är det istället retroaktivt. Jag är svartsjuk på hans ex. Och vet du? Detta trots att jag är betydligt snyggare och vackrare, och dessutom 14 år yngre än både henne och min kille. Osäkerhet har ingenting med utseende att göra. Ingenting med ålder att göra. Jag undrar ofta vad han såg hos henne, varför de var tillsammans så länge m.m, trots att han delvis lämnade henne för mig samt att han har sagt flera gånger att han har hittat rätt och att jag är hans själsfrände. Osäkerhet, rädsla och svartsjuka är inte rationellt alls. Trots det så förekommer dessa känslor. Men det är ditt egna ansvar att mota bort dessa känslor.

Men vet du vad som hjälper bäst? Att fokusera på DIG själv! Ta hand om dig själv, fokusera på dina goda egenskaper, skriv tacksamhetsdagbok, måla naglarna, klipp dig i någon ny frisyr, dyk ner i en ny hobby med mera. Bli ditt bästa jag så kommer svartsjukan bli mindre och mindre.

Bli ditt bästa jag, för din egen skull och för sin sons skull. Tror även mycket ligger i att du själv känner dig misslyckad. Då kommer lätt svart/avund-sjukan krypande. Ta hand om dig själv så kommer den minska! Det är inte lätt men du måste!

Jag vet inte ens om det är svartsjuka eller vad det är. Jag vet iaf att inte ens mitt bästa jag kan konkurrera med henne.

Asså så tror jag inte att folk här förstår vad jag har att konkurrera uppmärksamheten med. Exet kommer definitivt alltid välja henne och sonen och hon verkar ju ha fått underbar kontakt. Det är väl jag som har öppnat för det genom att lämna min plats öppen eller vad man ska säga. Hur ska jag ens orka komma tillbaka? Hon är så sjukt perfekt. Hon har tagit mitt liv och gjort det hundra gånger bättre. Hon kunde åtminstone varit äldre och ful. Detta är hemskt.

Vad är det du konkurrerar om? Jag förstår inte riktigt vad du menar. Du säger i ett inlägg att du inte skulle vilja gå tillbaka till din man. Om det är sant, så förstår jag inte vad konkurrensen består i.

Du verkar i ett annat inlägg inbilla dig att hon kan konkurrera med dig om dina barn. Det kan hon absolut inte. Du är deras mor, du har en special plats i deras hjärta oavsett hur många "perfekta" 23-åringar som introduceras i deras liv.

Du verkar ha gjort konstiga val i livet, festat för mycket, träffat dåliga män och gått lite vilse. Det kan hända den bäste. Nu är det viktigt att du börjar leva ett sundare liv där du tar hand om dig bättre så att du kan bli den förälder som dina barn behöver. Och det är just dig de behöver - du kan inte ersättas av någon annan. Utifrån dina barns ögon finns det ingen konkurrent till dig.

Det som jag finner oroväckande i den här tråden är att du tänker så fel och galet i dina resonemang. Du pratar mycket om utseende, som om det vore väldigt viktigt. Det är det inte. Du pratar om att en 23-åring är perfekt, fast ingen omöjligen är det. Du säger att du blir utkonkurrerad av 23-åringen när det gäller dina barn, fast det är omöjligt. Du förknippar hennes existens med att du själv inte kommer orka komma tillbaka. 

Om du klarar av att resa dig upp igen från det mörker där du varit, då kommer du vara starkare än innan. Man växer av att gå igenom motgångar. Den här 23-åringen har säkert mycket att lära från dig. Det var nog inte länge sedan hon lekte med "Hello Kitty". Hon vet högst sannolikt inte mycket om vad riktigt svart mörker innebär.

Var glad att dina barn tas om hand på ett bra sätt under tiden du kommer på fötter. Tänk på ditt ex och 23-åringen som samarbetspartners, ungefär som kolleger på jobbet. Fokusera på din uppgift och jämför dig inte med andra. Se till att bli bra igen så du kan umgås med dina barn. Tänk inte knäppa tankar om 23-åringar.

Det funkade inte med ditt ex av goda anledningar. Du ville inte tillbaka till honom eftersom din kärlek till honom inte räckte till. Nu tror du att du ångrar dig, men det var inte menat att det skulle bli ni. Om du börjar med att respektera hans val av partner så kommer han säkert att fortsätta hjälpa dig på fötter. Du kommer säkert kunna dra fördel av att han är lycklig i en ny relation.

Låter som att du vill ha tillbaka din man och ditt liv och att du ångrar att du flyttade/lämnade honom? Har jag rätt eller missförstår jag? Du måste förstå och börja acceptera att det är för sent. Förstår att det är skitjobbigt, men sörj och gå vidare. En dag blir du kär i någon annan. Fokusera istället på ditt liv, att bli den bästa mamman du kan vara för ditt barn istället.

Vad är det du konkurrerar om? Jag förstår inte riktigt vad du menar. Du säger i ett inlägg att du inte skulle vilja gå tillbaka till din man. Om det är sant, så förstår jag inte vad konkurrensen består i.

Du verkar i ett annat inlägg inbilla dig att hon kan konkurrera med dig om dina barn. Det kan hon absolut inte. Du är deras mor, du har en special plats i deras hjärta oavsett hur många "perfekta" 23-åringar som introduceras i deras liv.

Du verkar ha gjort konstiga val i livet, festat för mycket, träffat dåliga män och gått lite vilse. Det kan hända den bäste. Nu är det viktigt att du börjar leva ett sundare liv där du tar hand om dig bättre så att du kan bli den förälder som dina barn behöver. Och det är just dig de behöver - du kan inte ersättas av någon annan. Utifrån dina barns ögon finns det ingen konkurrent till dig.

Det som jag finner oroväckande i den här tråden är att du tänker så fel och galet i dina resonemang. Du pratar mycket om utseende, som om det vore väldigt viktigt. Det är det inte. Du pratar om att en 23-åring är perfekt, fast ingen omöjligen är det. Du säger att du blir utkonkurrerad av 23-åringen när det gäller dina barn, fast det är omöjligt. Du förknippar hennes existens med att du själv inte kommer orka komma tillbaka. 

Om du klarar av att resa dig upp igen från det mörker där du varit, då kommer du vara starkare än innan. Man växer av att gå igenom motgångar. Den här 23-åringen har säkert mycket att lära från dig. Det var nog inte länge sedan hon lekte med "Hello Kitty". Hon vet högst sannolikt inte mycket om vad riktigt svart mörker innebär.

Var glad att dina barn tas om hand på ett bra sätt under tiden du kommer på fötter. Tänk på ditt ex och 23-åringen som samarbetspartners, ungefär som kolleger på jobbet. Fokusera på din uppgift och jämför dig inte med andra. Se till att bli bra igen så du kan umgås med dina barn. Tänk inte knäppa tankar om 23-åringar.

Det funkade inte med ditt ex av goda anledningar. Du ville inte tillbaka till honom eftersom din kärlek till honom inte räckte till. Nu tror du att du ångrar dig, men det var inte menat att det skulle bli ni. Om du börjar med att respektera hans val av partner så kommer han säkert att fortsätta hjälpa dig på fötter. Du kommer säkert kunna dra fördel av att han är lycklig i en ny relation.