Hej!
Åh, vad jag förstår dig, det är rätt så tungt. Fast inte för mig längre - vår son har bestämt att komma redan förra lördag (dvs prick för en vecka sedan hade jag inte en aning om att 3 timmar senare mitt vatten skulle gå och ytterligare 4 timmar senare skulle jag föda min lilla pojke! Allt gick jättesnabbt - jag åkte in till SöS egentligen för kontroll, då det var väldigt lite vatten som kom. Min man stannade hemma och jag tog bilen (jag hade ju inga värkar än då och trodde till 99% att jag skulle bli hemskickad för att invänta värkarna). Men ca 15 min senare när jag kom fram, så började jag känna av första värkar och på BB kunde konstatera att dessa var redan regelbundna. Sen på 3 timmar blev jag öppen fullt och min man hann knappt till själva förlossningen (jo, han var med hela tiden, men det var typ sista 1,5 timme, då han behövde lämna vår dotter till grannar, samla lite grejer, sen åka taxi till BB, springa till mig för att hämta bilnycklar och hämta alla grejer därifrån). Med andra ord, jag hann inte med nån smärtlindring, men allt gick så gott som det bara kunde gå, samt fick inte ens några bristningar. Jag kan verkligen inte klaga på nåt, haha. Och vår son föddes 20/3 kl. 2.22.
Vi fick stanna på BB i 2 dygn, då han fortfarande räknades som prematur, men alla kontroller slutligen såg jättebra ut, så vi släpptes hem i måndags.
Det lustiga med hela förra fredag var att jag varit på SöS på morgonen för TUL och de beräknade att han skulle väga 3190 (några timmar senare vägde han 3230 och vad 52 cm lång). Jag tittade på parkeringen i närheten, hur man går nånstans och sånt (trots att vi planerade ju inte ha vår bil med oss, utan skulle åka taxi fram och tillbaka - aldrig i livet skulle jag ens tänka en tanke att åka till BB själv med värkar ) Men livet bestämmer annorlunda ibland.
Så nu har vi varit hemma i några dagar, varit på efterkontroll på SöS och hörselscreening - så livet fortsätter
Och det kan gå väldigt fort och oväntat, haha
Nu ska jag hålla tummarna att allting ska gå så lätt för dig också!!!