Anonym (Fråga) skrev 2020-09-05 15:48:26 följande:
Tack för alla era svar!
Han åkte trots att jag blev ledsen och bad honom stanna. Han tyckte att jag var barnslig och inte unnade honom att åka iväg få ALLA andra skulle åka och han åker så pass sällan. Lite dålig kommunikation har vi.
Jag söker inte efter en Don Juan, inte rosor varje dag o sånt. Utan mer en känsla av en på-djupet-galen-kärlek.
Att man uttrycker i ord eller tokiga handlingar att man älskar någon. Ett exempel är att han sagt att det inte är viktigt att gifta sig. Jag har ändå någonstans hoppats att han, när han verkligen känt att vi var rätt för varann, skulle överraska mig och på nått sätt förklara sin kärlek med ord, och kanske en ovan handling (att fria) för att han vet att jag skulle bli upp över öronen golvad och gråta av lycka och uppskattning. Att han gör nått för MIN skull, även om han tycker det är onödigt. Ja, att man ger av sig själv åt den andre för att göra den andre glad. Det är det jag saknar. Han gör helt enkelt inte sånt som HAN inte vill eller tycker är onödigt. Vi visar kärlek på olika sätt helt enkelt.
Jag vill ha upplevelser och handlingar som man kan tänka tillbaka på. Typ ?vet du vad pappa gjorde på min 40-årsdag?? Han skrev det här brevet och sen kidnappade han mig till det här spat? eller nån spontan konstig present som HAN kommer på bara sådär. Men sånt har inte hänt, och kommer inte hända eftersom han är sån som person.
Har jag konstiga krav? Kanske att jag har orimliga och orealistiska tankar.
Men då var du alltså tydlig mot honom med din önskan, men han valde att svika dig när du var i ett ömtåligt tillstånd efter att ha fött ert barn. I det fallet var det inte kommunikationen det brast i utan snarare en oresonlighet och oförmåga att se andras perspektiv från din mans sida.
Vad är det rimligt att ställa för krav?
Följande saker är rimliga krav att ställa:
* Att man inte reser iväg när ens fru precis fött barn utan att hon själv vill det. Ett fungerande förhållande är fullt av kompromissande där man kan ha sina egna åsikter men också lyssnar på den andres tankar och förslag. Det handlar om att man förhandlar utifrån olika viljor och ibland behöver man ge sig.
* Att man kan diskutera giftemål, även om man själv anser att det är onödigt. Man är två i en relation och det som den ena tycker är onödigt kan den andra tycka är viktigt. Alltså diskuterar man saken och vill man inte gifta sig redovisar man sina verkliga skäl till det.
* Att man offrar sina egna intressen och behov för den andra ibland. Det kallas empati.
* Att man pratar, lyssnar, diskuterar, förhandlar och kompromissar i en relation.
* Att man efter påminnelser överraskar sina partner med något romantiskt fast man själv inte är romantiskt lagd.
* Att man anstränger sig för den andra åtminstone ibland, även om det inte ligger i ens personlighet.
Vad är det som är orimliga krav
* Att en person som inte är spontan plötsligt ska bli det.
* Att en person som inte är verbal i sitt sätt, ska prata varje dag utifrån den andres behov.
Jag tycker alltså inte att dina krav är orimliga alls. Du verkar ha fötterna på jorden och det är inte mycket du begär, endast normala, för de flesta personer, självklara saker.
Din man verkar vara otroligt envis och ha en föreställning om att det är my way or the highway. Han visar inte respekt och empati för dina känslor, åsikter och önskningar genom att han hela tiden håller på sitt.
Jag undrar hur det kan ha blivit så. Har han någon hållhake på dig? Har du en känsla att du haft tur som fått en man att du har hållit tillbaka dina krav? Är du uppfostrad enligt en devis att mannens ord är lag?
Jag tänker att er maktbalans är skev. Som det verkar säger han dansa, och sedan dansar du. Jag tror att om du vill få till en förändring så behöver du ta av dig silkesvantarna, och bli extremt tydlig. Det ska nu vara du som har devisen "Our way or the highway". Du behöver faktiskt sätta ner foten och på riktigt förklara att man måste förhandla och kompromissa i en relation. Om han inte köper det utan fortsätter att köra sitt eget race ska han få veta att du kommer lämna honom. Han kan ju vara rar på många sätt, men det räcker inte om han är extremt respektlös och empatilös mot dig.
När det gäller din önskan om att han ska överraska dig, tänker jag att du faktiskt kan kräva en överraskning av honom och påminna honom om det så ofta tills att det faktiskt händer. Det blir kanske inte samma känsla som om han hade varit driftig på egen hand och överraskat dig utan att du hade tjatat och varit på honom om det, men det kanske ändå räcker långt att han försöker och visar uppskattning för dig, även om det krävdes många påminnelser. Om han vägrar gå med på det, skulle jag bli väldigt bitsk och sur. Lite får han allt anstränga sig om han vill ha en kvinna i sitt liv.
