Sonen ledsen på förskolan

Han beter sig som en helt normal bebis. Ta hand om honom och var hans trygghet. 

Vi har haft lediga onsdagar i början för våra. De har gått 8-15 och lediga onsdagar och därmed allsidig behövt orka mer än 2 dagar i rad på dagis första terminen. Fantastiskt om det strular med sömnen eftersom de får en helt annan marginal. Vi har delat så att en lämnat och varit ledig onsdagar men fått jobba längre på em och en får åka tidigare men ist hämta utom onsdagar då den andre ändå är hemma.

Skulle också säga att det är helt normalt att ett så litet barn vill ha närhet och trygghet. Det är klart att det blir jobbigt om han är ledsen på förskolan men det är inte något fel som ni gjort eller något onormalt. Att ta upp och trösta en bebis som är ledsen är ju fullständigt rätt och naturligt och inget som gjort att ni skämt bort honom. Vi skolade in vår dotter vid 16 mån och det var alldeles för tidigt. Var naiv och trodde det skulle funka bra men hon var ledsen mycket och det kan jag säga var nästan alla så små barn som gick där under vår inskolning. Vi gjorde så att vi kortade dagarna under ett halvår, jag jobbar 75%. Sen blev det bättre när hon verkligen sov på förskolan och då blev dagen lättare att hantera. Så mitt råd är ja, korta dagarna några månader, vad ni har råd med och se över sömnen. Sen tycker jag man ska ställa lite krav som förälder, vara med och se vad som inte funkar. Ofta fungerar det bättre om man delar in i lite mindre grupper, inte har för hög ljudnivå osv. Att de får ha honom i famnen tyder ju på att han inte känner sig helt trygg. Säkert blir det bättre med tiden men än är han ju ett väldigt litet barn.

Vill tipsa er om ni inte har möjlighet att vara hemma längre med sonen (vilket troligen för hans bästa skulle vara det ultimata alternativet) att se över möjligheten att ha honom hos dagmamma istället. Det kallas ofta dagbarnvårdare ,familjedaghem eller pedagogisk verksamhet nuförtiden. Sök på kommunens hemsida så finns det säkert information där om vad som erbjuds där ni bor.

Skillnaden mot förskola är att det kommer vara en mycket mindre barngrupp, mindre stimulans och lägre ljudnivå. Dessutom kommer det vara i en hemmiljö istället för på en institution och det blir en primär person han kan lära känna som tar hand om honom istället för flera som kommer och går. För ett sådant litet barn kan det göra stor skillnad i hans upplevelse av att känna sig trygg. Skit i den pedagogiska biten som förskolan erbjuder - så små barn behöver trygghet mera än de behöver pedagogik (dessutom lär man sig utmärkt genom den fria leken också).

Tack igen alla för tips mm. Vi hade ett möte med förskolan igår. Vi kom överens med personalen om att, till att börja med, testa senare förskoldagstart (09:00 istället för 07:30). Sova lite längre, äta frukost hemma och mjukstarta dagen. Han har tidigare inte alltid ätit så mycket till frukost i skolan, men idag fick han i sig en del hemma. Inte säkert detta räcker, och då blir nästa test-steg att sluta skoldagen lite tidigare också. Sen försökte vi redan igår få i säng honom (och storasyster) lite tidigare. Det är nog, som ni skrivit ovan, nåt man får ta stegvis.

Tidigare sänggång, senare uppgång, frukost hemma och kortare skoldag kanske kan va en kompromiss mellan 8-timmarsdagar och att vänta helt med förskolan ett tag.

Dagmamma har andra tipsat oss om också. Skall kolla upp det.

(Hade också diskussion med några arbetskollegor med småbarn. Några tyckte att det är förskolans ansvar att just få sonen att bli trygg i och inte vara ledsen i förskolan. Vet inte?)

Så bra att ni tagit så goda steg framåt med sonen!

Tillägg till din fråga längst ner, man kan prata om ansvar men bara till en vissa gräns. Man kan inte tvinga fram trygghet :) Det kan ta lång tid innan man känner anknytning till en ny vuxen och de har ju bara nyss träffats.

Låter positivt! Önskar er all lycka till!

Angående trygghet: Läst ett bra citat att barn blir självständiga när de känner sig trygga. Inte när de liksom puttas över kanten innan de är redo.

Som någon skrev här ovan är det inget som kan tvingas fram. Skapa goda förutsättningar för trygghet istället utifrån barnets behov och mognad :) Måste kännas hemskt att gå omkring och känna sig otrygg och rädd hela dagarna. 

omg han är praktiskt taget en liten bebis och självklart är heltid på förskola för en bebis på tok för länge. Och självklart lyfter man upp och tyröstar sitt ledsna barn. och behöver han vara i famnen på förskolan får personalen acceptera det. han är pytteliten och behöver trygghet. Jösses detta är ju helt sjukt. Vi snackar om en 14mån BEBIS här inte en nervös 10 åring. 

För er som eventuellt undrar. Vi gick ner från 8 till 6.5 timmar för några veckor sedan. Han börjar 09:00, 1.5 timma senare än storasyster. Han äter frukost hemma utan stress. Lite lek, bus, spring och TV blir det också så han piggnar till ordentligt innan vi tar honom till förskolan. Numera är han aldrig ledsen där. Nån enstaka gång möjligen när vi lämnar över honom. Men oftast vinkar han leendes hejdå. Lärarna är nöjda. Han är en lugn kille. Inte stökig och högljudd. Han äter mycket och sover bra där. Han och storasyster kommer oftast i säng lite tidigare än förr också. Ibland väldigt tidigt. Vilket ju inte är något problem för dom. (Möjligen för mig och mamma, eftersom dom väcker oss tidigare?)

F.ö. är han inte den enda som börjat ?redan? vid 1 års ålder där. Men förmågan att anpassa och vänja sig och hur snabbt dom överhuvudtaget utvecklas varierar från barn till barn.

Säkert en dum fråga, men vad är ett "plusbarn" ?

Absolut ingen dum fråga. Skulle råda dig att googla för en bättre bild.

Men kortfattat. Ofta dålig sömn, många uppvak, svåra att söva, extremt närhetsbehov. kort stubin. Alltså arga för minsta lilla som blir fel. Gnäll konstant.

Vårat gick inte att sätta ner på golvet själv förens vid runt 14 månader. Inte förens vid 1,5 har man kunnat typ städa lite utan att ha ett skrikande barn i hasorna

"Smekmånaden" på förskolan har tagit slut och ditt lilla barn har insett att han är där. Han saknar sin trygghet och den enda han kan få just nu är i famnen hon någon personal han känner sig trygg med.

Kan du eller pappan gå ner i tid en period så vore det ju optimalt.

Personalen borde ge ditt barn mer tid och möjlighet att hitta saker som barnet gillar att göra så barnet blir trygg i lokalerna och med de andra barnen. De har ingen rätt att säga att det inte fungerar för personalen ska få det att fungera. De ska ha utbildning så de har en aning om att det är tryggheten hos barnet som saknas (trygghet på förskolan inte annars) och de ska klara av att arbeta aktivt för att hjälpa barnet.
Ser de att det är problematiskt kan de ta in en specialpedagog som stöttar dem i deras arbete om de inte kan klara uppgiften själva.

Jag ser att det redan ordnat sig (nackdelen med att inte läsa hela tråden innan)
Vad skönt, finns inget värre än att ens barn är ledset.