Om en kvinna till exempel blir förolämpad av en man, och ger honom en örfil, en knuff eller liknande "lite" våld, ska då mannen ha rätt att ge kvinnan en örfil eller knuffa henne. Vad tycker ni? Ska våldet vara lika, eller ska kvinnan ha "våldsmonopol"?
Diskussionen handlar INTE huruvida det är rätt eller fel med "lite" våld, utan hur våldet fördelas mellan könen.
Något som stör mig är om en man slår tillbaks som hämnd. För att skydda sig? Givetvis ok. Som en slags hämnd för att hon slog honom? "Hon slog mig därför skall jag slå henne" blir ofta fel då han säkert slår dubbelt så hårt.
Jag har sett detta en gång, en kvinna slog honom och hans flickvän, flera gånger faktiskt. Det var naturligtvis helt förjävligt av henne. Men han brottade först ner henne, och höll fast henne. Helt ok! Han skyddade sig och sin flickvän där. Liksom hade kontroll så hon inte kunde slå honom eller hans flickvän mer, men sedan som en slags "läxa" gav han henne en hård örfil. Inte jättehårt men tillräckligt för att hon skulle bli chockad och börja gråta. Inte ok.
Något som stör mig är om en man slår tillbaks som hämnd. För att skydda sig? Givetvis ok. Som en slags hämnd för att hon slog honom? "Hon slog mig därför skall jag slå henne" blir ofta fel då han säkert slår dubbelt så hårt.
Jag har sett detta en gång, en kvinna slog honom och hans flickvän, flera gånger faktiskt. Det var naturligtvis helt förjävligt av henne. Men han brottade först ner henne, och höll fast henne. Helt ok! Han skyddade sig och sin flickvän där. Liksom hade kontroll så hon inte kunde slå honom eller hans flickvän mer, men sedan som en slags "läxa" gav han henne en hård örfil. Inte jättehårt men tillräckligt för att hon skulle bli chockad och börja gråta. Inte ok.
Psykologiska förklaringsmodeller hävdar att inre processer hos individen snarare än sociala faktorer påverkar utfallet. En av de psykologiska modellerna för våldsamt beteende är kvinnlig aggression (Pollock, Mullings & Crouch, 2006). Kvinnor som begår våldsamma handlingar, agerar så på grund av överkontrollerad aggression. Kvinnor internaliserar ilska, och omvandlar den genom att, istället för att rikta den mot föremålet för vreden, känna besvikelse, depression och förtvivlan. På så vis utvecklas inte ilskan till aggression mot något eller någon utan vänds inåt, och kvinnan lägger ofta skulden på sig själv. Dessa kvinnor upplever vidare mycket stress på grund av att de blockerat möjligheterna att få utlopp för sin ilska. Ett exempel, enligt denna teori, är den illa tilltygade eller misshandlade frun som inte endast dödar sin man utan också brukar övervåld mot honom då han redan är död, genom att hugga honom upprepade gånger (Pollock, Mullings & Crouch, 2006). Män tenderar att använda våld för att kontrollera sin omgivning, medan det kvinnliga våldet snarare kan sägas vara ett uttryck för att det inre trycket blir för starkt. Våldet för kvinnors del kan således sägas fungera som en ventil där de utlösande faktorerna är stress och frustration. Det som utlöser manligt våld förefaller istället vara hotad maktställning och könsrollsidentitet (Brå-rapport, 1999).
Att kvinnor dödar andra kvinnor är ovanligt. De flesta förövarna planerar inte handlingen i förväg, och det dödliga våldet tenderar att vara impulsivt (Ekström, 2006). Enligt studier om kvinnors dödliga våld framgår att våldet ofta uppstår kring konflikter av olika slag (Ekström, 2006; Bremberg, 2001; Chimbos, 1993; Goetting, 1988), något som förefaller vara mer karakteristiskt för kvinnliga förövare. En typ av konflikt tenderar för kvinnor att vara dödande i samband med konfrontationer inom familjen. Hälften av de kvinnliga förövarna, enligt en studie av Ekström (2006), dödade på grund av konflikter kring äktenskap, sex eller kärlek. I fallen där kvinnor varit gärningsmän har motiven till det dödliga våldet bland annat varit svartsjuka (Rying, 2001) och någon form av konflikter i missbruksrelaterade situationer (Petterson & Rying, 2004).
En omfattande studie visade att kvinnor lika ofta använde våld mot sina män som män använde våld mot sina kvinnor. Denna undersökning visar att kvinnor är lika våldsbenägna som män och därmed att våld inte kan knytas till könsroller som, mansroll och mansdominans. Samma undersökning påvisade skillnader, bland annat att mäns våld leder till sex gånger mer fysisk skada än kvinnors. Med stöd i denna skillnad har vissa forskare, i likhet med Walker, förklarat att orsaken till kvinnors våld kan vara att kvinnors och mäns våld är två skilda ting och att kvinnors våld är att betrakta som motvåld eller försvarsvåld ( Strauss & Gelles, 1990, refererat i Isdal, 2001).
Då det förekommer instrumentellt, det vill säga överlagt och planerat dödligt våld förefaller motiven ofta vara att få ut försäkringspengar, rädsla för en förälder eller försök att förhindra en romans (Scott & Davies, 2002). Andra motiv kan vara bristande tålamod med ett barn (Goetting, 1988), en vilja att uppnå ett ekonomiskt och/eller sexuellt mål (Chan, 2001), hämnd samt hatbrott (Rying, 2000).
Kvinnor har en högre tröskel innan de tar steget att utföra dödligt våld och har ofta byggt på frustration under en längre tid. I det dödliga våldet tenderar kvinnorna att träffa dödliga områden som bröstet, halsen eller huvudet (Gillespie, 1989).
Om kvinnan är starkare eller lika stark som mannen - ja.
I övriga fall nej.
Jag tycker inte man ska bemöta fel genom att själv göra fel, utan visa sig bättre än så. Men måste nog erkänna att jag tycker det är värre om mannen slår tillbaka än tvärtom - säkert helt okorrekt men så känner jag - har nog med att göra att män oftast är så mycket fysiskt starkare än kvinnor.
Klart som fan att man får slå tillbaka om kvinnan är beväpnad eller riskera skada en själv eller någon annan, oavsett storlek på kvinnan! Allt annat är bara nonsens eller feministisk illvilja.
Oavsett vilken omständigheterna än är och oavsett vilken typ av våld kvinnan gör mot mannen skall han aldrig slå tillbaka. Aldrig. Han skall kunna ta att en kvinna är våldsam mot honom.
Punkt.