Ekonomisk fördelning i ett förhållande

Män som din sambo kommer alltid tycka att du som kvinna har utnyttjat honom, även om du hade betalat mer än honom. Han kommer ändå att känna att han varit den stora välgöraren.

Ser du hur han har utnyttjat din rädsla för att känna skuld under din föräldraledighet? Han trycker på pedalen "jag vill inte vara som hans andra flickvänner". Du har fortsatt att betala lika mycket trots att din inkomst minskat kraftigt. Du fick trixa och ta sparpengar. Nu vill han fortsätta åka snålskjuts och att du ska avstå från att ta pass. Det behöver du verkligen inte gå med på.

Har tanken slagit dig att det inte är en slump att han haft flickvänner som studerar? Han väljer omedvetet kvinnor som ska stå honom i skuld för att ha ett övertag, kontroll. Och du känner skuld trots att du inte är skyldig. Säg ifrån och fundera på varför du har den pedalen som han trycker på.

Har ni pratat mer om när han ska vara föräldraledig och hur han tänker kring att du helt själv har tagit hela kostnaden av att vara hemma med ert gemensamma barn än så länge?

Ha ha roligt att du skriver så, vi hade nämligen en diskussion för ett par dagar sedan där jag nämnde att jag betalade mer på vårt gemensamma hus när han var sjukskriven. Jag sa absolut inte detta för att ge honom dåligt samvete, utan vi pratade om att ställa upp och kompensera varandra i tider som kräver det lilla extra av förhållandet.

Jag har aldrig använt detta emot honom eller ens nämnt det någonsin, men nu tog det hus i helvete och han hade minsann ingen aning om att jag hade betalat mer. Det är så pass länge sedan nu så jag har inge bevis, men det är tråkigt att han inte minns att jag fanns där för honom när han mådde dåligt och kunde ta ett större ekonomiskt ansvar när han fortfarande väntade på att hans försäkringskassa skulle komma igång iom sjukskrivningen.  

Hur menar du/tänker du med att det inte är en slump att han har flickvänner som studerar? Ingen av flickvännerna studerade när förhållandet började utan det är något som kommit under tidens gång. Jag hade inga som helst planer på att studera förrän jag hamnade på ett jobb som fullkomligt tog död på min glädje. Så de första åren i vårt förhållande kan jag inte påstå att jag på något sett stod i skuld till honom eftersom jag tjänade bra själv.

Från att föresten ha vart väldigt att allt minsann ska vara "50/50" har jag läst mycket hur man gör utanför Skandinavien (vilket man ofta blir lite blind för när man bor här) och då var det en kvinna som sa, "Ja, vi kan ha 50/50 den dagen jag fött en son, och min man kan föda vår dotter året efter." Annars borde man inse att det finns inget 50/50. Man ger 100/100 båda två och bidrar där man kan. Man ser inte bara efter sitt, som din man gör. 

Hej igen!!

Hoppas att det fortfarande är någon som följer tråden.

Sambon har nu kommit fram till att han vill vara pappaledig i sommar fram till oktober. Jag kontrar nu med att han inte får vara pappaledig på 100% eftersom jag inte vill att vi ska bli av med förskoleplatsen. Jag tycker också att det är ganska elakt mot vårt barn att skola in honom så pass tidigt i livet för att sedan ta det ifrån honom efter fyra månader igen.. det kommer bli att skola in honom på nytt om pappan ska vara pappaledig till oktober. Sambon är inte heller förtjust i att vi ska betala 1500 för förskola om barnet inte är där, vilket krävs om vi ska behålla platsen.

Anser fler här att jag är rimlig i det "krav" jag ställer att barnet åtminstone ska få vara på fs en dag i veckan för att hålla kontakten med kompisar och pedagoger?

Eller är mina tankar orättvisa och orimliga?

Jag ville ju att pappan skulle vara fl när jag började jobba i mars, eftersom jag ansåg att vårt barn var för liten för att lämnas med främlingar. I dagsläget är det fs 2-3 dagar i veckan, inte mer än 16h/v, snittet ligger 12h/v, (tack vare att jag gått ner på 50%). Barnet har precis börjat vänja sig vid att bli lämnad, så jag anser att jag hade rätt i min åsikt om att han var lite för ung för att skolas in..