Jag går under snart, förlorat allt och är så misslyckad :(

Åh stackars dig! Om du har fysisk hälsa, så har du kanske ändå möjligheterna att ta ett jobb, vilket som liksom? Hemtjänsten, telefonförsäljare, paketera grönsaker, i kassan på Coop, timanställning inom vården, städa? 
Det viktiga är att få pengar in! 
Jag hade en bekant som sade upp sig från ett "bra" jobb och började paketera grönsaker på nätterna bara för att kunna byta liv! Det var förstås tillfälligt och det klarar man ju!

Du har helt rätt. Tack. Bara så fruktansvärt svårt att se det just nu.

Jag söker i stort sett allt som går. Pengar in har jag i form av a-kassa, men har ett barn med funktionshinder som gör att jag inte riktigt kan ta vilket jobb som helst, nu utan bil och begränsad kollektivtrafik och ekonomi är det ännu svårare. Usch jag vet inte vilken ände jag ens ska börja med.

Jag kan berätta hur det är att vara djupt skuldsatt och ha arbete.
Du får indrivning och lever på existensminimum och det kan pågå i decennier utan någon som helst ljusning. KFM resonerar som så att du har jobb och inkomst alltså kan du någon gång, kanske eventuellt betala tillbaka dina skulder. Och det hela bara fortsätter och fortsätter år efter år.
Du jobbar och sliter så hårt du bara kan men det enda du kanske, möjligen kan betala är räntor och alla påminelseavgifter som helt plötsligt regnar ner. Bolagen har satt detta i system, att lägga på otroligt många påminelseavgifter.

Du har en stor fördel att vara arbetslös för du har ingen inkomst, därmed ökar dina chanser att få skuldsanering. Då lever du på existensminimum under 5 år, sedan är du ren och kan börja om igen.

De som inte fått skuldsanering som ändå lyckas får leva flera år till med alla sina anmärkningar. Så du förstår kanske att trots att det är becksvart hos dig nu så finns dt ändå lite ljus.

Jag hamnade i skuldfällan genom allvarlig sjukdom. Har skulderna börjat komma så är det som en stor lavin. Många inkassobolag är dessutom i en gråzon där de försöker driva in skulder som inte finns. Jag löste det genom att skaffa en sambo och vi delade på bla boutgifter. Halverade utgifter gjorde att jag till slut lyckades bli helt skuldfri.

Jobbigt ts, men du, det är inte hela världen! Jag förstår att det känns som att du kommer att gå under, men det kommer du inte! Det här tar du dig igenom. Den första krisen är ju nu, när du precis hamnat i skuldträsket, men det finns faktiskt en botten där med, du kan inte sjunka helt, jag lovar! Du bottnar!

Utmätning är förstås inte roligt MEN, fyll i alla papper ordentligt, du kommer ha mer pengar kvar än de som lever på försörjningsstöd då kf räknar lite högre än dem.

Du har barnen varannan vecka, kolla om du inte kan hitta ett jobb med flex så du kan jobba mindre när du har barnen, och sen kör du järnet den veckan du inte har dem. Då kan du ju ändå jobba heltid, om du kör tex 6h/dag barnvecka och 10h dag när de är hos pappan.

Om du har svårt att hitta jobb kanske du skulle kunna plugga, csn om man har barn ger nästan 16000/mån. Lägg till lite bostadsbidrag och skaffa ett extrajobb när du inte har barnen.

Du har ju bostad och dyl, och det finns mobil/bredband och dyl som man kan skaffa även med skulder, om du inte redan har det. Så de kommer ju egentligen bara påverka dig ekonomiskt. Och det kommer såklart vara tufft ett bra tag, men sätt ett långsiktigt mål som är möjligt att genomföra, så kommer du ju tillslut kunna se slutet.

Du fixar det här!

Otroligt bra gjort av dig att ta dig ur dina skulder. För mig är väl inte jakt på sambo optimalt just nu, barnen har det tillräckligt med pappans nya familj även om standarden är betydligt högre, och vill oftare komma till mig för lite andrum förmodar jag. Har ingen dröm om ny partner öht just nu, vill egentligen bara överleva min mardröm just nu.

Tack för pepp angående skuldsanering, men som jag fattat det så är det till last att vara arbetslös. Men tänker nog ändå söka.

Hur gammal är du? Hur trevlig är du? Hur bra ser du ut? Vart bor du (inte ort utan vart någonstans geografiskt ungefär)? Allt spelar roll om du vill ha seriösa råd.

Skuldsanering kommer nog inte fungera, har så pass bra insyn i den processen. Det måste vara skulder uppe i miljonklassen.

Det var inte så att jag jagade sambo utan det bara blev så.
Jag var ärlig med ekonomin och varför och han accepterade och ansåg att det var självklart att vi skulle hjälpas åt som en enhet. Ibland måste man ha tur i livet.

Du kommer att ha det jobbigt i flera år men det kommer att lösa sig någon gång. Ansök om sanering ska du göra.
ett tips: lägg undan lite pengar för att kunna ta fram som en guldkant. Det behöver inte vara mycket pengar eller avancerad guldkant men när du någon gång känner för att ge upp så tar du fram dina sparade pengar, kanske så lite som 200 och gör något som man bara mår bra av.
Du kommer att behöva de där ljusglimtarna.

Då skulle jag säga att du har koll på nuläget och vad som behövs kring ekonomi. Du gör allt du kan och försök hitta lugnet i det.

Försök istället få hjälp med mående, när man hamna i det nattsvarta är det svårt att va kreativ och problemlösare. Så får du lite hjälp att tänka på nya sätt kommer också lösningar till ditt problem att komma. De jobbiga kommer också att kännas mindre jobbigt vilket gör det lättare att komma frammåt.

Lycka till, jag tror du fixar det här! Det är bara en tillfällig svacka i ett långt liv.

Bra sagt!

Förstår dig, har själv förlorat allt och hamnat i KFM och i samma veva blev man utförsäkrad så man fick söka försörjningsstöd. Kanske inget som du vill höra, men du kan inte göra så mycket just nu. Det kommer bli bättre(det är svårt att förstå det nu), tror mycket att man känner sig misslyckad för att man har förväntningar hur saker och ting ska vara, samt att man jämför sig för mycket med andra. Kan rekommendera Kommunernas budget- och skuldrådgivning, de har hjälpt mig mycket. Lånet kan du inte göra något åt nu, har du inte råd så har du inte det. Det viktigaste nu är att du och dina barn har tak över huvudet och mat på bordet. 

Jag har förlorat allt också, familj, barn, inget jobb, inga pengar till mat, missat flera år av min dotters uppväxt, vill bara strypa mig själv. Ibland börjar man undra om man skulle gått i skogen och avlossat ett skott för längesen så alla slapp skiten.

Har man skaffat barn anser jag att man har förverkat rätten att ta livet av sig.

Ditt liv är inte längre bara ditt.

Att en förälder tar livet av sig påverkar ett barns mentala hälsa så mycket att det t.o.m. kan överföras på nästa generation igen, vill du det?

inte så att jag ska gå och göra något sådant hjärndött men hoppet har sinat.

Jag startade tråden för nu snart 3 år sedan, känner inte alls likadant, mina barn vill vara hos mig på heltid och jag har skuldsanering sen 3 år också. Det kan vända!

Åh så skönt stt höra! Bra jobbat!

Gör verkligen inte det. 

Jag själv försökte faktiskt exakt det 2016, vill du veta som hände? Livet blev avsevärt sämre.