Jag går under snart, förlorat allt och är så misslyckad :(

Jag kan berätta hur det är att vara djupt skuldsatt och ha arbete.
Du får indrivning och lever på existensminimum och det kan pågå i decennier utan någon som helst ljusning. KFM resonerar som så att du har jobb och inkomst alltså kan du någon gång, kanske eventuellt betala tillbaka dina skulder. Och det hela bara fortsätter och fortsätter år efter år.
Du jobbar och sliter så hårt du bara kan men det enda du kanske, möjligen kan betala är räntor och alla påminelseavgifter som helt plötsligt regnar ner. Bolagen har satt detta i system, att lägga på otroligt många påminelseavgifter.

Du har en stor fördel att vara arbetslös för du har ingen inkomst, därmed ökar dina chanser att få skuldsanering. Då lever du på existensminimum under 5 år, sedan är du ren och kan börja om igen.

De som inte fått skuldsanering som ändå lyckas får leva flera år till med alla sina anmärkningar. Så du förstår kanske att trots att det är becksvart hos dig nu så finns dt ändå lite ljus.

Jag hamnade i skuldfällan genom allvarlig sjukdom. Har skulderna börjat komma så är det som en stor lavin. Många inkassobolag är dessutom i en gråzon där de försöker driva in skulder som inte finns. Jag löste det genom att skaffa en sambo och vi delade på bla boutgifter. Halverade utgifter gjorde att jag till slut lyckades bli helt skuldfri.

Det var inte så att jag jagade sambo utan det bara blev så.
Jag var ärlig med ekonomin och varför och han accepterade och ansåg att det var självklart att vi skulle hjälpas åt som en enhet. Ibland måste man ha tur i livet.

Du kommer att ha det jobbigt i flera år men det kommer att lösa sig någon gång. Ansök om sanering ska du göra.
ett tips: lägg undan lite pengar för att kunna ta fram som en guldkant. Det behöver inte vara mycket pengar eller avancerad guldkant men när du någon gång känner för att ge upp så tar du fram dina sparade pengar, kanske så lite som 200 och gör något som man bara mår bra av.
Du kommer att behöva de där ljusglimtarna.

Bra sagt!