"Fick jag chansen skulle jag ta den" skrek min fru

Jag tycker du låter något kontrollerande. Bara synen att man inte kan ha nära vänner av motsatt kön tyder på det.

Det enda du bevisar är att du inte kan ha en kvinnlig vän utan att vilja ha en sexuell umgänge med en kvinna.

Jag som man har kvinnliga kompisar, nej jag vill inte ha sexuell umgänge med dem, jag har min fru.

Sen ska hon absolut inte flörta med andra via snap eller något. Men jag förstår hennes reaktion, när du kollar igenom hennes mobil. Du säger att du tror henne, men ändå tittar du i mobilen. Där du inte har någonting att göra.

Även där bevisar du att du har kontrollbehov.

Jag tycker du låter något generaliserande och gör alla slags relatione till en och samma sak. Bara det att du inte kan skilja på vänner och "vänner" man är kåt/kär i tyder på det.

De flesta av oss har inga problem med att ens partner har vänner OM det enbart handlar om vänskap och INGET mer än vänskap. Få är nog ok med att frun umgås med vänner som man är kåt/kär i för då har den sk vänskapen ett helt annat syfte än vänskap.

Det enda du bevisar är att du tydligen inte kan skilja på vänskap och kärlek.

Sen motsäger du dig själv när du dels säger att det inte är ok att flirta men samtidigt säger att försöka luska reda på felaktigt beteende och försöka sätta stoppp för det är detsamma som kontrollbehov.

Kan du se någon skillnad på att titta i andras mobiler av ren hobby utan någon som helsat anledning till det och att titta i någons mobil för att personen börjat bete sig kontigt? Eller är allt bara kontollbehov för dig?

Spetsade till rubriken, men det är vad min fru skrek åt mig.
Min fru har varit öppen om att hon blivit vän med en arbetskamrat. En ganska mycket  yngre man från Mellanöstern. De har tydligen känt varandra ett par år och pratar om allt tillsammans. De har skickat snapchats nästan varje dag till varandra under månader. Men bara bilder på saker och omgivningen, har min fru sagt. Hon har har sagt att det absolut inte är något annat än vänskap mellan dem. Och jag tror henne. Vi har varit gifta många år och hon skulle aldrig vara otrogen. Men jag har ändå ingen bra känsla. Jag tycker att det är ett stort nej att ha nära vänner av det motsatta könet. Forskning har dessutom visat att i vänskapsrelationer mellan kvinnor och män tänker kvinnan ofta att det bara är vänskap och hon tror att mannen tänker likadant. Mannen å andra sidan tänker oftare att det är något mer än vänskap och tror att kvinnan tänker likadant.
Till saken hör att vi ofta bråkar. Och att hon aldrig vill ha ringarna på sig trots att jag sagt att det betyder mycket för mig. 
Så när hon stänger av och inte vill kommunicera händer det att tvivel kommer. I ett sånt svagt ögonblick kollade jag hennes telefon och hittade en "kärleks-emoji" hon skrivit till Mellanösternkillen i chatten. Jag nämnde om det för henne och hon blev rasande arg. Hon sa att den här killen inte alls var hennes typ och skulle hon vara otrogen mot någon så skulle det vara xxxxx och "fick jag chansen skulle jag ta den", skrek hon. 
Det sårade mig.
Min fru ber sällan om förlåtelse. Men det kan bli en ursäkt via sms. 
Nu har min fru  brutit kontakten med sin killkompis, trots att jag inte bett henne göra det, (jag frågade bara om den där kärleks-emojin) Jag möts av en hel del sarkasm och hon får mig att känna mig som en kontrollerade man. Och till viss del har hon ju rätt. Jag kollade trots allt i hennes mobil. Så nu kan hon slänga upp sin mobil i ansiktet och säga: "Kolla! Kolla då! Du brukar ju göra det!" 
Det får mig bara att må illa. 
Vad säger ni på det här forumet om vänner av motsatta könet? Skulle du tycka att det var okej om din man eller kvinna skickade snapchats dagligen till någon av det motsatta könet? 
Hur dåligt var det av mig att kolla min frus telefon? 
Är jag kontrollerande? 
Vad gör man om man känner ett stort behov av att prata ut (och har känt så under lång tid) men ens partner har locket på? 

Spetsade till rubriken, men det är vad min fru skrek åt mig.

Min fru har varit öppen om att hon blivit vän med en arbetskamrat. En ganska mycket  yngre man från Mellanöstern. De har tydligen känt varandra ett par år och pratar om allt tillsammans. De har skickat snapchats nästan varje dag till varandra under månader. Men bara bilder på saker och omgivningen, har min fru sagt. Hon har har sagt att det absolut inte är något annat än vänskap mellan dem. Och jag tror henne. Vi har varit gifta många år och hon skulle aldrig vara otrogen. Men jag har ändå ingen bra känsla. Jag tycker att det är ett stort nej att ha nära vänner av det motsatta könet. Forskning har dessutom visat att i vänskapsrelationer mellan kvinnor och män tänker kvinnan ofta att det bara är vänskap och hon tror att mannen tänker likadant. Mannen å andra sidan tänker oftare att det är något mer än vänskap och tror att kvinnan tänker likadant.

Till saken hör att vi ofta bråkar. Och att hon aldrig vill ha ringarna på sig trots att jag sagt att det betyder mycket för mig. 

Så när hon stänger av och inte vill kommunicera händer det att tvivel kommer. I ett sånt svagt ögonblick kollade jag hennes telefon och hittade en "kärleks-emoji" hon skrivit till Mellanösternkillen i chatten. Jag nämnde om det för henne och hon blev rasande arg. Hon sa att den här killen inte alls var hennes typ och skulle hon vara otrogen mot någon så skulle det vara xxxxx och "fick jag chansen skulle jag ta den", skrek hon. 

Det sårade mig.

Min fru ber sällan om förlåtelse. Men det kan bli en ursäkt via sms. 

Nu har min fru  brutit kontakten med sin killkompis, trots att jag inte bett henne göra det, (jag frågade bara om den där kärleks-emojin) Jag möts av en hel del sarkasm och hon får mig att känna mig som en kontrollerade man. Och till viss del har hon ju rätt. Jag kollade trots allt i hennes mobil. Så nu kan hon slänga upp sin mobil i ansiktet och säga: "Kolla! Kolla då! Du brukar ju göra det!" 

Det får mig bara att må illa. 

Vad säger ni på det här forumet om vänner av motsatta könet? Skulle du tycka att det var okej om din man eller kvinna skickade snapchats dagligen till någon av det motsatta könet? 

Hur dåligt var det av mig att kolla min frus telefon? 

Är jag kontrollerande? 

Vad gör man om man känner ett stort behov av att prata ut (och har känt så under lång tid) men ens partner har locket på?