förvirring kring a-kassa

Det här ger fler frågor än det ger svar. Det är så inbankat i alla att det ENDA som är rätt är att jobba heltid, allt annat är egentligen meningslöst - sök soc istället, att jag häpnar på ett politiskt plan (alltså, mer än att förfäras över min egen situation.)

Så, Fabian, som är ute och reser (verkar självmant, eller hur!) i ett halvår, får ändå tillgodoräkna sig den resan som underlag till heltid när han sedan söker a-kassa.

I mitt fall, jag vet inte vad du menar med stämplar upp till heltid och söka jobb - det är ju precis det jag säger att jag gjort sedan jag gick från sjukpenningssystemet på heltid, för att sedan trappas ut stegvis; jag har varit arbetssökande för att få ett heltidsjobb under hela den här tiden. Under ett år var jag tex sjukskriven 50% (med ersättning från FK på 50%) och inkomst på 50%.

Jag har även skrivit att jag hade tre månader heltid under ramtiden, varav en galen månad med dubbla jobb, något jag trodde skulle göra att den sammanlagda tiden ökade, men istället krympte den till att bli 10 timmar i veckan. Det kan inte, utifrån det jag hör, handla om att man gjort en matematisk genomsnittsräkning, eftersom antalet årstimmar utslaget på 12 månader är för högt för att landa på 10 timmar i veckan. Jag fiskar efter andra okända regler, tex: timmar räknas inte om jobben är projekt/behovs/timjobb, bara fasta jobb på heltid räknas, helgjobb räknas inte - potentiellt kan det finnas en massa regler som man inte kände till. Men hittills har inget framkommit som styrker att de har rätt.

Det är ju fortfarande så att du inte verkar kunna skilja på begreppen, eller inte vill.

Om man som deltidsarbetslös söker jobb resterande timmar och lämnar in rapporter (dvs inte enbart är inskriven) så kan man få A-kassa utöver sina arbetstimmar, stämpla på deltid. Du verkar tro att det räcker att vara inskriven hos AF, så enkelt är det inte.

Fabian har kvalificerat sig för A-kassa på heltid genom att jobba heltid och bli arbetslös på heltid, men hans ersättning per dag baseras på de senaste 12 månaderna, av vilka han enbart jobbat 6 månader.

Du kan inte få A-kassa på heltid om du inte förlorat ett heltidsjobb helt enkelt, så både din rätt till ersättning och värdet på den måste räknas om och baseras på din faktiska arbetstid, för Fabian är det bara värdet som.räknats om. Att du jobbat heltid en period, för att sen arbeta deltid påverkar din årsinkomst, men hjälper inte din kvalificeringstid eftersom du inte fyllt upp till heltid med någon form av sysselsättning.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna förklara så att du förstår, jag försöker med en tårtliknelse.

Fabian har en hel tårta, men bara halva har grädde, han får smeta ut grädden över hela tårtan och får en lite halvtaskig smakupplevelse hela veckan. Du har bara tårtbitar, och ingen av bitarna har ett helt lager grädde, så du får bara tårta vissa av veckans dagar, och bitarna har ett tunt lager grädde.

Det fetade. Att man jobbat heltid en period påverkar årsinkomsten men kvalificerar en inte att nå heltid (eller som jag är inne på: komma närmare heltid), skrev du. Vad menas med "en period"? Sex månader, tre månader, en vecka? Har detta att göra med kontrakten?

Jag är medveten om att jag inte haft några stadiga kontrakt, mer än en projektanställning på tre månader där arb. givar intyget angav heltid. Frågan är då varför heltid i form av projektanställning tre månader ej räknas, medan Fabians sex månader så självklart räknas. Finns det någon undre gräns?

Kanske vi skriver förbi varandra, men för mig är det inte alls självklart att man inte beaktar ALLA jobb som man utfört under ramtiden. Min sammanlagda arbetstid är långt mer än "Fabians" tid, för att fortsätta med exemplet. Han verkar bara ha kommit upp i 960 timmar, jag kom upp i över 1300 under året. Nånstans måste väl också du se det orimliga i systemet att den inkomstförsäkring man haft bara landar i 25% av ens forna lön och att man då ska tvingas sälja allt, inklusive sin bostad, och vända sig till socialen?

 

Man betraktar ALLA jobb, men eftersom du inte blivit arbetslös från en heltid utan från en deltid så kan du till skillnad från Fabian inte få A-kassa på heltid.

Hade du följt "hur man ska göra" det vill säga sökt arbete och tagit ut ersättning dina arbetslösa dagar så hade du inte hamnat i skiten. Men du har ju valt att ha fritid utöver ditt deltidsjobb och inte "jobba" resten mot A-kassa/AF. Så det handlar både om arbetade timmar, omfattning och perioder. Fabian behöver inte göra så eftersom han under sin kvalificeringsperiod uppenbarligen jobbat heltid (nej det står inte utskrivet i exemplet men hade det inte varit så hade de räknat annorlunda) men utslaget över året jobbat halvtid. Fabians upplägg ger mer utdelning eftersom man kan kvalificera sig på kortare tid än den som ersättningen beräknas på. Visst blir det lite skevt men jag förstår inte hur någon kan tro att deltidsarbete kan ge rätt till inkomstförsäkringsersättning på heltid. Du har ju ett jätteudda synsätt.

Skilj på kvalificeringsbas och ersättningsbas.

Jag har inget jätteudda synsätt, utan tror att vi fastnat i ett system som inte håller helt enkelt. Pandemin belyser det troligtvis snabbare. Dvs för få omfattas av trygghetssystemen så att de kan stå sig vid arbetslöshet etc. Tiderna ändras, färre jobbar hela livet heltid i industrin. Allt det där är förlegat. Många hoippar runt likt mig mellan olika arbetsgivare. Det är inget konstigt att kritisera det.  Förmodligen ändras det framöver.

Men hur lång är en period av heltid? I Fabians fall sex månader. Men mina tre månaders heltid räknades inte. Så där nånstans mellan tre och sex månader finns en gräns. Frågan är varför det inte går att på ett överskådligt sätt läsa sig till när den gränsen infaller.

Jag tycker att det är lika skevt att stirra på procent av en fiktiv gräns på 40 timmarsveckor. Som sagt, när jag har haft tillfälle har jag landat dubbla jobb, dvs 80 timmar i veckan. Poängen är att över ett år har jag därmed haft högre lön och fler timmar än den som först jobbar och sen drar till Thailand på semester, och nej, jag fattar inte varför det skulle vara mer värdigt att göra på det sättet.

Sen stämmer det inte att jag inte tidrapporterat under perioden, som du skrev. Jag har gjort det på rätt sätt utifrån mina förutsättningar. Det här beror inte på mitt slarv, utan på hur systemet verkar vara uppbyggt. Men tills jag vet säkert undrar jag fortfarande hur det kommer sig att 1380 timmar per år bantas ner till att bli 10 timmar i veckan. En enkel räkning (1380/52 ger åtminstone 26 timmar i veckan.)

Men okej, jag fattar - jag ska ta ett heltidsjobb sex månader och sedan ta semester sex månader istället för att harva på som jag gör. Det låter onekligen lyxigt. Kan du då berätta om det måste vara ett kontrakterat fast jobb eller om det heltidsjobbet kan vara någon annan typ av jobb?

Men att du vissa veckor haft möjlighet att jobba 80h gör ju inte att det lägs på 80h på tototalen. Du kan totalt räkna med 40h/vecka som anses vara heltid. Det som du jobbar över den veckan kommer dras bort. Dvs jobbar du 80h så kommer bara 40 av dessa räknas med. Så jobbar du 10 veckor med 80h/veckan under denna tid dvs 800h. Kommer de bara räkna med en heltid dvs 400h. Och därmed då även bara ta med de du tjänat dessa 400h och inte 800h.

Att det står att du tjänat 220 000kr på ett år, innebär ju inte att alla dessa pengar är berättigad till a-kassan och att alla de pengarna kommer räknas med. Det beror ju på en massa olika faktorer. Om du anser att de räknat fel får du begära att nån annan räknar på det också/ny bedömning av ny handläggare. Men mest troligt är allting helt riktigt utifrån hur du faktiskt har jobbat.

För sista gången. Fabians heltidsjobb ligger i anslutning till arbetslösheten, han förlorar ett heltidsjobb. Det gör inte du. Vad är det du inte förstår?

För sista gången. Fabians heltidsjobb ligger i anslutning till arbetslösheten, han förlorar ett heltidsjobb. Det gör inte du. Vad är det du inte förstår?

Åh, det är många saker. Håll isär vad jag inte förstår som i: tycker är fullständigt ologiskt, ekonomiskt omotiverat på ett macro och micro-plan, samt vad jag inte förstår i just det enskilda fallet. 

I det enskilda fallet, dvs mitt, har det nu klarnat, dvs ni har förklarat att årslönen multipliceras med en koefficient under ramtiden. 

Mitt misstag var att jag trodde att alla timmar under ramtiden inräknas i koefficenten, men tydligen inte. För om så vore fallet skulle 1380 timmar generera följande: 1380/12= 115 timmar i månaden eller 28,75 timmar i veckan. Det ger 0,71875, ca 70%. 70% av 220 000 (inkomst) är 13 177 kr/månaden. 80% av det är 10 541 kr. Det är enligt vad du säger vad jag borde få, inte 4500 kr. Och tyvärr lyckas ingen förklara varför. 

På ett allmänt plan låter det helt galet att man inte räknar inkomster utöver heltid, samt att man inte kan tillgodogöra sig ojämnt fördelade arbetsinkomster, som jag nämnde. Dvs att mina arbetsinkomster hamnat klumpvis, för många timmar under någon månad, som då inte räknas. Om det stämmer är det ju heltokigt. 

Vad är mina invändingar utöver mitt egna fall? Jo, att vi går mot fler olika typer av anställningar och att det blir allt vanligare att hoppa, pussla, kombinera, dra in via enskild firma, och att alla de inkomsterna har folk skattat på, precis lika mycket som den som likt Fabian har sin trygga heltid, och sedan drar på semester halva året, men som får tillgodogöra sig 100% därför att systemet är skapat för just detta. Det sticker i ögonen. Det sticker i ögonen att systemet premierar att arbeta långsamt för låg timlön men missgynnar effektivitet med hög timlön. 

Jag kan förklara vad jag menar med det senaste, och det är utifrån att jag tänker mer som en företagare än som en (stats-)anställd. Jag har tänkt: Vad är någon beredd att betala för den här tjänsten som jag kan utföra? 20 000? Okej, hur lägger jag minst timmar på att utföra den? Jag kan säga såhär: ALDRIG MER. Jag borde ha skrivit fakturor med timpris à 150 kr, för att få ut heltid, istället för att fakturera för 450 kr, som jag uppmanats för att inte löedumpa branschen. Det är rent larv, skatten jag betalat är densamma. 

Ett exempel: Lisa arbetar med 3D-modellering, men har just avslutat sin utbildning. Hon är helt junior och okänd i branschen. För att få in en fot tar hon en praktik där hon sitter och duttar med grejer 40 timmar i veckan, får 12 000 för det. 

Jens har jobbat 35 år med samma sak som Lisa, och utför en rendering på bara en bråkdel av tiden Lisa gör. Det har tagit honom ett arbetsliv att komma dit, höga CSN-skulder, etc. Han kan modellera samma som Lisa lägger en månad på, på två dagar. Kunden betalar lika mycket för båda - det kostar 12 000 att utföra jobbet, det är det enda som spelar roll. Men när båda blir arbetslösa för att branschen faller klarar sig praktikant-Lisa på sin a-kassa, medan Jens får söka försörjningsstöd. Rätt eller fel? 

Hej, och tack för svar. Du menar väl att koefficienten inte kan överstiga 100%? Och det gör de ju om personen i botten har en heltidstjänst. Men inkomsterna utöver den ordinarie, dvs om man arbetat 80 timmar i veckan blir det ju dubbel lön, och den måste ju räknas in? 

Vad du antyder är dock att timmarna utöver 40 timmar i veckan inte heller räknar upp totalantalet timmar även i de fall då någon annars jobbar mindre än 100%. Har du någon länk/källa till det? 

Hej, och tack för svar. Du menar väl att koefficienten inte kan överstiga 100%? Och det gör de ju om personen i botten har en heltidstjänst. Men inkomsterna utöver den ordinarie, dvs om man arbetat 80 timmar i veckan blir det ju dubbel lön, och den måste ju räknas in? 

Vad du antyder är dock att timmarna utöver 40 timmar i veckan inte heller räknar upp totalantalet timmar även i de fall då någon annars jobbar mindre än 100%. Har du någon länk/källa till det?