Ohållbar situation.

Har ni nån möjlighet att dela upp barnen ibland, så att ni mindre ofta är alla tillsammans om det lätt blir mycket bråk? Umgås med ett barn i taget på tu man hand. Nån morfar eller farmor som kan hjälpa till ibland?

Jobbar ni hemma nu under corona kanske det ör extra viktigt att ni vuxna också får egna pauser från familjelivet? Och prata ihop er om hur ni gör er emellan när ni blir smårirriterade på varandra istället för att starta gräl. Att gå från rummet, byta samtalsämne osv.

Har barnen (särskilt äldsta) bra fritidsaktiviteter så att eventuell överskottsenergi får utlopp? Vissa barn (och vuxna för all del) behöver röra sig mycket för att inte slå över i dåligt humör /dåligt uppträdande.

Sen tycker jag ni ska dela på barnen. Ena föräldern tar de två dom går bäst ihop (äldsta och yngsta kanske) och andra föräldern ett barn. Växla lite och se vad som fungerar. Åk iväg på nåt, pulka, skridskor, fritidsaktivitet?

Om ni har tillgång till ?unga? far/morföräldrar som inte har Corona-panik, låt någon av dem ta ett barn och sen tar ni varsitt.

För det första: gadda ihop er. Var en enad front gentemot barnen. Oavsett om en av er beslutar något som går den andres tankar emot så håller ni god min utåt. 

För det andra:  varför ska man få vara med och förstöra? det är verkligen inte ok. Gör du det som vuxen kommer du att straffas på olika sätt. Förstör du på jobbet mister du det, förstör du i samhället sätts du i fängelse. Ja du förstår poängen?
De som förstör för andra får helt enkelt inte vara med.

För det tredje: ge barnen egentid. En tar två barn och den andre tar ett av barnen och ger denne egentid.

Är bråken verbala eller tar barnen till knytnävarna ibland? Ni bör ha total nolltolerans mot våld och alla våldsamma eller hotfulla handlingar leder till direkt ingripande från föräldrarna. Men om det "bara" är verbalt, så är det ok att ta ett steg tillbaka. Särskilt med de två äldsta. "Ni är smarta ungar och jag är säker på att ni kan lösa det här problemet. Försök själva först och om det inte går så hjälper vi er att reda ut det." Lägg gärna till att ni helst inte vill lyssna på allt skrik så de kan ta det i samtalston eller göra det på sina rum.

Skulle de inte lösa det själva eller om konflikten eskalerar så hjälper ni dem genom att lära dem konfliktlösning. Man sitter ner, talar bara när man håller i talstaven, och man följer ert protokoll. En variant kan vara att man först tar ett varv där alla får beskriva vad som har hänt med egna ord, ett varv där man ska beskriva vad den andra sa och hur man tror att han känner, ett varv med vad man själv hade kunnat göra annorlunda i den situationen och hur man tror att det hade kunnat undvika eller påverka utkomsten, flera varv med tänkbara lösningar och svaren på dessa och så slutligen en överenskommelse. Och ja, detta ska vara en lång och omständlig process, om än respektfull och lösningsinriktad, för att det ska vara lättare för barnen att 1) inte komma i konflikt, och 2) lösa sina egna konflikter utan att dra in er föräldrar.

Vad gäller 12-åringen och 2,5-åringen så kan jag tänka att 2-åringar är ganska bängliga och ni föräldrar får se till att han inte är på sin storebror för mycket. MEN om 12-åringen medvetet är på den lille så kör med "you break it - you fix it". Han kan trösta och hjälpa lillebror. Får han ta konsekvenserna av att trycka på alla knappar så kanske det inte är lika roligt att göra det i fortsättningen.

Men viktigast av allt i allt detta är att ni fortsätter att bygga starka, positiva relationer med alla barnen och att ni ger dem möjligheten att göra det med varandra. Finns det något de kan göra ihop som de tycker om? Se till att de får chansen att göra det. På samma sätt så kan ni skilja dem åt innan om ni kan förutse att det kommer att bli konflikter. Ge dem en chans att tillbringa tid ensamma med en förälder då och då.

Jodå. Han spelar både handboll, fotboll och tennis. Så han har 5 träningar i veckan.

Så de går liksom inte på varandra heller.

Vi försöker få egentid med varje barn emellanåt och då fungerar det bra.

Men vi får nog fundera på att be om mer hjälp.

Utifrån. Vem har sagt något om att förstöra? Kan inte se att jag lagt det i något sammanhang alls?