• Anonym (Abc)

    När berättade ni?

    När berättade ni för olika människor runt er att ni var gravida?

    Är gravid med första barnet i v8 och vill gärna berätta, (också för att få förståelse varför jag är så trött och kanske inte alltid på humör) men det känns för tidigt än givet allt som faktiskt kan gå fel. Samtidigt har jag haft ett mkt tidigt mf där vi inte berättar för någon och det var plågsamt att gå igenom själv, berättade då bara för några nära om vad som hänt för stöd - men de allra flesta kring oss vet inget.

    Men hur resonerade ni andra, när berättade ni?

  • Svar på tråden När berättade ni?
  • Anonym (Jenny)

    Jag berättade för chefen nästan direkt efter att jag fått ett plus på stickan för jag arbetar i labb med en del ämnen som man inte får hantera som gravid. Eftersom vi typ aldrig talar med chefen med stängd dörr så gissade mina medarbetare med en gång, men var så finkänsliga att de höll inne med vetskapen tills jag berättade runt vecka 12 då vi berättade för "alla".

    Min familj berättade jag för i vecka 7 för vi var på besök då (bor långt bort) och svärisarna precis innan så att de inte skulle bli avundsjuka.

    Bästa kompisen fick reda på så snart vi visste.

  • Anonym (Abc)

    Intressant att så många ändå berättar tidigt, hade trott att det var mer undantag att man gjorde - men det får mig att fundera på att göra samma. Det är ett väldigt efterlängtat barn så alla skulle bara bli väldigt glada för oss, men det är det här med ?tänk om det går fel sen? som har skavt..

  • Anonym (Ann)
    Anonym (Abc) skrev 2021-03-01 16:23:46 följande:

    Intressant att så många ändå berättar tidigt, hade trott att det var mer undantag att man gjorde - men det får mig att fundera på att göra samma. Det är ett väldigt efterlängtat barn så alla skulle bara bli väldigt glada för oss, men det är det här med ?tänk om det går fel sen? som har skavt..


    Jag tror det är mer skadligt att hålla sådant för sig själva. Jag tror att man mår bättre av att berätta och även få höra andras erfarenheter av missfall. Missfall och ofrivillig barnlöshet är två ämnen som är tabu, vilket gör att många mår otroligt dåligt. Att vara öppen med det och även höra att andra har problem kan hjälpa.
  • Anonym (Uddast)
    Anonym (Ann) skrev 2021-03-01 17:14:08 följande:
    Jag tror det är mer skadligt att hålla sådant för sig själva. Jag tror att man mår bättre av att berätta och även få höra andras erfarenheter av missfall. Missfall och ofrivillig barnlöshet är två ämnen som är tabu, vilket gör att många mår otroligt dåligt. Att vara öppen med det och även höra att andra har problem kan hjälpa.
    Det beror ju på vilket folk man omges av. Idel överfertila som aldrig haft m.f och tycker man "ska ha kommit över det där nu". Vänner som tycker det är fel att söka hjälp om man inte kan få barn. En bygd där ingen får barn efter 35 och man anses på tok för gammal för att ens fundera på barn. Jadu, då vill man sannerligen inte berätta nästa gång man drabbats!  Utan F.L och stödet här och alla råd hade vi inte ens haft barn för ute i samhället fanns det minsann inget stöd att få.
  • Anonym (Ann)
    Anonym (Uddast) skrev 2021-03-01 18:17:06 följande:
    Det beror ju på vilket folk man omges av. Idel överfertila som aldrig haft m.f och tycker man "ska ha kommit över det där nu". Vänner som tycker det är fel att söka hjälp om man inte kan få barn. En bygd där ingen får barn efter 35 och man anses på tok för gammal för att ens fundera på barn. Jadu, då vill man sannerligen inte berätta nästa gång man drabbats!  Utan F.L och stödet här och alla råd hade vi inte ens haft barn för ute i samhället fanns det minsann inget stöd att få.
    Ja, jag förstår att alla inte är omgivna av stöttande personer. Men rent generellt tror jag att många skulle få stöttning om de berättade. 
  • Anonym (Uddast)
    Anonym (Ann) skrev 2021-03-01 18:19:21 följande:
    Ja, jag förstår att alla inte är omgivna av stöttande personer. Men rent generellt tror jag att många skulle få stöttning om de berättade. 
    Du har större tro på mänskligheten än jag. Jag hoppas du har rätt att det faktiskt finns vettigt folk nånstans. Vi fick noll empati från makens släkt efter vårt 4:e m.f som var så pass sent som v.14. Noll grattis när vi väntade och fick andra barnet. Jag tror vissa tycker det var onödigt helt enkelt. Andra har sagt upp bekantskapen. Min tro på människor är borta.
  • Anonym (V)

    Vecka 4-6 för min närmsta chef på grund av sjukskrivning. I vecka 20-21 berättade vi för vissa andra släktingar (svärmor, min mamma, svåger, svägerska, min egen faster och bror). Sen märkte nog resten att jag varit gravid efter att barnen föddes.

  • Anonym (Hannapanna)
    Anonym (Ann) skrev 2021-03-01 17:14:08 följande:
    Jag tror det är mer skadligt att hålla sådant för sig själva. Jag tror att man mår bättre av att berätta och även få höra andras erfarenheter av missfall. Missfall och ofrivillig barnlöshet är två ämnen som är tabu, vilket gör att många mår otroligt dåligt. Att vara öppen med det och även höra att andra har problem kan hjälpa.

    När jag fick missfall var jag enormt tacksam att jag inget berättat på jobbet. Några fåtal nära visste. Vid nästa graviditet berättade jag efter KUB vid v. 12 - mest för att det inte gick att dölja längre.


    Jag har berättat om mitt missfall i efterhand, alltså när jag väl var långt gången gravid, inga problem att dela med mig. Men just där och då - aldrig i livet! Ett missfall hade ju outat att jag tänkt föröka igen, eller de allra flesta hade nog antagit det. Att ha folk undrarndes (även om de kanske inte skulle sagt något) om jag ev skulle vara gravid igen. NEj det hade jag inte velat utsätta mig för. 


    Många som inte förstår det. Att det kanske inte är missfallet i sig man vill dölja.

  • Anonym (Kub)

    Min närmsta chef visste om hela vår ivf process så hon fick reda på det direkt när jag plussade.

    Vi ville vänta till efter kub med att berätta för övriga.

    Men fick dåliga resultat på kub så försökte göra moderkaksprov som inte lyckades och fick vänta ytterligare någon vecka för fostervattenprov. Efter det en väntan på resultatet och ett par dagar innan jul i vecka 17 fick vi svar och berättade för våra familjer.

  • Anonym (V)
    Anonym (Uddast) skrev 2021-03-01 18:43:57 följande:

    Du har större tro på mänskligheten än jag. Jag hoppas du har rätt att det faktiskt finns vettigt folk nånstans. Vi fick noll empati från makens släkt efter vårt 4:e m.f som var så pass sent som v.14. Noll grattis när vi väntade och fick andra barnet. Jag tror vissa tycker det var onödigt helt enkelt. Andra har sagt upp bekantskapen. Min tro på människor är borta.


    Vet ni varför de reagerade så (mer än att de ansåg det onödigt)?

    Vi hade god kontakt med mannens sida innan vi fick barn. Efter barn så ville de inte träffas så mycket längre. Det berodde nog mest på att svägerskan valt barnlöshet. För mig är det lite konstigt att det blev så. Jag trodde barnbarn och syskonbarn skulle förena och vara något fint. Men det kan varit skav i relationerna mellan dem redan innan som jag inte upptäckte.
  • Anonym (Jjjj)

    För familjen i v 15 typ. Men bad dem hålla tyst om det. Vet inte riktigt när de började berätta för andra släktingar.

    För chefen, v 18 kanske? Resten av arbetsplatsen en månad senare.

    Hade det varit nu hade jag ju behövt berätta tidigare eftersom gravida är riskgrupp för covid.

    Visade barnet på Facebook och instagram när det var några veckor gammalt.

Svar på tråden När berättade ni?