Väntar första barnet med BF mitt i oktober.
Ni som fått barn i oktober - vad var bäst? Tycker man ofta hör så mycket om hur böst det är att få barn på våren men några positiva saker måste det väl finnas med en oktoberbebis också? :) (förutom att bebisen i fråga är extremt efterlängtad i sig själv...)
Men vad var det bästa med oktoberbarn/födsel?
Har fått barn i juni 2020 tyckte det va extremt jobbigt då dottern höll på att dö av värmeslag en gång och man kan ju inte mer än att vara naken:) nu väntar vi andra barnet oktober 2021 ska bli jätte skönt för som sagt det är lättare att ta på om någon fryser än att ta av om det blir för varmt, sen är fördelen med att föda på kall årstid att man kan ta på dom sååå mycket fina kläder:) för som sagt min dotter va mest naken hela tiden så nästan alla hennes bäbis kläder är oanvända så har jätte mycket kläder för nya bäbisen :) sen så va de ju jobbigt att föda när se va 30 grader varmt ute inte så jobbigt på bb då sjukhus är kalla men sen när vi kom ut så svällde jag upp nått enormt, något jag hoppas slippa nu när det är kallt :)
Vad fint att höra från någon som fått barnen så tätt med, det är min förhoppning med stt kunna få dem tätt (också då jag är lite äldre och inte vill vänta). Känns det bra?
Förresten TS, grattis. Hittade denna dikt som publicerades här på Familjeliv för några år sedan som beskriver tiden med barn. Bra att titta på när det är en jobbig period.
? Den bästa tiden är alltid nu, just nu!
Den nya bebisen, när man ammar och de somnar med en mjölkdroppe på läpparna.
6 månader och de börjar upptäcka världen lite mer, och deras leenden
1-åringen som börjar gå men kan inte riktigt och nästan ramlar fram till din famn
2-åringen som vill så mycket mer än han klarar, lyckan när han sen lyckas få på sig tröjan, bakvänt och avigt men på kom den
3-åringen med sina NEJ ena stunden och en sekund senare världens solstråle.
5-åringen, inte liten, inte stor, som börjar fundera på moralfrågor och kan ställa fler frågor än man trodde fanns.
7-åringen som börjar tappa sina tänder och växer så man inte hinner med, men ibland är han bara SÅ liten och vill sitta i knät.
Lågstadiebarnet med alla sina kompisar och det leks hela dagarna och man har huset fullt med, kottar, stenar, fjädrar och allt ska användas till diverse uppfinningar.
Mellanstadiebarnet där kompisarna är ALLT, kompiskris på kompiskris, ofta men aldrig långvarligt. Vill spela fotboll, dansa balett och rida, för det gör ju alla andra.
14-åringen, långa ben, finnar, pendlar mellan att vilja flytta hemifrån för att ingen begriper nåt för att i nästa sekund sitta hopvikt med sina långa ben i soffan och säga, jag älskar dig. Skulle hellre dö än visa sig på stan med mamma.
18-åringen som presenterar dig för sina kompisar när ni går tillsammans på stan. Nu går han inte längre tio steg före dig.
Flytta hemifrån, sedan ringer de och frågar efter recept på pannkakor och den där köttfärssåsen du brukar göra och hur tar man bort en tomatfläck från vita tröjan.
Och så där håller det på - tycker jag som har vuxna barn och barnbarn, passa på att njuta av barnen de är alltid NU de är som underbarast.?
Förresten TS, grattis. Hittade denna dikt som publicerades här på Familjeliv för några år sedan som beskriver tiden med barn. Bra att titta på när det är en jobbig period.
? Den bästa tiden är alltid nu, just nu!Den nya bebisen, när man ammar och de somnar med en mjölkdroppe på läpparna.6 månader och de börjar upptäcka världen lite mer, och deras leenden1-åringen som börjar gå men kan inte riktigt och nästan ramlar fram till din famn2-åringen som vill så mycket mer än han klarar, lyckan när han sen lyckas få på sig tröjan, bakvänt och avigt men på kom den3-åringen med sina NEJ ena stunden och en sekund senare världens solstråle.5-åringen, inte liten, inte stor, som börjar fundera på moralfrågor och kan ställa fler frågor än man trodde fanns.7-åringen som börjar tappa sina tänder och växer så man inte hinner med, men ibland är han bara SÅ liten och vill sitta i knät.Lågstadiebarnet med alla sina kompisar och det leks hela dagarna och man har huset fullt med, kottar, stenar, fjädrar och allt ska användas till diverse uppfinningar.Mellanstadiebarnet där kompisarna är ALLT, kompiskris på kompiskris, ofta men aldrig långvarligt. Vill spela fotboll, dansa balett och rida, för det gör ju alla andra.14-åringen, långa ben, finnar, pendlar mellan att vilja flytta hemifrån för att ingen begriper nåt för att i nästa sekund sitta hopvikt med sina långa ben i soffan och säga, jag älskar dig. Skulle hellre dö än visa sig på stan med mamma.18-åringen som presenterar dig för sina kompisar när ni går tillsammans på stan. Nu går han inte längre tio steg före dig.Flytta hemifrån, sedan ringer de och frågar efter recept på pannkakor och den där köttfärssåsen du brukar göra och hur tar man bort en tomatfläck från vita tröjan.Och så där håller det på - tycker jag som har vuxna barn och barnbarn, passa på att njuta av barnen de är alltid NU de är som underbarast.?
Känns jättebra dock tycker folk jag är galen som bara är 22 va 21 när dottern föddes förra året å hinner bli 23 innan nästa kommer:) fick missfall i oktober 2020 så känns bra att vara i vecka 10 å sett bäbisen leva :) ville dock ha 1 år och 1 månad i mellan barnen men 1 år å 3 månader funkar ju också har haft ett MA i vecka 12 när jag va 18 och ett missfall när jag va 19 också så 5 graviditeten och förhoppningsvis andra barnet :) sen lär ju 3an bli till väldigt snart efter 2an kommer :) mannen är 25 :) kommer själv i från en familj med 5 bröder så är ändå tjejen haha därför vill jag åtminstone ha 6 barn:) har väldigt jobbigt i början av graviditeter med illamående men när de släpper så får jag foglossning men mellan vecka 30 å fram tills hon föddes i vecka 39 så bra har jag aldrig mått i hela mitt liv, älskar att vara gravid:)
.
Vad fint. Jag hoppas bara allt går bra här med, mf i bagaget så nojar men har varit extremt trött, känslosam, mått småilla varje morgon och haft ömma bröst, svullen mage, och lätt molvärk så det känns ju som att nåt då växer på där inne .
Jag skulle vilja ha 2 barn men blir det 1 så är det så det blir. Jag tar det som det kommer. Just nu är jag bara lycklig att vara gravid...
Vilken vecka är du i? :) alltid jobbigt med första ultraljudet varje graviditet då man är så rädd att hjärtat inte ska slå :) i min kommun så vill dom göra tidigt ultraljud för att datera då dom börjat med nya blodprover på dom gravida som måste ske i rätt veckor :) men annars brukar väll första vara i vecka 12 :) jag tror jag väntar en pojke denna gången :) brukar ha rätt om sånt trotts att jag bara är i vecka 10 så känns det inte dom det kändes med dottern håret ramlade av å jag fick finnar trotts att jag aldrig haft det i hela mitt liv denna gången glänser håret å inga finnar, visste ju att fösta barnet skulle bli en tjej redan innan hon blev till haha
V8 här. Här vill de inte göra tidigt ultraljud eftersom de inte vill göra dem ?i onödan?. Så olika det kan vara!
Mitt första var pktoberbarn-jättebra! Jag slapp vara höggravid på sommaren i värsta hettan utan kunde njuta av sommarlivet, bada och hålla på och när jag blev stor och otymplig var det ändå dags att mysa inomhus och ta promenader i frisk höstluft.
När barnet var bebis och ammade 20h om dygnet var det kallt och ruskigt utomhus, så perfekt att mysa med amning i soffan (andra barnet föddes på sommaren och det var ganska surt att inte kunna bada pga avslag och sitta och inne och amma hela dagarna när det var strålande sol)
När våren kom var bebisen mer rörlig och på sommaren kröp hen omkring på gräsmattan, och när hösten kom och man inte ville ha krypande barn i blöta löv var barnet ett år och började kunna gå.
Perfekt!
Mitt första var pktoberbarn-jättebra! Jag slapp vara höggravid på sommaren i värsta hettan utan kunde njuta av sommarlivet, bada och hålla på och när jag blev stor och otymplig var det ändå dags att mysa inomhus och ta promenader i frisk höstluft.
När barnet var bebis och ammade 20h om dygnet var det kallt och ruskigt utomhus, så perfekt att mysa med amning i soffan (andra barnet föddes på sommaren och det var ganska surt att inte kunna bada pga avslag och sitta och inne och amma hela dagarna när det var strålande sol)
När våren kom var bebisen mer rörlig och på sommaren kröp hen omkring på gräsmattan, och när hösten kom och man inte ville ha krypande barn i blöta löv var barnet ett år och började kunna gå.
Perfekt!
Har två oktober-barn och kan verkligen stämma in i kören av att man på hösten/vintern "får lov" att vara hemma och mysa. Jag tyckte också att jag hann få lite svalt väder för promenader i september/oktober, så att jag faktiskt kände mig i bättre form i oktober än mitt i sommarvärmen.
Att ha möjlighet att gå ut på vintern med en 2-3 månaders bebis var också väldigt smidigt. Både i bärsjal och vagn.
Overall behövs inte första vintern, för då räckte åkpåse och eller filtar för barnen. Krypa i gräset är lättare än att krypa i slask.
Nackdelen jag ser är att hela hösten är en lång fest. Två födelsedagar i oktober, en i November, en i december och sen julen. Att det dessutom ofta är läslov på ena barnets födelsedag har både varit opraktiskt för att folk är bortresta, men också väldigt smidigt att ordna LAN och det blir en aktivitet på lovet.
Min kompis med Maj-barn hävdar däremot att detta är det ultimata. På sommaren hinner alla se bebisen, eftersom folk har semester, och sen är folk alltid så sugna på kalas i Maj och det går utmärkt att ha ute. Nu i pandemin håller jag med henne, men alla andra år känner jag att det är väldigt trevligt med firande på hösten. Ett kalas inne blir liksom inte för kallt och det är perfekt temperatur att hålla dricka och kall mat kyld ute!