Är otrohet med ex mindre allvarligt?
Tycker ni att det är mindre allvarligt om ens partner är otrogen med ett ex än om det är med en person som hen aldrig haft sex med eller varit intim med innan?
-
-
Svar på tråden Är otrohet med ex mindre allvarligt?
-
Som sagt jag är 48 år gammal och jag har ett helt livs erfarenheter av förälskelse och förhållanden, jag kan jämföra med de kärlekarna - när jag ändå varit kär och jag har t.o.m varit engagerad nog att skaffa barn med två olika män. Men det är ingenting i jämförelse med de band jag och min nuvarande man har mellan varandra. Vi är båda medvetna om att detta är en kärlek som är en på miljonen, det är många som aldrig får uppleva detta. Visst blixten kan slå ner i en två gånger också så man ska aldrig säga aldrig, men sannolikheten att jag skulle träffa ytterligare en annan soulmate av samma slag som han är obefintlig. Jag skulle förresten inte kunna förälska mig såhär igen, jag kommer inte att vara mottaglig och eftersom jag jämför alla män mot honom och ingen annan kommer upp i hans nivå så hur ska jag kunna förälska mig i någon annan?Anonym (Undrande kvinna) skrev 2021-05-27 10:49:28 följande:
Hur kan du veta det att du aldrig kommer kunna bli så förälskad igen? Jag förstår ju det om du är tillsammans med honom, men om ni bryter upp och det gått många år, du kan ju inte fortsätta vara kär i honom då. Han har en annan kvinna och du måste gå vidare! Han är inte DIN då.
Om han skulle lämna mig och bli ihop med någon annan så förändrar det inte mina känslor för honom. Det är inget jag kan påverka och ingen kan förbjuda mig att känna så. Och ja, han skulle kunna vinka med lillfingret så släpper jag allt och kommer tillbaka till honom. Jag är säker på att han skulle känna likadant, vi skulle inte kunna träffas och inte falla i varandras armar skit samma hur många ringar både han och jag har på fingret. -
Så glad man blir av att höra att ni har hittat varandra och så fin relation. Kan inte säga annat än grattis till er! Kramar från mig till erSilverjenny skrev 2021-05-27 12:48:14 följande:
Som sagt jag är 48 år gammal och jag har ett helt livs erfarenheter av förälskelse och förhållanden, jag kan jämföra med de kärlekarna - när jag ändå varit kär och jag har t.o.m varit engagerad nog att skaffa barn med två olika män. Men det är ingenting i jämförelse med de band jag och min nuvarande man har mellan varandra. Vi är båda medvetna om att detta är en kärlek som är en på miljonen, det är många som aldrig får uppleva detta. Visst blixten kan slå ner i en två gånger också så man ska aldrig säga aldrig, men sannolikheten att jag skulle träffa ytterligare en annan soulmate av samma slag som han är obefintlig. Jag skulle förresten inte kunna förälska mig såhär igen, jag kommer inte att vara mottaglig och eftersom jag jämför alla män mot honom och ingen annan kommer upp i hans nivå så hur ska jag kunna förälska mig i någon annan?
Om han skulle lämna mig och bli ihop med någon annan så förändrar det inte mina känslor för honom. Det är inget jag kan påverka och ingen kan förbjuda mig att känna så. Och ja, han skulle kunna vinka med lillfingret så släpper jag allt och kommer tillbaka till honom. Jag är säker på att han skulle känna likadant, vi skulle inte kunna träffas och inte falla i varandras armar skit samma hur många ringar både han och jag har på fingret.
-
Men om ni bryter upp och han träffar en annan så har ju tydligen han inte samma känslor för dig. Du vet inte hur du kommer känna då för honom. Om du är kär fortfarande tror jag det kommer bli jobbigt för dig. Dina känslor kommer nog vara blandat med svartsjuka också... Det brukar ju vara så. Han är ju som sagt inte din då, och tror inte hans nya skulle uppskatta att du kallade honom det heller. Men nu är det ju inte i det läget så hoppas ni kommer vara tillsammans alltid och att ni är lyckliga livet ut.Silverjenny skrev 2021-05-27 12:48:14 följande:Som sagt jag är 48 år gammal och jag har ett helt livs erfarenheter av förälskelse och förhållanden, jag kan jämföra med de kärlekarna - när jag ändå varit kär och jag har t.o.m varit engagerad nog att skaffa barn med två olika män. Men det är ingenting i jämförelse med de band jag och min nuvarande man har mellan varandra. Vi är båda medvetna om att detta är en kärlek som är en på miljonen, det är många som aldrig får uppleva detta. Visst blixten kan slå ner i en två gånger också så man ska aldrig säga aldrig, men sannolikheten att jag skulle träffa ytterligare en annan soulmate av samma slag som han är obefintlig. Jag skulle förresten inte kunna förälska mig såhär igen, jag kommer inte att vara mottaglig och eftersom jag jämför alla män mot honom och ingen annan kommer upp i hans nivå så hur ska jag kunna förälska mig i någon annan?
Om han skulle lämna mig och bli ihop med någon annan så förändrar det inte mina känslor för honom. Det är inget jag kan påverka och ingen kan förbjuda mig att känna så. Och ja, han skulle kunna vinka med lillfingret så släpper jag allt och kommer tillbaka till honom. Jag är säker på att han skulle känna likadant, vi skulle inte kunna träffas och inte falla i varandras armar skit samma hur många ringar både han och jag har på fingret. -
Absolut inte. Jag skulle bli lika kränkt oavsett!
-
Säg att vi bryter upp av någon anledning och han träffar en annan kvinna som han lever ihop med. Om vi sedan träffades igen, så kan jag säga med säkerhet att han skulle vara otrogen med mig mot henne. Vi har så mycket minnen och känslor oss emellan, jag är tvärsäker på att allt det skulle bubbla upp om vi träffades igen, det skulle vara som om vi skildes åt igår. Vår humor, våra interna skämt, hur vi känner igen alla varandras små tics och egenheter. Naturligtvis skulle alla känslor välla fram igen. Vi skulle inte kunna tillbringa en timme ensamma tillsammans utan att vi låg i varandras armar. Jag satsar en miljon på den vadslagningen. Och hans nya kvinna borde vara jävligt bekymrad, det skulle vara ett mycket större hot mot deras relation än om han låg med en ny tillfällig bekantskap (vilket den här tråden handlar om). För jag är säker på att en timme med mig skulle få honom att minnas mig och alla fina stunder vi haft, allt vi gått igenom och all kärlek vi delat. Den fantastiska sex vi har, vilket samspel, hur jag doftar när jag ligger på hans arm och våra kroppar bara passar ihop som två perfekta pusselbitar. Och jag skulle vara beredd att hoppa ut genom fönstret och rymma med honom samma minut, utan en enda tanke eller dåligt samvete över att han lämnar fru och små barn. Hon har bara haft honom till låns ett tag, nu är ordningen återställd.Anonym (Undrande kvinna) skrev 2021-05-27 13:14:30 följande:
Men om ni bryter upp och han träffar en annan så har ju tydligen han inte samma känslor för dig. Du vet inte hur du kommer känna då för honom. Om du är kär fortfarande tror jag det kommer bli jobbigt för dig. Dina känslor kommer nog vara blandat med svartsjuka också... Det brukar ju vara så. Han är ju som sagt inte din då, och tror inte hans nya skulle uppskatta att du kallade honom det heller. Men nu är det ju inte i det läget så hoppas ni kommer vara tillsammans alltid och att ni är lyckliga livet ut.
-
Fast det är ju precis det här som är så konstigt med ditt resonemang.. du har ingen aning om vad som kommer hända de närmaste 10-20 åren, men ändå påstår du att du vet "med all säkerhet".Silverjenny skrev 2021-05-27 17:01:02 följande:Säg att vi bryter upp av någon anledning och han träffar en annan kvinna som han lever ihop med. Om vi sedan träffades igen, så kan jag säga med säkerhet att han skulle vara otrogen med mig mot henne. Vi har så mycket minnen och känslor oss emellan, jag är tvärsäker på att allt det skulle bubbla upp om vi träffades igen, det skulle vara som om vi skildes åt igår. Vår humor, våra interna skämt, hur vi känner igen alla varandras små tics och egenheter. Naturligtvis skulle alla känslor välla fram igen. Vi skulle inte kunna tillbringa en timme ensamma tillsammans utan att vi låg i varandras armar. Jag satsar en miljon på den vadslagningen. Och hans nya kvinna borde vara jävligt bekymrad, det skulle vara ett mycket större hot mot deras relation än om han låg med en ny tillfällig bekantskap (vilket den här tråden handlar om). För jag är säker på att en timme med mig skulle få honom att minnas mig och alla fina stunder vi haft, allt vi gått igenom och all kärlek vi delat. Den fantastiska sex vi har, vilket samspel, hur jag doftar när jag ligger på hans arm och våra kroppar bara passar ihop som två perfekta pusselbitar. Och jag skulle vara beredd att hoppa ut genom fönstret och rymma med honom samma minut, utan en enda tanke eller dåligt samvete över att han lämnar fru och små barn. Hon har bara haft honom till låns ett tag, nu är ordningen återställd.
90% av dina inlägg är stora eloger för dina man och hur kär du är i honom... och det är väl kättebra att du/ni är kära... men det betyder väl ändå inte att du kan se in i framtiden? Allt det speglar ju bara nuläge, vad du/ni känner och tänker just nu och hela ditt resonemang bygger på att om 10-20 år kommer ni båda känna och tänka exakt som ni gör idag... är det rationellt? -
Det är ganska uppenbart att det är skillnad på att vara kär och "att vara kär," i dagens samhälle. Märker bland vänner som kan sukta efter andra män, kolla in dem, etc. För mig, som har varit dökär i min man sedan start, har inget behov alls av att se på andra män, eller flirta med dem. Min man är den mest attraktiva enligt mig, verkligen, från botten av hjärtat. Han är den mest underbara mannen och vi passar så bra ihop. Till och med främlingar kan kommentera att "Ni passar verkligen ihop," "Man känner er kemi," etc. Och jag VET också, att det inte spelar någon roll om vi skulle separera, för hade vi setts så spelar det ingen roll om det finns en ny kvinna i bilden. Ibland vet man bara. Det är skillnad på att vara kär och att vara kär. Den här djupa kärleken jag har känns i princip "unik" faktiskt.Anonym (jaha) skrev 2021-05-27 17:11:47 följande:Fast det är ju precis det här som är så konstigt med ditt resonemang.. du har ingen aning om vad som kommer hända de närmaste 10-20 åren, men ändå påstår du att du vet "med all säkerhet".
90% av dina inlägg är stora eloger för dina man och hur kär du är i honom... och det är väl kättebra att du/ni är kära... men det betyder väl ändå inte att du kan se in i framtiden? Allt det speglar ju bara nuläge, vad du/ni känner och tänker just nu och hela ditt resonemang bygger på att om 10-20 år kommer ni båda känna och tänka exakt som ni gör idag... är det rationellt? -
Nja, du vet hur du/ni känner nu men du kan omöjligen veta vad som kommer hända i framtiden alltså kan du heller inte veta hur du kommer känna då. Man kan tro/önska men veta kan man inte göra.Anonym (Allie) skrev 2021-05-27 17:32:15 följande:Det är ganska uppenbart att det är skillnad på att vara kär och "att vara kär," i dagens samhälle. Märker bland vänner som kan sukta efter andra män, kolla in dem, etc. För mig, som har varit dökär i min man sedan start, har inget behov alls av att se på andra män, eller flirta med dem. Min man är den mest attraktiva enligt mig, verkligen, från botten av hjärtat. Han är den mest underbara mannen och vi passar så bra ihop. Till och med främlingar kan kommentera att "Ni passar verkligen ihop," "Man känner er kemi," etc. Och jag VET också, att det inte spelar någon roll om vi skulle separera, för hade vi setts så spelar det ingen roll om det finns en ny kvinna i bilden. Ibland vet man bara. Det är skillnad på att vara kär och att vara kär. Den här djupa kärleken jag har känns i princip "unik" faktiskt.
Alla tycker ju att just deras förhållande är det mest unika i världen, men sen kan det ju hända saker på vägen. Många par som är skilda och hatar varandra har ju oxå en gång känt precis likadant..
Det finns en del sanning i "There is a thin line between love and hate". Ofta upplever man ju ett svek som betydligt värre om det kommer från någon man älskar djupt. Ju mer känslor desto mer besvikelse. -
Förhållanden tar inte alltid slut för att man börjar bråka och bete sig illa mot varandra. Och även om man bråkar kan man känna enorm kärlek.Anonym (jaha) skrev 2021-05-27 11:52:34 följande:
Ja, men allt det är ju baserat på att han förmodligen varit schysst mot dig och allt funkar bra mellan er. OM ni skils och han hittar en ny så är ju det förmodligen för att det inte funkar så bra mellan er längre...och det kan i sin tur bero på att antingen du eller han betet sig som ett as mot den andra så det är inte så säkert att varken du eller han vill ha något att göra med den andra längre.
Jag tycker som sagt ditt inlägg är väldigt färgat av hur du känner just nu. Typ.. såhär känner jag nu och därför utgår ifrån att det är så jag alltid kommer känna.
Du har ju ingen aning om vad som kan tänkas hända i framtiden och hur du eller han kan tänkas känna då.
Nej, det är inte kärlek, det är en väldigt romantiserad och naiv syn på förhållanden och kärlek. Kärlek är något man bygger och vad man känner för varandra är helt och hållet beroende av hur man beter sig mot varandra men även något som kan påverkas starkt av yttre omständigheter.
Om din man tex blir alkis så är det ganska troligt att han oxå kommer bete sig som ett svin mot både dig och era barn och då är det ju rent dumt att leva kvar honom för han kommer göra livet ett helvete för både dig och era barn.
Om min man skulle falla in i ett beroende, av alkohol eller droger, så skulle jag inte lämna honom pga det. Jag skulle stå ut med att han beter sig som ett svin för jag vet att det beror på drogerna eller spriten, jag skulle kämpa för att få tillbaka min man och att rädda honom frånAvundsjuka har ni också säkert blivit vana vid... ;)Anonym (Allie) skrev 2021-05-27 17:32:15 följande:Det är ganska uppenbart att det är skillnad på att vara kär och "att vara kär," i dagens samhälle. Märker bland vänner som kan sukta efter andra män, kolla in dem, etc. För mig, som har varit dökär i min man sedan start, har inget behov alls av att se på andra män, eller flirta med dem. Min man är den mest attraktiva enligt mig, verkligen, från botten av hjärtat. Han är den mest underbara mannen och vi passar så bra ihop. Till och med främlingar kan kommentera att "Ni passar verkligen ihop," "Man känner er kemi," etc. Och jag VET också, att det inte spelar någon roll om vi skulle separera, för hade vi setts så spelar det ingen roll om det finns en ny kvinna i bilden. Ibland vet man bara. Det är skillnad på att vara kär och att vara kär. Den här djupa kärleken jag har känns i princip "unik" faktiskt.
Har man inte upplevt riktig stark kärlek så förstår man inte.
Men vi får vara tacksamma, vi har vunnit miljonvinsten :) -
Jag skulle kunna ligga med mitt ex för att sexet var bra.
Det skulle vara enkelt och garanterad utdelning.
Fast helt utan känslor eller en massa uppvaktning och romantik.
Som nån sa grader i helvetet men jag skulle föredra att bli utsatt för en sån otrohet jämfört med att upptäcka att exet lagt ner tid och känslor på att lära känna nån och bli kär. Det kan liksom inte förklaras bort som en tillfällighet. -
Absolut, de kan sluta hur som helst, fast det är ju det som är poängen, du kan omöjligen veta hur det kommer sluta och vad ni kommer känna om 10-20 år.Silverjenny skrev 2021-05-27 18:50:00 följande:Förhållanden tar inte alltid slut för att man börjar bråka och bete sig illa mot varandra. Och även om man bråkar kan man känna enorm kärlek.
Om min man skulle falla in i ett beroende, av alkohol eller droger, så skulle jag inte lämna honom pga det. Jag skulle stå ut med att han beter sig som ett svin för jag vet att det beror på drogerna eller spriten, jag skulle kämpa för att få tillbaka min man och att rädda honom frånAvundsjuka har ni också säkert blivit vana vid... ;)Anonym (Allie) skrev 2021-05-27 17:32:15 följande:Det är ganska uppenbart att det är skillnad på att vara kär och "att vara kär," i dagens samhälle. Märker bland vänner som kan sukta efter andra män, kolla in dem, etc. För mig, som har varit dökär i min man sedan start, har inget behov alls av att se på andra män, eller flirta med dem. Min man är den mest attraktiva enligt mig, verkligen, från botten av hjärtat. Han är den mest underbara mannen och vi passar så bra ihop. Till och med främlingar kan kommentera att "Ni passar verkligen ihop," "Man känner er kemi," etc. Och jag VET också, att det inte spelar någon roll om vi skulle separera, för hade vi setts så spelar det ingen roll om det finns en ny kvinna i bilden. Ibland vet man bara. Det är skillnad på att vara kär och att vara kär. Den här djupa kärleken jag har känns i princip "unik" faktiskt.
Har man inte upplevt riktig stark kärlek så förstår man inte.
Men vi får vara tacksamma, vi har vunnit miljonvinsten :)
Det är lätt att säga att du skulle stå ut med vad som helst, men när du väl hamnat där så är det nog en helt annan sak. Faktum är att det skulle vara väldigt dumt att stanna med en man som beter sig som ett svin mot både dig OCH era barn... vad är det för föräldraskap tex? Är det inte precis i såna fall soss behöver rycka in och omplacera barn?
Det nog snarare så att man visst kan ha upplevt stark kärlek eller till och med leva i det UTAN att för den delen tappa verklighetsförankring och förmåga att tänka rationellt.