Erfarenheter från förlossning?

Skiljer sig från gång till gång hos samma kvinna också! Vid första och sista var det fullkomligt vidrigt överlag, men vid andra och tredje upplevde jag det hela rätt lugnt och hanterbart. Så det är verkligen märkligt det där

Att barnmorska lägger barnet rätt så det blir rätt grepp vid amningen. Jag fick stora sår efter första amningen.

Sen bör alla kvinnor som amma lära sig att handmjölka sina bröst.

För att alla förlossningar är olika.

Jo, så är det ju. Men någonstans när jag är som mest cynisk funderar jag på om det också är pga att det är kvinnor som föder barn, eftersom man forskat mindre på kvinnor i medicin över lag väl?

Jag vet inte riktigt om jag är med på hur du menar. Menar du varför olika personer reagerar på olika typer av smärta i olika situationer? Eller varför upplevelser av en förlossning kan vara så olika?

Jag funderar kring smärta generellt. Hur samma fas/process av en förlossning kan upplevas så otroligt olika mellan kvinnor. Vad det är i kroppen liksom som gör att någon inte upplever ett öppningsskede som så smärtsamt medan någon annan får en extrem smärtupplevelse när kroppen gör samma sak.

För att alla förlossningar är olika. Jag tror inte på "när kroppen gör samma sak"; för kropparna gör olika.

Jo, men något gör ju att det ibland uppstår smärta och ibland inte. Vad är det, vad beror det på? Vad i olikheterna gör att det ibland ger en upplevelse av nästan outhärdlig smärta och andra gånger en upplevelse av att det inte alls var så farligt.

Plötsligt får jag en flashback från min första förlossning -87. Jag hade inget mellanrum mellan värkarna. Ingen paus att liksom vila. Barnmorskan sa efteråt att jag hade "pinvärkar"! Hade aldrig stött på begreppet. KANHÄNDA är dessa värkar inte lika aggressiva(?) men de är liksom närmast konstanta.

(OT men en annan sak som var helt ny och okänd för mig var under grav. då jag blev kroniskt täppt i näsan....."gravidtäppa" hette det fick jag veta) 

Jag önskar att jag varit mer förberedd och påläst. I stället ryckte jag på axlarna och tänkte att det löser sig säkert. Hade någon vag tanke om att det där får barnmorskan fixa.

Mina råd för en "normal" förlossning (blir det komplikationer, så sköter den medicinska personalen det, men en normal förlossning kan du i princip sköta själv):

Lär dig psykoprofylax. Det finns dyra kurser, som säkert inte funkar så bra under pandemin. Det finns en bok som heter "Att föda barn utan smärta", men den kan du bara få tag i på Second Hand. Den passar om du är teoretiskt lagd och lär dig bra från skriven text. Men på ett eller annat sätt borde du lära dig psykoprofylax.

Inse att förlossningen kan starta när som helst och hur som helst. 2 veckor före är normalt, men 5 veckor före är inte ovanligt. 2 veckor efter är också normalt, så fixera dig inte vid BF.

Sätt upp en lista med telefonnummer. Till Förlossningen, till sjuktaxi, till ev kattvakt eller kanske till din chef. Alla du kan behöva ringa när förlossningen startar. Ha även numren i mobilen.

När värkarna inte gör ont, så kan du göra vad sjutton du vill mellan värkarna. Vila, äta, lösa korsord, packa en väska.

När värkarna börjar kännas, då är det dags att använda profylaxen. Slappna av under värkarna och andas lite ytligare och snabbare. Ligg inte om du kan sitta. Sitt inte om du kan stå. Kroppen är gjord för att stå upp under värkarna, men det är svårt att slappna av då, så du behöver luta dig mot en fåtölj eller något.
Kissa ofta. Mycket ofta. Blåsan sitter i vägen för barnet, och om du har för mycket i blåsan, så gör det helvetiskt ont.
Profylaxen hjälper inte mot ryggont, men det gör Alvedon. 2 Alvedon fixar ryggvärken.

När värkarna börjar vara riktigt täta och starka, då är det lätt att ge upp. Du kan inte längre slappna av och du klarar inte att andas tillräckligt fort och lätt. Ge inte upp, utan fortsätt bara, för det är inte långt kvar då.

När krystvärkarna startar, så krysta inte. Öppna munnen och flämta, så kan du låta bli att krysta. Barnmorskan behöver tid att kolla så allt är klart. Krystar du för tidigt, så kan du spricka helt i onödan.

Lycka till!

Vid min förlossning nr 2 så bad jag barnmorskan om hjälp för jag fick aldrig krystvärkar med barn 1 och hon var fantastisk i att hjälpa, så var inte rädd för att fråga. Tänk på att de kan mycket och förstår att det är första gången för dig!

Smärtlindring är helt från person till person, jag tog olika i förlossning 1 och 2.

Om du ligger kvar på BB så be om hjälp med amningen, om barnet inte får rätt tag så blir det så jobbigt i längden.

Tänk på att detta är något många kvinnor gjort innan och de har fixat det, så det gör du också!

Det går inte att förbereda sig på smärtan innan.

Med första barnet som tog lång tid, 26h från första värken, så var epidural OVÄRDELIGT. Dock fick jag aldrig krystvärkar pga den.

Med andra barnet gick det så fort, 7h från första värken och var helt öppen när jag kom in till förlossningen. Hann bara vara därinne 1 timme innan han var ute och bara lustgas. Fick känna på krystvärkar också, så häftigt och vilken kraft!

De som jag tyckt funkat bäst är bara att "hänga med". Inte bestämma så mycket innan då man aldrig kan planera hur det blir och vad som kommer ske.

De kommer göra ont, du kommer klara det och smärtan (för mig iallafall) försvann helt när jag fick upp barnen på bröstet. Helt fantastiskt!

Min dotter är nu 9 år, och jag har förträngt mycket av förlossningen, men:

Såhär i efterhand så blev det för mycket ryggbedövning (jag fick den påfylld 3-4 gånger), jag kände inte av krystvärkarna, vilket förmodligen gjorde att det drog ut på tiden och kunde ha gått snabbare utan. De fick använda sugklocka också, och jag blev klippt. Det är fullt möjligt att jag hade kunnat undvika detta om jag inte hade envisats med bedövningen :D

Jag tycker inte förlossningen i sig gjorde så ont som jag hade befarat (jag var ju bedövad), däremot gjorde det sjukt ont i flera veckor där de hade klippt mig. Jag fick kissa i duschen, med kallt vatten. 

Om jag hade vetat hur ont det skulle göra efteråt hade jag inte krävt så många påfyllningar av bedövningen. 

Men å andra sidan, utan bedövningen kanske det skulle gått supersnabbt och jag istället spruckit, vilket förmodligen hade gjort lika ont det efteråt.  

Ta med eget toapapper. Jag tycker pappret är hemskt. Packa ner dricka du gillar och snacks/godis är även guldvärt sen på BB om du inte använder det under förlossningen. Ibland kommer vårdpersonalen behöva fatta snabba beslut och man kan inte kontrollera allt men vara lite påläst är ändå bra.

Efteråt: Jag själv fick en chock av allt som hände efter. Hur hormonell jag blev, fick mjölkstas och när alla organ skulle tillbaka på plats igen efter varit ihoptryckta. Men våga fråga och be om hjälp från personalen.

Jättesvårt att ge generella tips, men detta var viktigt för mig (som hade en bra och enkel förlossning ska tilläggas):

-Förberedelse, dvs att jag hade mycket kunskap om olika skeden och vad som kunde hända gjorde att jag aldrig tyckte att något var läskigt. Min bästa förberedelse var boken Att föda och podden Förlossningspodden (sträcklyssnade de sista veckorna).

-Jag hade förberett ett "mantra" som jag tänkte när jag tog värkar. Låter superflummigt, men jag hade redan innan bestämt att jag skulle tänka "detta är ingen farlig smärta, detta är en naturlig smärta, det är muskler som arbetar som gör att det gör ont, osv". Varje gång det gjorde tokont så tänkte jag så, och lyckades därför hålla mig avslappnad och blev aldrig rädd för smärtan. Rädsla och anspänning gör nämligen att det gör mer ont. Tror jag läste tipset i "Föda utan rädsla" och för mig gjorde det hela skillnaden!

-Dryck!!! Var så sjukt TÖRSTIG! :D På förlossningen blev jag hela tiden serverad saft och smoothies, så det var lugnt, men på BB efteråt... Min sambo gick och köpte en Fanta till mig och det var fan det godaste jag druckit i mitt liv. Hade kunnat dricka tio liter.

Lycka till!

Mycket klokt som är sagt, inkl att inte vara för bestämd i förväg. Men utifrån mina förlossningar (en hemsk med igångsättning, långvarig, sjukdom, eda och sugklocka, en lättare med naturlig start, enbart lustgas och snabb). Jag hade dock gärna haft mer bedövning även med nr 2, det var planen, men hanns inte med.

Mina punkter i alla fall:

Boken föda utan rädsla

Rör på dig under förlossningen (utifrån vad som känns bra såklart)

Choklad efteråt

Mat till pappan(beroende på om han får stanna nu då)

Förstoppning efteråt är vanligt.

Be om hjälp att få till lustgasen, gärna innan det blir för intensivt, så du får in tekniken

Var tydlig med hur du vill ha det. Jag vill tex ha mycket feedback och hejarop istället för att personalen (som vid min första) inte ens informerar om framsteg i krystandet...

Se till att partnern vet hur du vill ha det i förväg (där du själv vet såklart) för att kunna föra din talan.

Försök gå en kurs för att lära dig andas på ett sätt som minskar smärtan. Det hjälpte mig. Annars tycker jag att det kan vara bra att veta att det kan göra VÄLDIGT ont, så att du är beredd på det, menar jag. Så var det för mig nämligen. Jag skrev i mitt sk förlossningsbrev att jag INTE ville ha epidural. Ändå kom en personal och fråga om jag inte skulle ha en epidural.. Hon frågade för att jag hade så satans ont. Men smärtan för mig var sedan HELT borta när barnet va fött.